Entrépyssel

Hej vänner!
Här är livet härligt. Jag har precis gått på semester, i morgon ska jag få knät röntgat och världen är fantastisk. Det enda som gnager lite är att Lasse är borta på hemvärnsövning i fyra dagar. Jag vet att somliga förväntar sig att man ska tycka att det är helt okej att vila från varandra, kanske rent av tycka att det är skönt, när man varit ihop i femton år, men jag tycker faktiskt att det är väldigt jobbigt. Inte bara för att jag är fysiskt halvoduglig, utan för att vi är ett riktigt bra team, han och jag, och allt är konstigt när jag ska sova själv och inte ha honom att prata med stup i kvarten. Jag är väldigt skeptiskt inställd till "relationstips" som går ut på att man måste längta efter varandra. För mig behövs inte det.
Nåväl, nu var det inte det vi skulle prata om.
Vi skulle prata om entrén till pizzerian och bagarstugan.
Vi har ju rivit bort skivor på dörrarna och häromdagen målade vi dem också. Fingröna.

Det svåra är att inte låta allt bli fingrönt när man har färg över.

Sen kom jag på att vi skulle göra en riktigt bra grej, som jag inte alls hade fysisk kapacitet att utföra själv, så jag satt i solen och tittade medan Lasse hackade och grävde.

Han såg till att allt var urgrävt och tegel framplockat innan han åkte, så idag har jag suttit här med tegel och jord och...voila!

Vi har donat lite inuti också. Så här såg det ut när vi tömt lokalen.

När Lasse hackade mark utanför och jag till slut kände att jag skulle göra något vettigare än att titta på, så målade jag vägg. Som ni ser lämnade jag omålat längst ner. Dels för att jag inte kan sitta på huk och inte kan böja mig. Dels för att det är stor risk att spindeln bor där.

I alla fall så målade Lasse klart och sen har jag målat golvet tre gånger. Då kunde jag gå med roller på långt skaft. Sararara har målat med pensel intill väggarna. Hon är i bra höjd för det. Jag har planterat blommor. 

Jag har också planterat lite kryddväxter bortanför bagarstugeporten. Det här kommer att bli en mycket trivsammare kvällssolsentré än förr. 

Nästa vecka börjar vi möbleringen där inne. Snart pizzakvällar!!

I övrigt snurrar livet på hur gott som helst.

Barnen är väldigt hjälpsamma, i synnerhet nu när pappan är på äventyr. 

Här får hönsen mat av Sara.

Vi är mitt uppe i en kläckningsomgång igen, så vi har...massor av kycklingar.

Getterna mår finfint och unge herr August är fortfarande förste getcoach.

Om mindre än två veckor är det sommarlov och sen ska min förstfödde fylla...18. ARTON! 

Liiite trädgård måste vi väl också ta. Nu är det ju den fullständigt ljuvliga knopperioden.

Här fullständigt myllrar det av rosenknoppar. Några har slagit ut, men snart kommer det att vara översållat av dessa väldoftande små härligheter.

Det verkar vara ett kanonkaprifolår, för både den här kaprifolen och den som växer vid tegelväggen vid garaget (som jag inte vill fotografera nu, för det står en jättelång diskbänk där som ska stå i pizzerian) är frodigare än någonsin. Det är meningen att den här kaprifolen ska slingra sig runt staketet, men den förstår visst inte riktigt.

Grönsakerna verkar också må bra, även om det känns som att 98 procent av min vakna tid går åt till att vattna grödor.

Och pionerna! Pionerna slår ut vilken dag som helst. Jag älskar!!

Och samtidigt är syrénerna fortfarande enormt vackra och doftar härligt.

Jag ser verkligen till att aktivt toknjuta nu. Jag hoppas verkligen att det blir en kanonsommar vädermässigt, men om det inte blir det, så vill jag veta att jag verkligen tog till vara på den här tiden. 

Jag solar, njuter, gräver i jorden, andas in, doftar, går barfota, dricker kaffe i trädgården och tittar på getterna. 

Så enormt tacksam för allt det vackra som är. Som jag har.