Golvbygge

Nu har vi då satt igång med förarbetet till vår utbyggnad av hönshuset.

Vi har börjat bygga golv över de gamla dyngrännorna.

I tisdags gick vi upp på ladan för att få ner brädorna vi tänkt använda och vi hade fin hjälp med oss.

August har tröttnat lite på att gå på förskolan och efter många tårar och jobbiga mornar så resonerade vi oss fram till att han helt enkelt får vara ledig på tisdagar (och jobba med mamma och pappa istället)

Det blir enormt mycket brädor som ska ner, så istället för att bära ner så kastade vi ner allt i hönedkastet.

Ett mycket bra arbete för en alldelessnartsexåring!

Det fiffiga är att hönedkastet leder ned till vårt gamla foderbord precis där vi ska bygga den nya hönshusväggen.

Många, många brädor blev det.

Det här är en del av dem.

Sen var det bara att börja bygga.

Det var det ju inte alls.

Då var det bara att börja sortera brädorna, mäta rännorna, kapa brädorna och bygga.

Vi sätter alltså långa brädor längs med väggarna i rännorna och korta brädor som ett golv ovanpå.

Redan på tisdagen hann vi så här långt och August hjälpte vänligt till att testa hållbarheten genom att ta några danssteg.

På eftermiddagen byggde vi och tjejerna ett superläskigt snömonster som vaktar vårt hus.

Det blev ju någon skev, halvskum mumin och nu har hen smält sönder lite, men fyller sin funktion ändå.

Onsdagarna går bort för mig, vad gäller arbetet här hemma, för då har jag personalmöte på mitt betalda jobb och sen undervisar jag i svenska.

Jag är mycket nöjd med att jag i år har lyckats dra ner ordentligt på mitt flängande på olika aktiviteter, men jag har behållit två dagar i veckan med att lära ut svenska, för det känns viktigt och det ger mig så mycket också.

Idag fortsatte jag och Lasse. Lite tyngre utan Aggehjälp såklart, men det gick hyfsat ändå.

Vi hann klart golvet på ena sidan.

(Och fråga mig inte varför dagens bilder blev så sjukt dåliga. Sånt här är mystiskt för mig.)

Nu är jag enormt trött i armen efter allt spikande, men det här arbetet är riktigt roligt. Det är relativt enkelt att utföra och det ger ett väldigt tydligt resultat.

Dessutom arbetar vi mot ett större mål som kommer göra stor skillnad för vårt projekt.

Så...nu återstår den här sidan. Det här blir lite krångligare, för nu börjar vi få ont om de brädorna som var i perfekt bredd och den här dyngrännan är tydligen inte exakt lika som den andra.

Men det blir nog bra.

Sen ska vi börja förbereda för att flytta väggen från vårt nuvarande hönshus och vi ska bygga mojänger för att fästa hönsnät i, så vi kan dela av hönshuset i tre avdelningar.

Och just ja - sexton nya hönor är redan beställda. 

De kommer strax före påsk, så de kommer inte hinna börja värpa till påsk, men vi ska prata ordentligt med de höns vi redan har och gulla lite extra med dem så att de värper fina och många påskägg.

Det blir ett foderrum.

Idag påbörjade jag och Lasse ett projekt som vi pratade om för länge sen.

Ännu ett sånt där "det är nästan lite för jobbigt att genomföra"-projekt.

Men det var faktiskt inte så jobbigt.

Men det är å andra sidan inte klart än.

Det här har dessutom utvecklats till ett perfekt "slå två flugor i en smäll"-projekt.

Jag vet inte om ni minns, men jag har för länge sedan mumlat om att vi uppe på ladan ska göra ett väldigt ordningsamt och trivsamt foderrum.

I en del av ladan finns nämligen ett utrymme där vi de senaste åren förvarat mängder av gammal trall till en hötork. Vi hade även ganska mycket gammalt dammigt hö.

Den här delen av ladan är kvar av den gamla höskullen innan den renoverades och taket höjdes.

Där har det en gång i tiden varit drängkammare och vi har även hört ryktas om att en man dött här av brusten blindtarm.

Utrymmet ligger här, ovanför det gamla mjölkrummet.

Utrymmet var alltså sprängfyllt av sånt här.

Vi hade ändå en idé om att kunna göra ett praktiskt och trevligt rum för hönsen, och senare getternas, foder här inne. 

Och för att då göra två flugor på smällen, så ska all trall rivas isär och alla plankorna ska användas för att bygga över dyngrännorna i ladugården - så att vi kan bygga ut hönshuset.

Återbruk!

Så då satte vi igång.

Vi bar och bar och bar och bar.

Vi svettades om ryggen och frös om hakan.

Det var frost i ena hörnet och damm i det andra.

Vi bar ut all trall och rev bort plåten.

Så här fint tak kommer vårt foderrum att ha. Jag är svag för såna här.

Och minsann hittade vi inte ett golv också. Ett fint golv!

Nu återstår att köra bort allt gammalt dammhö och att riva all trall.

Sen ska vi försöka ordna nån form av fickor för att smidigt kunna tippa ner foder till hönsen och någon form av trapp för att man ska kunna gå upp hit lite smidigare än vad nu är möjligt.

Ja, det var torsdagsarbetet det.

Sen gick vi in och dammade av oss en rejäl smula, för det var tårtdags.

Vi har minsann firat tioåring idag.

Ordentligt.

Vi är på gång! (och drömmen om Italien)

Okej.

Ni trodde att vi hade gett upp va? Lagt ner. Kastat in handduken och lagt hatten på hyllan?

Närå.

Men vart tog vi vägen?!

Såhär: De fyra sista 2015-månaderna blev inte riktigt som vi planerat.

Det började med att jag jobbade ganska flitigt på mitt andra jobb under sommaren. Sen drog jag igång en konsert, sen slumpade det sig så att jag blev studiecirkelledare i svenskaundervisning på ett asylboende, sen har vi hjälpt och hjälper fortfarande en asylsökande familj med ett bostadsproblem.

Och så var det väldigt turbulent med chefssituationen på mitt andra jobb. Och så tog jag på mig en extra arbetsuppgift. Och så var det visst julspel, luciafirande, teater där jag liksom sjöng lite och liksom ansvarade för körsången, lite sånguppdrag och fyra barn med sina liv och julkonsert och lite adventsmysjulstök och sådär.

Ja och så mitt i allt så opererades en godartad tumör bort från Lasses kind så han fick liksom ligga ett dygn på sjukhuset.

Så det blev liksom lite mycket.

Och jag har varit enormt trött och inspiration, bloggande, framtidsvisioner och sådant har fått ligga i en frysbox långt ner i källaren under en massa damm och spindelväv.

Men nu blev det ju jullov och även om det inte bara varit vila och avslappning och även om jag faktiskt över nyår på riktigt var ordentligt JÄTTEavundsjuk på alla som har en stuga någonstans för sig själva dit de kan åka och bara vara, så har det också inneburit en del rejält slappande.

Det har funnits tid för utvärdering och planering.

Jag är inte riktigt på det klara med hur allt ska bli nu, men jag är i alla fall helt övertygad om att som det varit under hösten - så ska vi INTE ha det.

Det är ju så vi absolut inte vill leva. 

Stress, fyrtio bollar i luften, konstant anspänning, flänga hit och dit, massor av "Nej, tyvärr, jag hinner inte." och en riktigt jobbig känsla av att inte hinna med barnen ordentligt, en känsla av att vara en rätt trist hustru och ett gnagande obehag i magen.

Alltså, det har varit kul!

Jag trivs enormt med att undervisa asylsökande. Jag har träffat så många fina människor. Jag har lärt mig massor och känt att jag gjort något viktigt. 

Jag tycker om mitt jobb. Jag gillar lucia och julspel och allt det där.

Jag gillar allt som jag gjort under hösten.

Men jag tänker inte fortsätta så.

För jag hade inte tid att höststäda trädgården. Jag har knappt sett till hönsen på fyra månader. Jag har inte kunnat återhämta mig med trädgårdsarbete och alla roliga planer med gården har känts som en tyngd över bröstet.

Igår och idag har jag och Lasse jobbat hemma på gården. Sådär på riktigt.

Jag har städat hönshuset och städat och piffat i vår lilla butik.

Jag har bakat fröknäcke och jag har tvättat och paketerat ägg.

Vi har städat gammellagårn på riktigt och vi har fått undan massor av grejor som "hamnat på fel ställen"

Och det är ju så här jag vill ha det.

Jag vill jobba med min man på vår gård med våra djur och våra projekt.

Så då ska jag se till att det är så vi får ha det.

Jag får prioritera och kasta om. Jag får stänga av förväntningar.

Det är lite läskigt, för jag vill gärna vara väldigt medgörlig och jag vill väldigt gärna ställa upp. 

Och jag vill väldigt gärna att alla ska tycka att jag är snäll.

Men snäll är jag. Jag får bara se till att vara snäll i sjuttio istället för i hundrafyrtio.

Och jag kommer inte lägga av med allt. Bara dra ner lite.

Men dåså.

Framtidsplaner!

Vi har aldrig åkt utomlands. Vår familj alltså. Om det inte räknas att vi faktiskt svängde in i Norge en gång. Men utöver det - icke.

Vi har en längtan efter att åka till Italien tillsammans. Inte bara sola och bada, utan se en del. Hälsa på Lasses kompis. Upptäcka. OCH sola och bada.

Vi vill gärna åka hela familjen innan tonåringen blir vuxen.

Så på nyårsafton bestämde vi att 2016 blir året då vi aktivt sparar till vår Italienresa.

Vi har planerat för några månader av köpstopp. Vi har pratat om hur vi ska göra för att drastiskt minska bensinkostnaderna och en hel del annat.

Så vår förhoppning är att kunna åka till Italien nästa vår. 2017.

Och så har vi en låda. En samlarlåda där vi lägger reskassepengar. Där lägger vi fem kronor varje dag ingen ätit socker. Jag lägger pengar där när jag tränat. Lite såna grejor.

Bredvid Italienlådan står en burk märkt "HÖNS". Det är nämligen så att vi tänker utöka hönseriet. Som det är nu så annonserar vi inte om vår äggförsäljning.(Eller knäckebröd för den delen) utan säljer väl i princip bara till våra stammisgrannar. Men alla ägg går åt. Vi tänker att om vi aktiverar marknadsföringen lite bättre så bör vi kunna sälja rejält mycket mera ägg.

Och det är jättekul med höns.

Så vi tänker bygga ut hönshuset ordentligt. För våra höns ska ha massor av plats. Och vi ska bygga ut hönsgården. Och vi ska köpa in många fler hönor. Så nu läggs alla äggpengar i den där burken och när vi har tillräckligt mycket så bygger vi ut. Sen ska vi sälja massor av ägg så vi får råd att åka till Italien!

Planen är att riva det befintliga hönshuset (där blir det istället foderförvaring) och sätta väggarna på tvären så att ungefär två tredjedelar av lagården blir hönshus.

Sen ska vi dela av hönshuset med nät så att det blir tre avdelningar.

Vi ska se till att vi kan föda upp egna kycklingar också.

Även hönsgården ska byggas ut och få tre avdelningar. 

Men just nu är snötäcket lite djupt...

En annan plan som ska bli verklighet under våren är att bygga som ett litet skjul här under uppkörsbron. För förvaring av gräsklippare och sånt där.

Ett gulligt och pittoreskt skjul.

Minsann.

Sen ska vi minsann skruva upp odlingen ett snäpp.

Vi har gjort en finfin ritning och skrivit listor.

Det ni.

Vi ska också se till att liksom få ihop pallkragsavdelningen med resten av köksträdgården på ett estetiskt tilltalande och skitmysigt sätt. 

Jag tycker om vintern. Jag tycker om när det är snö och jag tycker om när det är mörkt på kvällarna. Jag älskar när barnen är ute och gräver i snön till läggdags och jag gillar att bygga snögubbar.

Jag tycker det ser mysigt ut med gångar i snön och jag tycker att träden är vackra.

Men nog finns vårtankarna där.

Vi har precis städat ut julen ur salen och jag sneglar in där och föreställer mig att snart, snart så är borden fulla av frölådor, småplantor och allt det där som får mig att hoppa jämfota och klappa händer.

2014 var ett enormt händelserikt liv för Åkre.

2015 var ett halvdant mellanår.

2016 kommer att bli fantastiskt.

För det här är bara en bråkdel av de idéer och planer som bubblar runt här hemma.

Jag återkommer alldeles snart!

Önskar er alla en mysig vinter!