Nu har vi ju pysslat med det här projektet på allvar ett bra tag.
Hela "Projekt Åkre" alltså.
Vi började med en idé om vilket sorts tempo vi ville leva i och vilket sorts liv vi INTE ville ha.
Då, när vi liksom bestämde oss, så hade vi inte så värst vidare mycket miljötänk, även om det liksom faller sig naturligt med vissa livsval, utan vi sa att det var sådant vi skulle ta stegvis.
Det kan ju vara lite svårt att göra precis alla förändringar på en gång.
Nu har vi ju hönsen och vi har lagt i nästa växel vad gäller äggproduktionen.
Vi har koll på det här med brödbaket och vi utökar grönsaksodlingen sakta men säkert.
Och det börjar bli dags.
Det har liksom börjat gro lite grann, att vi vill ta det lite längre. Att vi vill leva lite...bättre.
Förra veckan var jag och Lasse iväg på en högst intressant grej. Det var folkteatern i Gävle som, i arbetet med att göra en föreställning, arrangerar "budkavlekvällar" på lite olika ställen. Den här kvällen var det på Lokomotiv i Bollnäs. Det finns många bra anledningar att besöka Lokomotiv, men den här kvällen var det detta som drog.
Där fick vi lyssna till några kloka människor som förde ett samtal ikring miljö och mer specifikt Globalt och Lokalt.
Det var som sagt väldigt intressant och viktigast av allt så tändes den där gnistan som låg och lurade.
Plötsligt var det dags.
Så nu lägger vi till lite punkter i vår så kallade livsstil.
Nu vet jag att det kan vara lite känsligt när man berättar om förändringar man ska göra, då andra så lätt kan ta det som kritik gentemot deras sätt att leva. Det är inte vad det här är frågan om. Det handlar om vad vi känner är rätt för oss och vilka mål vi har.
Vi börjar med en viktig grej - maten.
Vi är ju redan väldigt noga med att alltid handla svenskt kött och svensk mjölk. Även smör, grädde, creme-fraice och ost är producerade av svenska kossor.
Nu är det så att vi det senaste året har kunnat köpa prima nötkött från Herte och finfint lamm från fastern i Ockelbo. Vi föder upp egna grisar och Lasse jagar älg i Segerstaskogarna.
Närproducerat och klimatsmart.
Nu är vårt mål att vi inte ska köpa kött i butik alls.
Bara fisk.
Än så länge köper vi även kyckling, men även det har vi tänkt förse oss med själva.
Det innebär alltså att vi skippar smörgåspålägg ur charkuteridisken. Där slipper vi ju undan en del onödiga tillsatser av bara farten och det är också en viktig del. (Vi äter ju som bekant varken socker eller vitt mjöl hemma hos oss. Vi försöker äta så rent som möjligt och sötningsmedel förekommer bara vid enstaka tillfällen.) Vi tänker också bli än mer noggranna med att kontrollera att de mejeriprodukter vi använder är så närproducerade som möjligt.
Nästa punkt handlar också om mat. Det handlar om att äta efter säsong och bottnar i att jag för flera månader sedan hörde ett inslag på radio om en familj som gör sitt yttersta för att äta närproducerade grönsaker. Det innebar att de äter grönsaker efter säsong. Jag tyckte att det lät vettigt och inspirerande, men just då orkade vi inte riktigt ta tag i det.
Nu är det dags. Om vi ska kunna köpa närproducerade grönsaker så kan vi bara äta dem när de kan odlas i Sverige. Annars måste vi importera. Nu siktar vi ju dessutom på att förse oss själva med de flesta grönsaker vi vill ha och vi ska bli bättre på att förvara och spara.
Tanken är att våra enda importundantag kommer att vara citron och avokado.
Det kommer att innebära en del uppoffringar, men vi tror att det är den vägen vi bör gå.
Punkt tre rör det så kallade konsumtionssamhället.
För vår del är det dags att kliva av en del av det.
Vi har, i redigt samråd med våra barn, bestämt att vi det närmaste halvåret (till att börja med - en mjuk provstart) inte ska köpa några nya kläder i butik. Det kommer enbart att inköpas på second hand-butiker. I torsdags, innan vi hämtade våra supersöta kycklingar, så for vi både till Myrorna och till Erikshjälpen i Gävle för att inspirera barnen. Alltså, vi har naturligtvis handlat en hel del second hand tidigare och barnen har aldrig varit det minsta främmande för att använda begagnat, men nu ville vi verkligen visa dem vilket utbud det finns.
Vi konstaterade också att det är ett utmärkt sätt för oss att spara slantar och att de pengar vi betalar, faktiskt går till välgörande ändamål.
Vår tanke är så klart att detta är något vi ska fortsätta med efter provhalvåret.
Även prylar ska, så långt det bara är möjligt, inhandlas second hand.
Därtill så försöker vi, så gott vi kan, att inte samla på oss en massa onödiga prylar, även om barnen, som så många andra, har överdrivet mycket leksaker. Lite skärpning även där.
Punkt fyra gäller i första hand mig. Jag funderade över min egen dåliga miljöpåverkan och även hur jag fungerar som förebild för mina barn. Ganska snabbt bestämde jag mig för att göra två, för mig rätt stora, uppoffringar. Men jag räknar kallt med att jag om ett år kommer vara helt bekväm med förändringarna och till och med verkligen uppskatta dem. (För övrigt är jag sjuuuukt nöjd med att jag har gått över till menskopp istället för bindor och tamponger. REKOMMENDERAS!)
I alla fall.
Jag slutar färga håret.
Jag är ju blond på riktigt, men jag har i ganska många år liksom bättrat på det blonda lite. Fräschat till...lite. Men nu känner jag att hårfärg nog inte tillför något positivt till miljön. Och vad ger jag mina barn för bild egentligen när jag så tydligt demonstrerar att min egen, naturliga hårfärg - som jag högst troligt gett dem i arv - inte duger?!
Det är min förbannade skyldighet att vara ett bra exempel för mina barn. Jag tänker INTE noja över några överflödskilon eller mörkblond hårbotten. Jag tänker visa dem att jag är nöjd med mig som jag är. Banne mig!
Jag slutar också använda nagellack.
Jag är...har varit...storkonsument av nagellack. Det går inte ihop med nåt av mina jobb, men jag har tyckt att nagellack är så himla skoj. Not så very nice for the miljö eh! Vare sig nagellacket, eller det nagellackborttagningsmedel som blir en naturlig följd.
Nu har jag bestämt att det finns andra glädjeämnen och mina händer och naglar duger alldeles utmärkt som de är.
Nu inträder dock våren och mina händer kommer att vara fula till oktober.
Det är okej.
Den sista punkten - för nu - handlar om skärmar.
Jag, Lasse, Adam och Iris har mobiltelefon.
Iris och Sara har surfplatta.
August får låna min gamla mobiltelefon och spela spel på.
Adam och jag har bärbar dator.
Vi har dessutom stationär dator.
Nu har vi ganska hårda regler om när surfplattor och datorer får användas. I synnerhet för de mindre barnen. Vi har dessutom varit relativt sena med att ge barnen dessa prylar. Båda döttrarna var sist i klassen med surfplattor och yngsta dottern är, enligt utsago, väldigt ensam om att inte ha mobiltelefon. Vi har dock resonerat så att barnen inte behöver egen mobiltelefon, innan de får cykla själva till skolan. Så länge vi ändå har full koll på var de befinner sig så finns det ingen anledning att ha egen telefon. Och vänner kan man kommunicera med på bättre sätt.
Såna är vi. Hårda.
Vi tycker ändå att det känns lite mycket.
Jag har ju läst i olika reportage om sömn att man inte ska ha elektroniska prylar i sovrummet och så. Nu är det ingen i familjen som har problem med sömnen, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur sunt det är att ha dessa prylar intill sig hela tiden.
Jag och Lasse har ju våra mobiler på nattduksborden och använder dem som väckarklockor. Det har dessutom blivit så att vi allt som oftast kollar på film på datorn i sängen...och somnar till den.
Och när man vaknar till så sträcker man sig efter telefonen.
Och barnen har sina plattor i sina rum...och så blippar det till av Wordfeud, eller något annat. Eller så ska man "bara kolla något" och så blir det liksom väldigt luddigt det där med när man använder prylarna. Vad gör det med hjärnorna när vi konstant är i kontakt med dessa grejer? Det känns som att vi skapar, utökar och underhåller ett behov som vi kanske egentligen inte har.
Nu gör vi ett test som vi utvärderar om några månader.
Jag och Lasse har införskaffat en sån här fin väckarklocka.
Och så har Lasse (med viss hjälp av August, som egentligen ville bygga en fågelholk och sen ägnade sig åt att skriva saker på brädorna och kasta bort skruvar) byggt ett mobilhotell.
Nu ska vi ha som rutin att när det är dags att lägga ifrån sig telefon, surfplatta eller dator så lägger man den här. Och så ligger den här hela natten. Och ja, detta gäller även tonårssonens telefon och dator. Surfplattorna och min dator ska dessutom ligga där nästan hela dagen. Inga telefoner i sovrummen under natten. Inget mer filmtittande i sängen - det går alldeles utmärkt att koppla den till tv´n i vardagsrummet istället.
Om några veckor ska vi tillsammans utvärdera hur detta funkar. Om det känns bra. Om något känns bättre. Hur vi fortsätter.
Så ja.
Det här var ju ett långt och präktigt inlägg.
Det kan tyckas pretentiöst och moraliserande.
Det är verkligen inte meningen.
Vi är bara enormt inspirerade att göra en förändring.
Att hitta ett hållbart sätt att leva.
Att må så bra det bara går.
Att utvecklas.
Att förbereda våra barn på en framtid som kanske inte alls ser ut som nu.
Att ha ett riktigt bra liv.
Om några dagar ska jag berätta om vårt gethus.
Här kommer en bild på de två pyttekycklingar som bor i vår tvättstuga.
De är lite små till växten och fick det lite väl tufft med de andra kycklingarna, så vi ägnar oss åt lite positiv särbehandling.
De är ljuvliga.
