Igår och idag pysslade vi med ett projekt som jag placerar på topplistan över alla de roliga projekt vi pysslat med...jag vet inte hur lång topplistan är och det finns ingen egentlig rangordning, men ni förstår nog att det jag vill komma fram till är att detta var ett himla roligt projekt.
Vi har byggt ett trädgårdsskjul.
Man kan ju undra varför ett trädgårdsskjul hamnar på topplistan.
Ett pariserhjul eller en glassbar låter ju tusan så mycket skojigare.
Såhär då.
Vi hade ju som bekant planerat att bygga vidare på gethuset. Gethuset ska vara inne i lagården.
Nu är det vår.
Tisdagen bjöd på underbar vårsol.
Vi har pratat ett bra tag om att vi skulle bygga oss ett litet skjul under uppkörsbron till ladan.
Ett lämpligt ställe att förvara krattor, spadar, skottkärra, gräsklippare och annat i samma stil.
Det vore ju också, tänkte vi, ett fint sätt att utnyttja utrymmet. För några år sedan fanns här en kalvhage och kalvarna hade sin mat och sitt vatten här under bron, men efter det har vi inte haft någon vettig användning för platsen. Jag ska väl tillägga att den här skjulidén var Lasses och jag har väl inte riktigt satt det högst på prioriteringslistan.
Men när solen sken så vårvackert och den varma luften lockade på oss så bestämde vi att vi skulle stanna här ute, på den plats som också råkar vara den allra vårvarmaste förmiddagsplatsen på gården, och bygga oss ett trädgårdsskjul.
Redan där kände vi hur lyckligt lottade vi är.
När vi kommer på att vi vill ändra planen, ta oss an ett annat projekt, eller helt enkelt strunta i något - då kan vi göra det. Vi behöver inte tillfråga någon chef eller styrelse. Vi behöver inte kolla något schema. Vi kan göra som vi vill. En otrolig frihet.
Material hade vi redan hemma. Virke från torkarna uppe på höladan. Så Lasse satte raskt igång att bygga en ram, medan jag grävde en liten rabatt för den röda Vallmon som står på tillväxt inne i salen och så flyttade jag också några rosor som jag tänker ska göra sig väldigt fina mot den här stenbron.
Sen byggde jag en dörr.
Jag är enormt stolt över att jag byggt den dörren alldeles själv.
Vanligtvis behöver jag då och då rådfråga maken, för han är en smula bättre på att bygga grejor än vad jag är (förutom Lego) och det händer också att jag kastar hammaren i backen och ger upp för att jag spikat jättesnett, eller standardfelet - jag har mätt något åt helt fel håll.
Nu klarade jag det helt själv. Jag till och med sågade brädor i vinklar.
Sen sågade jag med sticksågen för första gången (jag finner den lite otäck). Det blev okej.
Och så schnipp och schnapp så blev där en vägg.
Och ett fönster.
Nästa anledning till att detta projekt var så himla roligt är att vi hade ett perfekt teamwork.
Ibland händer det sig att en av oss har mer att göra än den andra. För att det kanske krävs mer styrka än vad jag har, eller för att det är något som bara kan göras av en i taget, eller för att jag är för kort, eller för att det finns spindlar där...eller så.
Men nu kunde vi båda arbeta hela tiden. Jag sågade och han spikade. Eller så sågade han och jag spikade. Jag mätte och han ritade. Jag hämtade brädor och han mätte för fönstret. And so on.
En tredje anledning till topplisteplaceringen är naturligtvis det faktum att förmiddagskaffet smakar så oändligt mycket bättre ute i vårsolen.
Idag var det så dags att bygga även den bakre väggen. I morse såg det ut så här.
Medan Lasse satte igång att bygga ramen till den bakre väggen så målade jag framsidan.
Tänk er sen i sommar när rosorna blommar röda till höger och ännu längre till höger, utanför bild, så blommar klarröd vallmo. Under fönstret sitter en blomlåda med vita hängande blommor (som jag inte kan namnet på). Till vänster mot den vita väggen lyser gula, röda och orangea Tagetes (som jag hoppas att min mor åter donerar till mig) och gräsmattan är grön och välklippt.
Jag tror att det här kommer bli årets helt outstanding förmiddagskaffeplats for the win.
Så när jag var klar med målningen och gick runt till baksidan så hade Lasse byggt klart ramen och även mätt ut var fönstret skulle sitta.
Denna dag var inte fullt lika varm som tisdagen, men fullständigt acceptabel ändå.
Ganska raskt blev vi klar med baksidan.
Nu ska jag förklara den fjärde anledningen till glädjen över detta.
Det slog mig under förmiddagens arbete hur härligt det är att få jobba tillsammans med min man.
Hur avslappnande det är att få jobba utomhus en vacker aprildag med den jag gillar allra mest.
Jag har ju ett till jobb. Det jobbet tycker jag också mycket om. Men det ligger lite mera prestation i det arbetet. Man vill...och bör spela ganska rätt och bra. Och spelar man fel så blev det så. Man kan inte göra om. Det kan ju vara bra ändå, men det blev fel. Här hemma kan jag dra ut spiken och börja om. Det är liksom inte direktsänt här hemma.
Och så arbetar jag med någon som känner mig utan och innan.
Och som jag känner bättre än nån annan.
När man jobbar med andra människor så...skärper man ju till sig. I alla fall jag. Lite. Man har ju en arbetsrelation (med människor som jag tycker väldigt mycket om, vill jag tillägga). I en arbetsrelation visar man hänsyn på ett annat sätt och....äsch, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men när jag och Lasse jobbar ihop så är jag ju helt och hållet mitt privata jag...då är vi ju man och hustru. Då säger man till när man stör sig på något, eller frågar varför han är så tyst, eller säger ifrån när han gör det jag tänkte göra. Och jag kan säga "MEN HALLÅ! Jag har byggt en dörr alldeles själv! Jag är SKITDUKTIG! Kan du inte SÄGA det?!" Och ibland kanske man är lite sur. Och så kanske man blir lite osams, men så reder man ut det och så skrattar man mycket. Och jag är helt och hållet avslappnad.
Sen får jag pussar på det här jobbet.
Det där kanske inte blev så lättförståeligt, men jag blev helt enkelt väldigt medveten om hur otroligt mycket jag uppskattar att få göra det här tillsammans med Lasse.
Sen blev det eftermiddag och det började blåsa.
Jag tycker att det är enormt jobbigt när det blåser. Jag blir lätt på väldigt dåligt humör och skäller en del på Gud. Jag blir också väldigt less på att det inte finns nånstans dit man kan ringa och snacka allvar och det här med blåsten.
Nåväl.
Lasse städade upp efter oss och jag och Sara målade.
Sen höll Sara på att förfrysa händerna, så jag målade själv.
Sen målade Lasse och jag krattade.
Sen målade vi klart det sista tillsammans och jag hoppade lite jämfota och klappade i händerna.
Femte anledningen:
Det blev jättefint.
Det var ett relativt lätt arbete, det gick fort och det blev fint.
Vi är riktigt, riktigt nöjda med vårt trädgårdsskjul.
Under tiden har en kille vi känner målat hönsgården.
Jag tycker att det blev enormt mycket bättre så här.
Ingen verkade ta min idé om att spraya hönsnätet med guldfärg på allvar, men röda stolpar fick jag igenom.
Hönorna åt lite av färgen direkt ur burken. Det tog de tydligen ingen skada av. Jag är lite förvånad över att de tydligen gillade det, men å andra sidan hade vår yngsta dotter en period då hon gnagde på stearin när hon kom åt.
Det var det.
Två härliga dagar.
I morgon ska hönshuset mockas och så ska vi se om vi inte får liv i det där gethusbygget.
Och kanske blir grishagen målad.
Nu tar jag mig lite choklad.
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar