Bäckbilder! (Som jag är enormt glad och stolt över!)

Vi har ju donat med ett bäckröjningsprojekt.

Lasse och jag har hållit på nån vecka och idag, på första riktiga sommarlovsdagen så tog vi hela familjen till hjälp och gjorde klart.

 

 

Så nu tänkte jag bjuda på lite före- och efterbilder.

Så här är det:

Jag är enormt glad och stolt över detta. Det är vi båda två.

Det är en jätteskillnad, vi har jobbat väldigt hårt och det är inte länge sedan vi inte hade en tanke på att någonsin göra något av det här området.

Det är speciellt av två anledningar.

Dels är det här den sista "tomtgränsen" som vi snyggar till. Nu har vi liksom städat upp i alla utkanter.

Dels var det här ett så otroligt fult, stökigt och fullständigt omysigt område och nu är det...faktiskt riktigt fint. Och jag har ägnat en hel del tid åt att bara sitta och titta och föreställa mig hur det kommer att se ut när vi har både getter och ankor på plats. (Nästa år!!)

Jag önskar att jag kunde beskriva hur och varför det här känns så vansinnigt bra, men jag inser att jag inte till fullo kan förklara. Inte ens barnen förstår fullt ut varför det här känns så stort, men det får helt enkelt vara så.

Lite fuskigt är det ju, för förebilderna är tagna vid en betydligt tråkigare väderlek än efterbilderna. De är gråa och trista, medan efterbilderna är tagna en sådan här vacker junidag när grönskan är ljuvlig, men å andra sidan är känslan helt rätt.

 

Ha nu överseende med att jag skryter lite över detta, men det kan jag tycka att man har rätt att göra när man sitter här med hyfsat ömmande muskler, en lagom svidande solbränna och mängder av rivsår på armar och ben.

 

Här kommer först några bilder tagna från baksidan av lagårn.

Det här vid den här delen som ankdammen ska vara.

 

 

Som ni ser så var här en härva av döda, fallna träd.

 

 

Och man kunde inte direkt gå in här och lyssna på någon porlande bäck.

 

 

 

 

Nu ser det ut så här.

 

 

Så här.

 

 

Och det går alldeles utmärkt att gå in där för att tillexempel leka.

Eller leta grodor.

 

 

Det här var en del i arbetet som jag tyckte var otroligt rolig.

Ett buskigt träd som inte tagits om hand.

Jag fick gå lös med sekatören...

 

 

Voila!

Som nytt.

 

 

Till att börja med så gick Lasse fram med motorsågen och gallrade friskt bland träden.

Sen städade vi undan en bit i taget.

Så här såg det ut från vägen några dagar in i arbetet.

 

 

Och här, samma ställe när vi städat upp.

Det här är vad man ser när man går förbi på vägen. Känns rätt gott.

 

 

Kanske kan man tro att det inte är så roligt att ägna en så fin sommardag åt arbete, men jag tänker att det är väl alldeles underbart att äta picknick en sån fin sommardag.

Och nog smakar den där matsäcken extra gott under dessa omständigheter.

 

 

Han som fyller femton om en vecka fick till sin stora glädje prova på att köra traktor idag.

 

 Några förebilder tagna på ett annat ställe.

Det här är från vår vagnhall.

Här har vi redan gjort en städning för några år sedan då vi rensade bort massor av skrot och skräp.

 

Även här en redig knut av dött och nedrasat gammalt träd.

 



 

Men det gick att rå på.

 

 

 

 

Här, bakom härbret minns jag så tydligt att jag tittade ner och tänkte att här kan det bli så där riktigt trolskt och vackert...

 

 

Och inte hade jag väl helt fel...?

 

 

Alltså...här kan man sitta länge och njuta...

 

 

Mitt i bäcken finns en stor sten som agerar väldigt fint vattenfall.

 

 

Jag kan erkänna att det stundtals under arbetets gång kändes en smula ändlöst...

 

 

Men

Så

Värt

Det

 

 

Det enda som återstår nu är tre stora högar med ris som vi hoppas kunna elda nu i dagarna när det utlovats en del väta från himlen.

Dessutom har vi fantastiskt mycket virke att göra ved av i höst.

Och den här utsikten från vägen. 

Inga döda träd i sikte.

Bara...lugn.

Och även om vi i första hand gör fint för vår egen skull, så ska jag inte sticka under stol med att det naturligtvis känns riktigt bra om grannar och andra som far förbi ser en vacker och städad gård.

Ibland när vi funderar över vad tidigare generationer åstadkommit, hur varje generation lämnat ett avtryck - Lasses farfars morfar byggde gården, hans farfars far & mor rev allt och byggde nytt, hans farfar & farmor moderniserade lagård och bostadshus och startade pälsdjursfarm &

generationen före oss byggde den nya delen av lagården, byggde vagnhallen, höjde skullen och moderniserade ytterligare - så funderar vi ju också på vad vi åstadkommer, vad vi gör för de som kommer efter oss.

Vårt bidrag är helt enkelt att vi städar.

Vi rensar.

Vi väcker liv i döda delar av gården.

Vi har lagt ner en verksamhet och startat något helt nytt.

Och det är inte fy skam det heller.

Vi trivs.