Jag varnar här och nu.
Det här blir ett ganska skrytsamt inlägg.
Men faktum är att jag är ordentligt stolt över vårt arbete den här helgen.
Planen var ju att vi skulle ta två rum i "den sista utposten" på höstlovet och så skulle vi ta resten i vår.
Men det blev liksom ett sjuhelsikes flow och vi kunde inte sluta.
Lasse och jag tog nedervåningen under torsdagen och fredagen och så mycket skrot vi kunde plocka åt oss från övervåningen.
Och så kände vi att vi ville fortsätta.
Så nu under helgen har vi röjt och röjt och röjt.
Vi har flyttat grejor, slängt mer skrot och eldat massor.
Och så plötsligt var vi klara.
Plötsligt har vi gjort allt det arbete vi planerat att göra i vår.
Plötsligt känns det fantastiskt.
Så många gånger som jag gått förbi den här byggnaden och suckat.
Tänkt att det kanske inte är möjligt. Tänkt att det är för jobbigt att få ordning på detta.
Barnen har varit enormt duktiga och vi har för länge sedan bestämt att belöningen för detta arbete ska vara att vi nästa sommar hyr en stuga och tillbringar två dagar på Leksand sommarland istället för vår sedvanliga endagarsutflykt.
Så...nu följer ett gäng bilder från helgens arbete och jag är själv nära att grina av lättnad och glädje.
Håll till godo!
Ungarna har haft stor glädje av tombolan.
Det har stoppat ner saker, vevat runt och antingen låtsas att det är nån form av lotteri eller låtsas att saken förvandlas där inne.
Egentligen är detta en tombola för att torka minkskinn...
Döttrarna (och jag) blev enormt fascinerade av detta fågelskelett som vi hittade.
Jag slänger in en bild på makens arbetsskada också, för att visa att det är minsann inte bara tjolahopp att arbeta. Dock härstammar den här skadan från när vi städade vedboden, men jag tycker ändå att det visar på en hårt kämpande man.
Sånt här går jag igång på - SNYGG!
Här är det också läge att erkänna en miss jag gjorde i mitt förra inlägg.
En annan sak jag gick igång på...en fin gammal mjölkkruka.
I och för sig hade jag ju helt rätt i att 1899 var väldigt länge sen, men min make harklade sig lätt och upplyste mig (som inte alls kände mig asdum!) att siffrorna som stod där inte alls handlade om ett årtal...utan medlemsnumret i mejeriföreningen...ett leverantörsnummer.
(*vissel vissel* ähum...även solen har sina fläckar, eller hur det nu var)
Det här är den absolut tråkigaste delen i sånt här arbete - en stor kartong fylld med småpryttlar. Småskrot, glasbitar, brännbart och plastbitar. Bara att sortera SKITTRÅKIGT!
Där tombolan stod, blev denna rem - rejält fastsatt i taket - kvar. Perfekt som gunga. August försökte ihärdig att ta sats, gunga framåt och sparka omkull betongväggen.
Idag var det ju fars dag också och eftersom pappan i familjen råkar vara minst sagt värd att fira så blev det kladdkaka (utan socker och vetemjöl) vid vagnhallen...där vi trodde att det skulle vara sol, men blev grundlurade.
Dåså.
Här kommer några före- och efterbilder.
Först det minsta rummet (där tombolan stod, till vänster om bilden) fyllt med allt möjlig. Bildelar, gamla prylar till pälsberedning, ryggsäckar, skrot, råttskit och annat.
Och nu är rummet tomt så när som på skidor, sparkar och annan "fritidsutrustning". Planen är att ett frysrum på nedervåningen ska få en annan dörr, en hylla och en ordentlig uppfräschning (maken verkar inte tycka att min doftljusplan är tillräcklig för att jaga bort äckeldödminkkänslan) för att vi sedan ska förvara såna här prylar där.
Ett större rum med en gigantisk arbetsbänk, ännu en tombola, skidor, kartonger, skrot, bildelar, fågelskelett, råttskit, lysrör, mjölkledningar, skor, lampor, gamla sovsäckar...
Som nu ser ut så här...
Här har vi "spararummet".
Här har vi ställt in alla fina prylar som vi vill behålla.
Här är det trivsamt.
Vi tog bort lite råttskit här också.
Trevligare så, tycker vi.
Nu kommer min favorit...
Hallen på övervåningen.
Fullsmockad med grejor.
Bänkar, gammal mjölkutrustning, skrot, skräp, verktyg....
Och nu!
På lördagen hade vi lunchkase där vi grillade korv.
Om söndagen fick det bli en mysig eftermiddagskase.
Och nu då?
Ja, nu ska containern hämtas och vi ska köra många vändor till tippen.
Vi har elskrot och massor av annat att göra oss av med.
Sen börjar den roliga planeringen....som jag naturligtvis har smygbörjat med.
Jag tänker mig att de smutsgrå väggarna inne i hallen på nedervåningen ska målas ljusblå.
Trasiga fönster ska bytas ut. Väggar ska skuras. Fönster ska tvättas. Elektriciteten ska fungera. Utsidan av huset ska lagas och målas vitt. Fönsterfodren ska få färg. Dörrarna ska bytas. Området framför och bakom huset ska fixas. Hövagnar ska flyttas.
Ja, på riktigt.
Ska den här byggnaden stå här ska den banne mig vara fin!
Och den ska kunna användas.
Av oss, eller av andra.
Men först ska vi se till att få en god natts sömn.
I morgon lastar vi bussen full av soptippsmaterial och sen far vi.
Och så blir det nog lite fira i form av lunch på stan.
Och ikväll avrundar vi helgen och fars dag med detta:
Lakritsgrädde och hallon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar