Jag har ju nån sorts dröm om en trädgård full av rosor.
Rosor i olika färger och former, med olika dofter och med olika blomningstider.
Men jag kan nästan ingenting om hur man gör med rosor.
Ibland tänker jag att jag kanske skulle sätta mig och läsa på lite och lära mig, men så tänker jag att kunskapen nog sätter sig bättre om man lär sig längs vägen. Det är naturligtvis helt och hållet en ursäkt för att inte läsa på, då jag tyckte att det var tråkigt.
Så då chansar vi.
Vi köper rosor när det är billigt och petar ner dem här och där.
Sen hoppas vi att det var rätt.
Och...hittills verkar det gå ganska bra.
Här är en ros på baksidan av huset.
Jag kommer inte ihåg namnet, men det är en klätterros.
Tanken är att den ska slingra sig upp en bit.
Den planterades förra året, så det kommer nog.
För det är ju det här med tålamod.
Tålamod är inte min starka sida.
Men det blir bättre.
Jag har tyckt att det har varit så tråkigt att plantera sådant man inte kommer att få njuta av inom den närmsta månaden.
Jag har nästan sett det som meningslöst.
Ingen långsiktig planering av trädgården alltså.
Men de senaste åren har jag mer och mer kunnat föreställa mig hur saker och ting kommer att se ut om några år.
När det växt till sig.
Den här rosen som växer mitt på gräsmattan på baksidan, bredvid vår lilla grillplats, kommer nog att bli en rejäl blomma.
Och jag älskar den klarröda färgen.
De här rosorna fanns här när vi flyttade hit, om än i något mindre skala.
De såg lite...tufsiga ut så jag beskar dem ordentligt.
Riktigt ordentligt.
Utan att riktigt veta hur.
Men jag måste gjort något rätt, för de blir större och större och blommar mer och mer för varje år.
Det första man ser när man kommer ut på baksidan.
En liten vit, mitt bland en massa annat i den runda rabatten på baksidan.
Planen är att den ska skaffa massor av likadana kompisar.
Nog är det tjusigt när rosorna hittar nya vägar och själva tänker "så snyggt det skulle vara om jag blommade lite sött bredvid det här stora gula"?
Så framsidan.
Jag vet att jag tjatat om det här förut, men man sa mig att det inte var nån idé att plantera något på framsidan av huset, på grund av jorden, lönnarna och skuggan.
Men ibland måste man testa själv.
Och då vi tagit ner några lönnar så, kanske det kunde funka.
Och se där.
Nog blir det lite klätterrosor även vid glasverandan.
Så kan man (jag) gå förbi de här rosorna titt som tätt och tänka "Jag kunde! HA!" och inte låtsas om att jag egentligen inte vet hur och varför.
Den här bilden är nån vecka gammal, det blommar mer där idag, men den här rosen slängde vi ner lite på måfå och trodde väl inte själva att det skulle bli så mycket av det.
Nu tycker jag att det blir otroligt vackert mot det lilla staketet och det känns som att den hälsar oss välkomna hem.
Och det är just den lilla rosen som ibland låtsas vara en vinterros.
De här har blommat över vid det här laget, men de växer mellan brödstugan och hönsgården.
Under svalornas bon...
Snygg kombination av vackra rosor och svalbajs blir det.
Från början stod det en bänk bredvid där jag skulle sitta och lukta på rosorna samtidigt som jag drack kaffe och tittade på hönsen.
Det skulle vara fridfullt.
Den bänken blev icke fridfullt nerbajsad.
Men det verkar göra rosorna gott.
Så var det "gammelträdgården" då.
Det här tjatar jag ju också om titt som tätt.
Men ni vet, den gamla delen av trädgården, där vi grävt fram stensättningen.
Här SKA det bli en riktig rosenträdgård.
Det är här jag tålamodstränar mig.
Jag ser framför mig hur det om några år är översållat med rosor i alla former och färger.
Jag ser en pergola.
Jag ser massor.
Här ska byggas en spaljé, för den här vackra växten vill klättra.
Djuprosa på framfart.
Och så en av de, i mitt tycke, vackraste.
Massor av små rosa blommor på en tät buske.
De här rosorna satte vi här allra först och här kan jag verkligen se att det faktiskt tar sig från år till år.
Så får vi se vilka nytillskott i rosfamiljen det blir nu till hösten.
Och om några år ska jag slänga fram bilder på en rent fantastisk rosenträdgård och jag ska gå runt där med en stråhatt på huvudet och ett litet proffsigt förkläde runt midjan och jag kommer ha full koll på hur varje ros ska skötas om för att den ska må som allra bäst.
Och ni ska alla få komma och sitta i pergolan, jag ska bjuda på sockerfria chokladpraliner och vi ska gemensamt utbrista
"Mäh! En sån LJUUUUVLIG rosenträdgård!"
Ni får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar