Sjukskrivning och härligheter

Hej i den härliga sommaren!
Här är full aktivitet och samtidigt väldigt mycket vila.
Allt växer så det knakar och mycket bevattning krävs.
Jag är sjukskriven.

Känns lite märkligt, men väldigt, väldigt bra.

Jag har ju haft ont sedan november förra året. Ni vet, den där meniskskadan. Jag dras ju också med en dålig rygg, så när knät krånglar så värker ryggen oerhört. Det är lite olika vad som gör ondast, men det gör i allafall riktigt ont. Jag opererades i februari, ramlade i mars och var på ny magnetröntgen för några veckor sedan. Det visade sig att jag nu har rupturer, alltså trasigheter, på både inre och yttre menisken, samt en korsbandsskada och är nu remitterad till ortoped och det kommer bli en till operation. Skitont alltså. Jag har ju jobbat på och har egentligen inga större svårigheter att utföra själva arbetet, spela orgel och sånt, men jag har sovit dåligt och känt mig mer och mer sliten. Under min semester så klarade jag inte riktigt av att vila, av olika anledningar och efter midsommar blev det riktigt jobbigt. Det slutade med att jag låg i en pöl på golvet, grät och skrek att jag inte orkar mer. Typ så. Lasse ringde hälsocentralen och sa att det här inte går längre. 

De sa att de skulle ringa upp dan därpå. 

Jag var helt slut.

Ni vet, hur jag brukar säga att allt blir som det ska vara.

Jag har hela tiden sagt att jag inte vill vara sjukskriven. Att jag inte vill och inte behöver. Jag älskar mitt jobb och jag har i mig att om det finns möjlighet att utföra ett arbete så utför man det. 

Hade jag väntat till dagen efter detta sammanbrott, så hade jag förmodligen hunnit samla mig och fortsatt på samma linje.

Nu ringde de, av någon anledning, ändå upp samma dag och jag fick komma dit en halvtimme senare. Jag hann alltså inte samla mig och ta på mig min vanliga "inte framstå som gnällig- mask". Jag satt där, rödgråten och utmattad.
Läkaren skrev ut andra värktabletter och sömntabletter och så sjukskrev han mig i tre veckor.
Jag tror att det var det bästa som kunde hända mig just nu.
Jag är alltså sjukskriven på grund av värk och utmattning.

Jag och Lasse bestämde att nu tar vi detta på allvar och jag och läkaren tror, och just nu känns det också så, att om jag får sova ordentligt och vila, så kommer jag orka jobba fram till operationen sedan.

Och nu var jag verkligen redo att vila.

Jag har vilat, njutit och sovit. 

Jag har suttit i solstolen och slappat. 

Jag har suttit i solen, med en ljudbok och rensat ogräs i sakta mak.

Jag har ätit gott och nyttigt.

Jag samlar kraft och fyller på.

De närmaste två dagarna har vi pizzaservering och det är Lasse som sköter om det mesta. Idag har jag till och med åkt till stranden med ungarna, för att inte lägga mig i hans förberedelser. 

Både han och jag behöver träna på det här.

Det går bra!

Ärterna och vaxbönorna går också bra!

Här är gudagott att vara. Vid dammen. I solstolen. Framför rosorna.

Vi har haft några produktiva trädgårdsdagar, med fint samarbete och picknickar i det gröna. 

Till att börja med så har vi byggt ut gethagen ytterligare. Nu har vi byggt in vår bäck nedanför köksträdgården och Lasse och barnen har byggt ett fint staket mot trädgården. Lasse har dessutom gått med lie och slagit brännässlor, så nu hoppas vi att getterna ska hjälpa till att göra det här området superfint...för vi har vissa härliga planer för det här utrymmet.

Getterna - Saga, Svea, Gaston, Frost, Klöver, Märta och nytillkomne lille Mumin trivs mycket bra i sin hage och det gör även yngste sonen. Han kan sitta där på bron långa stunder och bara betrakta getterna. I ett enda stort lugn.

Mitt i detta fick äldsta dottern en idé om att bygga ut kaninhagen så att marsvinen får ett eget utrymme, så hon och pappan har fixat, donat och gjort det jättefint. De har byggt ett urgulligt hus och idag fick marsvinen flytta in. Det känns så roligt att även barnen kan få idéer och förverkliga dem.

Sen vi sågs sist så har Vanja och Vendela, årets grisar, flyttat hit också. 

De kom samma dag som Odd Fellow ordnade en sammankomst för FUB hemma hos oss. Ett jättegäng människor med olika funktionsvariationer grillade, klappade djur och fikade. En fantastiskt trevlig kväll i magiskt kvällsväder.

I magiska kvällsväder kan man ju också gå och fiska. I grannens tomma kohage.

Vi fångade bara småfisk och matade fiskarna med en hel del mask, men det var trivsamt och vilsamt.

I växthuset är det, överraskande nog, underbart!
Krasse, tomater, physalis, paprika, chili, luktärt, blomman för dagen och rosor.

Det väller och prunkar.

Det höll på att gå åt skogen med kolen, men vi beställde ett tunnelväxthus på nätet och smällde upp det. Nu har vi ett kålhus - även känt som kålbastu. Det blir ohyggligt varmt där inne.

Men kålen växer och frodas. Ett mycket bra köp. Enkelt att sätta upp var det också. 

Äldste sonen, som blev myndig häromveckan (!!!) hjälpte till, för jag är ju så osmidig.

Jag är medveten om att det här inlägget är lite rörigt och osammanhängande, mycket beroende på att jag är rörig och osammanhängande och för att det blir så när det var länge sedan sist, vilket det blir när somliga av oss är utmattade, men här är i alla fall något som jag är riktigt stolt över. Dels den runda rabatten som inte syns så bra, men framför allt det som växer i tunnan. Jag har för första gången lyckats odla egna petunior. Dessutom är de väldigt vackra i den där rostiga saken. Närmast i bild, i baljan, växer egenodlade lejongap.

Sist, men inte minst kommer här en bild på ett område som gläder oss mycket. Det här är typ det första man ser när man kommer till vår gård. För ex antal år sedan var här ogräs och...ja, ogräs. Och brännässlor. Nu har vi gjort detta till den färgglada hörnan med gula tagetes, röda rosor mot stenbron, ringblommor och solrosor. Vi ska också sätta ett litet tak över dörren och göra en liten stengång ut till gårdsplanen. Ibland när jag är trött och less och saker känns motiga, så kan jag påminna mig om vad vi åstadkommit här.

Jag vilar vidare och uppmanar er att vara rädda om varandra.

Nu drar vi till hembygdsgården och kolbulleafton!