Getter!

Det brukar ju liksom bli som det ska vara.

Det är ingen hemlighet att vi, särskilt jag, längtat efter att skaffa getter, men det har inte blivit av.

Vi har funderat på om det är bäst att skaffa dem på våren, eller om det är bättre på hösten. Vad för sorts getter, hur många, hur gör vi med mjölkning, var ska vi börja??

Men så, häromveckan, snubblade jag över en annons på blocket som mynnade ut i att om vi köpte en bockkilling, så skulle vi få en vuxen get på köpet. De är inte släkt med varandra, så de kan få egna små killingar i framtiden om det vill sig väl.

Jaha, då var det väl meningen att vi skulle skaffa getter nu då.

Då borde vi bygga en gethage.

Vi har också längtat efter att använda det här utrymmet bakom lagården, så vi gjorde en stor och fin hage. Ja, vi har hört att getter är väldigt rymningsbenägna, så vi har ett elstängsel med fyra trådar.

De här getterna har gått ute året runt...ja, inte killingen då - han har bara gått ute sen han föddes.

Vi har fortfarande planer på att bygga ett gethus inne i gammellagårn, men nu under sommaren och hösten måste ju getterna ha någonstans att krypa in.

I vår gethage finns ett gammalt härbre.

Det är skevt, men stadigt.

Gammalt, som sagt.

 Det var också totalt fullproppat med saker. Mestadels gamla, äckliga minkburar.

Jag släpade ut allt själv.

Väldigt mallig.

 Barnen var faktiskt också med och hjälpte till med diverse saker.

Fast här var det fruktstund i hagen.

Sen eldade vi!

Lite märkligt var det att det i härbret fanns massor, massor av gamla skor.

Tyvärr var allihopa torkade, trasiga och äckliga.

Men man undrar ju lite om härbret tjänat som skoaffär på förr.

Bland allt skräp hittade vi en fin dörr och ett stort trätråg, som jag tänkte odla något fint i - trots att det är lite trasigt i botten.

Sen fyllde Lasse och ungarna härbret med halm. Och det blev supermysigt. Jag skulle kunna tänka mig att flytta dit själv.

Och så hämtade vi getterna och jag tror att ni förstår att barnen älskade dem från första stund.

Damen här i förgrunden heter Greta och den unge herren bakom kallas Gaston.

De är fullständigt supersöta och charmiga.

Vår tanke är att vi nu ska vänja oss vid våra getter under sommaren, lära känna dem och lära oss en massa mer. Sen, förhoppningsvis, få killingar, utöka skaran med fler getter, mjölka dem och tillverka fantastiskt god getost. Allt ska bli toppen! Det är alltså den nuvarande planen och förhoppningen. Man får se.

Det brukar bli som det ska vara.

Ja, så fortsätter det ju att bli vår också.

Jag har byggt på pallkragarna i växthuset, så att tomaterna ska trivas riktigt bra där. 

Jag fick använda min fina rosa tumstock. Det var trevligt.

Under de senaste veckorna har hönsen fått turas om att gå fritt ute och picka, men i och med att det börjar bli dags att plantera, så får de vackert hålla sig i sina hönsgårdar.

Vi väntar fortfarande på äggkläckningsmaskinen, men snart hoppas jag att kunna bjuda på supersötakycklingbilder.