Nu är det sommar på riktigt.
Sommar och semestertider.
Var och varannan dag är det någon som skriftligt utropar "SEMESTER" i sociala medier.
Jag har ju ingen regelrätt semester.
Jag är ju bara anställd på 20% och får inte fyra veckors ledighet i följd.
Ska jag vara uppriktig så känns det lite tufft runt skolavslutningstiden och runt luciatiden. Då brukar det kunna vara lite mycket på mitt betalda jobb och det kan kännas som att man ALDRIG är riktigt ledig...men resten av året...som det är nu så har jag lite semester varje vecka
Som det är nu så jobbar jag lite i kyrkan då och då, sköter sysslor här hemma tillsammans med resten av familjen, utför lite sånguppdrag och lever ett väldigt gott liv.
Idag vaknade jag kvart över åtta, steg upp, drack kaffe, for till Kilafors och tränade cirkelträning, for hem och åt frunch ute i trägården...här kommer en bild på ljuvlig morgon!!
Därefter grävde jag, maken och den nakne trädgårdsmästaren (sexåringen som varit naken hela dagen) en ny rabatt, för vi har överlyckligen fått tre stora lådor med perenner från en MYCKET vänlig kvinna!!, planterade perenner, nackade tuppar (ja, det var ju inte så idylliskt, men det var mycket nödvändigt. Det började bli stökigt i vår ena hönsgård och vi har nu lyckats urskilja vilka av våra "kycklingar" som är tuppar och vilka som är höns)
Här kommer en bild på den tupp som fick den stora äran att vara kung i hönshus nummer ett:
(Vi hade stora svårigheter att komma överens om namnet, så i demokratisk anda heter han...Bob-Edgar)
Sen vattnade vi massor, med stor hjälp av den nakne, och sen grillade vi.
Därefter tog maken och de tre yngsta barnen en tur till badstranden och jag for till kyrkan för att jobba en timme.
Nu är vi hemma och laddar för en vecka med husvagnsövernattning och Furuviksbesök.
I alla fall...
för ett antal veckor sedan var läget lite annorlunda.
Då var det lite mer hektiskt på mitt betalda jobb, barnen gick i skola och Lasse jobbade en del på annan plats än hemma.
Det var ju inte i närheten av heltid för någon av oss, men med tanke på att vi båda hade en del åtaganden på kvällarna så fick vi pussla lite med vem som skulle hämta och lämna barn, handla, laga mat, utfodra djuren och dammsuga köket.
Det blev några "Vad bra att du är hemma, nu åker jag"-möten i hallen och nån stressad ryggsäckspackning på morgonen.
Det här gällde bara några veckor och, som sagt, inte heltid, men ändå på ett sätt som vi inte alls är vana vid.
Och jag insåg att det är så här de flesta har det.
Fast värre.
Jag insåg också att det är åt skogen.
Tacka f-n för att folk mår dåligt. Att stressrelaterade sjukdomar skjuter i höjden. Att förhållanden brakar, att barn har det kämpigt, att livet är jobbigt.
Vi provade en liten, liten pyttedel av det så kallade ekorrhjulet och vi fick andnöd.
Ska det vara så här?
Jag tror, vilket jag redan har varit inne på flera gånger, att vi - och med vi menar jag typ västvärlden - har halkat nåt så gräsligt snett. Effektivisering, status, pengar, storföretag, karriär, centralisering...på bekostnad av lugn, harmoni, kärlek, glädje och lycka.
Jag inser ju att jag är en sån där jobbig typ som lägger upp soliga bilder på vackra blommor och långgrillad, närproducerad entrecôte och "nu är det minsann gott att leva!"-kommentarer...men det SKA ju vara gott att leva.
Nåt annat kan ju inte vara meningen.
Här följer en del av vad jag önskar för ALLA.
(Naturligtvis önskar jag, precis som varje vettig människa, fred på jorden, att ingen ska svälta, att ingen ska utsättas för våld och kränkningar...det här är liksom önskningar utöver det.)
1. Att få arbeta med något man verkligen VERKLIGEN tycker om.
2. Att få tillbringa mer tid med sin familj och sina vänner än med sina trevliga arbetskamrater.
3. Att alltid ha tid att äta frukost tillsammans med någon.
4. Att alla arbetade betydligt mindre tid och att fler därmed kunde få arbeta.
5. Att varje dag hinna göra saker som får en att känna lycka.
6. Att varje dag hinna ha ett långt och djupt samtal med någon.
7. Att varje dag få skratta hjärtligt.
8 Att pengar inte skulle vara så förbannat viktigt.
9. Att ingen skulle behöva arbeta heltid för att kunna försörja sig.
10. Att ingen skulle behöva ha sina barn på förskolan varje dag.
11. Att alla barn skulle få möjligheten att tillbringa sommaren med sina föräldrar.
12. Att alla föräldrar skulle få möjligheten att tillbringa sommaren med sina barn.
Lever jag så då?
Är jag så dryg och provocerande att jag faktiskt har det så bra?
Japp.
Så är det.
Jag tänker inte ens be om ursäkt.
Och ibland blir jag så himla upprörd för att alla inte får ha det så.
Jag blir så upprörd så att jag måste tänka på nåt annat...
...bredvid skjulet som vi byggde i våras blommar nu rosorna vackert mot stenväggen.
Det gör mig jätteglad, både för att det är väldigt fint och för att jag minsann stod där i våras och sa att det skulle bli väldigt fint.
Det är roligt att ha rätt.
Och så den här då.
Förra veckan trodde jag att den här lilla rosenbusken var så vacker som den kunde bli.
Nu är den ännu vackrare.
Det var busigt.
För övrigt så verkar det vara helt förträffligt fantastiskt att ha en hel nakendag.
Det borde man boka in.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar