Hej!
Det blev långt emellan den här gången...
Jag måste erkänna att vi kom av oss lite efter den stora städningen. Vi skulle verkligen inte göra det och hade planerat att kapa ved veckan efter, men då trodde vi att familjen drabbades av magsjuka. Nu var det "bara" en av döttrarna, men vi hade några dagars myskarantän.
Sen drog jag på mig ett ryggskott.
Just nu är det mycket värk och pina, så vi har inte gjort så mycket som varit värt att skriva om.
Men nu är det adventstider!
Det här med advent och jul är någonting som jag fullständigt älskar.
I år är det vår första socker- och glutenfria jul, även om vi hade dragit ner en hel del redan förra julen.
Vi har fått frågor om vi ska ha något i lilla butiken så här inför jul och ja, det har vi tänkt. Men det får vänta till andra advent.
Det är nämligen som så att jag som sagt, älskar julen. Jag har nästan bara finfina minnen från jularna. Både som barn och som vuxen. Bortsett från en jul med rejäl maginfluensa och hög feber när jag var liten, och en väldigt ensam julaftonskväll när jag var nyseparerad, sonen hade somnat och snuset var slut så är det idel mys, idyll och skoj.
En viktig del för mig är just det att det ska vara mysigt. Jag är uppvuxen med att det ska vara rätt kravlöst, ostressigt och glatt. Jag har varit noga med det som vuxen också. Inga jobbiga måsten, inga julklappar som gräver djupa hål i plånboken, ingen stress.
Och jag är väldigt mån om att barnen ska få den bilden också.
Om man jobbar som kyrkomusiker så är det ofrånkomligt att det händer en hel del saker just före jul. Luciatåg, julspel och adventsgudstjänster.
Jätteroligt!
Då kanske man får balansera med att ta det lite lugnare hemma under tiden.
Därför blir det inget julknäcke och sånt i butiken förrän till nästa helg.
För det FÅR inte bli jobbigt och tråkigt. Då får det vara.
Idag har vi adventspyntat hemma. Eller snarare julpyntat. Vi går typ all in. Allt utom julgranarna. Och vi gör det alltid dagen före första advent. För att man ska vakna på söndagen och allt är klart. Sen åker vi till kyrkan och sjunger. Två adventsgudstjänster med kören. Skoj!
Jag är också väldigt noga med att hålla på det här med advent och jul.
Det kliar lite i surtarmen när folk sätter upp stakar och stjärnor långt i förväg. Och när man slänger ut allt på typ annandagen.
Visst ska väl folk få göra som de vill och sådär? Jo visst. Och jag skulle ju liksom inte sådär gräla på nån som tjuvstartar.
Och ibland känner jag också för att smyga igång lite tidigare och ibland känner jag för att slänga ut allt på nyårsdagen.
MEN
jag har en liten tanke.
I "dagens samhälle" där typ allt är tillgängligt hela tiden. Allt ska vara nytt, hända fort, vara valfritt, bytas ut. Man tröttnar, det är slit & släng och inte mycket är heligt.
Just därför kan jag tycka att det är skönt, viktigt och nyttigt att kunna vila i att det är adventstid.
Att bara luta sig tillbaka och finna sig i att den här tiden är nu. En annan tid kommer sen.
Advent får vara advent och jag stormyser av allt det juliga då.
Sen får allt vara kvar till tjugonde knut. För sån är tiden liksom. Ingen idé att stressa. För jultiden är inte slut. Bara att finna sig i. Vila i.
Jag tycker det är skönt.
Ikväll adventsfikar vi. Det är också tradition.
I år kokar jag egen glögg. Det ska bli grymt spännande att smaka om några timmar.
Och så har jag en saffranskladdkaka som står och svalnar. Även det blir spännande.
Och här är en bild från yngsta dotterns födelsedagsfirande.
Då gjorde vi pepparkaksmuffins och saffranspannacotta.
Det kommer vi definitivt att göra fler gånger.
Jag har också provat att göra glutenfria lussebullar och de blev med beröm godkända.
Pepparkakorna blev däremot inte helt hundra, men vi har kommit fram till att muffins duger gott och väl. Det blir inget pepparkakshus i år men vi och barnen är överens om att det inte är värt att bli dålig i magen för den sakens skull.
Barnens chokladkalendrar (som de absolut vill ha) har jag och maken plundrat.
Vi tömde ur all choklad och slängde den.
Sen har vi smält fin, mörk choklad, med väldigt, väldigt lite socker och fyllt i den istället. Och så stängt alla luckorna.
För nä, jag går inte med på att trycka i ungarna socker på morgonen. Inte ens i juletider.
Sen har vi gjort en egen adventskalender:
I varje låda ligger en lapp med en aktivitet som vi ska göra den dagen.
Det kan vara att göra julgodis, bygga snögubbar, åka pulka (om snö finns), ha wiibowlingturnering, göra en utflykt, ha filmkväll...och så vidare.
En annan viktig sak är julkrubban.
Så här ser den ut nu...
Tanken är att vi varje adventssöndag ska fylla på med figurer.
I morgon ska vi prata om Josef och Maria och så ställer vi dit dem.
Nästa söndag blir det herdarna och fåren, söndagen därpå de vise männen och lite stjärnor och sista söndagen är det dags för änglarna.
I år är ett märkligt år, då någon sort pysselgen plötsligt akutvaknade till liv...jag som avskyr att pyssla har plötsligt knåpat kalender, sprayat guldfärg, klippt snöflingor och fixat ljusstakar...
Sen finns det ju barndomsgrejor som man gärna vill föra vidare.
Tomtelandet tillexempel.
Som jag minns det fick vi, när jag var liten, vänta ett tag in i advent innan vi fick ställa upp tomtelandet, men här kör vi på första advent.
En del tomtar finns kvar från när jag var liten och en del har vi fyllt på.
Döttrarna ställde upp det idag.
Och en kyrka som spelar musik hade min dagmamma.
Nu har vi också en. Musiken låter ganska illa. "Stilla natt" lite skevt. Men det spelar ingen roll!
Ja, här bor vi!
Förra året tillverkade maken en fin båge av armeringsjärn.
Den klädde han med enris och satte upp vid bron.
Den traditionen fortsätter vi med.
Jag har bundit krans av enris och granris, så nu är första advent mer än välkommen.
Så återkommer jag snart och berättar om julplanerna för butiken.
