Sjukskrivning och härligheter

Hej i den härliga sommaren!
Här är full aktivitet och samtidigt väldigt mycket vila.
Allt växer så det knakar och mycket bevattning krävs.
Jag är sjukskriven.

Känns lite märkligt, men väldigt, väldigt bra.

Jag har ju haft ont sedan november förra året. Ni vet, den där meniskskadan. Jag dras ju också med en dålig rygg, så när knät krånglar så värker ryggen oerhört. Det är lite olika vad som gör ondast, men det gör i allafall riktigt ont. Jag opererades i februari, ramlade i mars och var på ny magnetröntgen för några veckor sedan. Det visade sig att jag nu har rupturer, alltså trasigheter, på både inre och yttre menisken, samt en korsbandsskada och är nu remitterad till ortoped och det kommer bli en till operation. Skitont alltså. Jag har ju jobbat på och har egentligen inga större svårigheter att utföra själva arbetet, spela orgel och sånt, men jag har sovit dåligt och känt mig mer och mer sliten. Under min semester så klarade jag inte riktigt av att vila, av olika anledningar och efter midsommar blev det riktigt jobbigt. Det slutade med att jag låg i en pöl på golvet, grät och skrek att jag inte orkar mer. Typ så. Lasse ringde hälsocentralen och sa att det här inte går längre. 

De sa att de skulle ringa upp dan därpå. 

Jag var helt slut.

Ni vet, hur jag brukar säga att allt blir som det ska vara.

Jag har hela tiden sagt att jag inte vill vara sjukskriven. Att jag inte vill och inte behöver. Jag älskar mitt jobb och jag har i mig att om det finns möjlighet att utföra ett arbete så utför man det. 

Hade jag väntat till dagen efter detta sammanbrott, så hade jag förmodligen hunnit samla mig och fortsatt på samma linje.

Nu ringde de, av någon anledning, ändå upp samma dag och jag fick komma dit en halvtimme senare. Jag hann alltså inte samla mig och ta på mig min vanliga "inte framstå som gnällig- mask". Jag satt där, rödgråten och utmattad.
Läkaren skrev ut andra värktabletter och sömntabletter och så sjukskrev han mig i tre veckor.
Jag tror att det var det bästa som kunde hända mig just nu.
Jag är alltså sjukskriven på grund av värk och utmattning.

Jag och Lasse bestämde att nu tar vi detta på allvar och jag och läkaren tror, och just nu känns det också så, att om jag får sova ordentligt och vila, så kommer jag orka jobba fram till operationen sedan.

Och nu var jag verkligen redo att vila.

Jag har vilat, njutit och sovit. 

Jag har suttit i solstolen och slappat. 

Jag har suttit i solen, med en ljudbok och rensat ogräs i sakta mak.

Jag har ätit gott och nyttigt.

Jag samlar kraft och fyller på.

De närmaste två dagarna har vi pizzaservering och det är Lasse som sköter om det mesta. Idag har jag till och med åkt till stranden med ungarna, för att inte lägga mig i hans förberedelser. 

Både han och jag behöver träna på det här.

Det går bra!

Ärterna och vaxbönorna går också bra!

Här är gudagott att vara. Vid dammen. I solstolen. Framför rosorna.

Vi har haft några produktiva trädgårdsdagar, med fint samarbete och picknickar i det gröna. 

Till att börja med så har vi byggt ut gethagen ytterligare. Nu har vi byggt in vår bäck nedanför köksträdgården och Lasse och barnen har byggt ett fint staket mot trädgården. Lasse har dessutom gått med lie och slagit brännässlor, så nu hoppas vi att getterna ska hjälpa till att göra det här området superfint...för vi har vissa härliga planer för det här utrymmet.

Getterna - Saga, Svea, Gaston, Frost, Klöver, Märta och nytillkomne lille Mumin trivs mycket bra i sin hage och det gör även yngste sonen. Han kan sitta där på bron långa stunder och bara betrakta getterna. I ett enda stort lugn.

Mitt i detta fick äldsta dottern en idé om att bygga ut kaninhagen så att marsvinen får ett eget utrymme, så hon och pappan har fixat, donat och gjort det jättefint. De har byggt ett urgulligt hus och idag fick marsvinen flytta in. Det känns så roligt att även barnen kan få idéer och förverkliga dem.

Sen vi sågs sist så har Vanja och Vendela, årets grisar, flyttat hit också. 

De kom samma dag som Odd Fellow ordnade en sammankomst för FUB hemma hos oss. Ett jättegäng människor med olika funktionsvariationer grillade, klappade djur och fikade. En fantastiskt trevlig kväll i magiskt kvällsväder.

I magiska kvällsväder kan man ju också gå och fiska. I grannens tomma kohage.

Vi fångade bara småfisk och matade fiskarna med en hel del mask, men det var trivsamt och vilsamt.

I växthuset är det, överraskande nog, underbart!
Krasse, tomater, physalis, paprika, chili, luktärt, blomman för dagen och rosor.

Det väller och prunkar.

Det höll på att gå åt skogen med kolen, men vi beställde ett tunnelväxthus på nätet och smällde upp det. Nu har vi ett kålhus - även känt som kålbastu. Det blir ohyggligt varmt där inne.

Men kålen växer och frodas. Ett mycket bra köp. Enkelt att sätta upp var det också. 

Äldste sonen, som blev myndig häromveckan (!!!) hjälpte till, för jag är ju så osmidig.

Jag är medveten om att det här inlägget är lite rörigt och osammanhängande, mycket beroende på att jag är rörig och osammanhängande och för att det blir så när det var länge sedan sist, vilket det blir när somliga av oss är utmattade, men här är i alla fall något som jag är riktigt stolt över. Dels den runda rabatten som inte syns så bra, men framför allt det som växer i tunnan. Jag har för första gången lyckats odla egna petunior. Dessutom är de väldigt vackra i den där rostiga saken. Närmast i bild, i baljan, växer egenodlade lejongap.

Sist, men inte minst kommer här en bild på ett område som gläder oss mycket. Det här är typ det första man ser när man kommer till vår gård. För ex antal år sedan var här ogräs och...ja, ogräs. Och brännässlor. Nu har vi gjort detta till den färgglada hörnan med gula tagetes, röda rosor mot stenbron, ringblommor och solrosor. Vi ska också sätta ett litet tak över dörren och göra en liten stengång ut till gårdsplanen. Ibland när jag är trött och less och saker känns motiga, så kan jag påminna mig om vad vi åstadkommit här.

Jag vilar vidare och uppmanar er att vara rädda om varandra.

Nu drar vi till hembygdsgården och kolbulleafton!

Entrépyssel

Hej vänner!
Här är livet härligt. Jag har precis gått på semester, i morgon ska jag få knät röntgat och världen är fantastisk. Det enda som gnager lite är att Lasse är borta på hemvärnsövning i fyra dagar. Jag vet att somliga förväntar sig att man ska tycka att det är helt okej att vila från varandra, kanske rent av tycka att det är skönt, när man varit ihop i femton år, men jag tycker faktiskt att det är väldigt jobbigt. Inte bara för att jag är fysiskt halvoduglig, utan för att vi är ett riktigt bra team, han och jag, och allt är konstigt när jag ska sova själv och inte ha honom att prata med stup i kvarten. Jag är väldigt skeptiskt inställd till "relationstips" som går ut på att man måste längta efter varandra. För mig behövs inte det.
Nåväl, nu var det inte det vi skulle prata om.
Vi skulle prata om entrén till pizzerian och bagarstugan.
Vi har ju rivit bort skivor på dörrarna och häromdagen målade vi dem också. Fingröna.

Det svåra är att inte låta allt bli fingrönt när man har färg över.

Sen kom jag på att vi skulle göra en riktigt bra grej, som jag inte alls hade fysisk kapacitet att utföra själv, så jag satt i solen och tittade medan Lasse hackade och grävde.

Han såg till att allt var urgrävt och tegel framplockat innan han åkte, så idag har jag suttit här med tegel och jord och...voila!

Vi har donat lite inuti också. Så här såg det ut när vi tömt lokalen.

När Lasse hackade mark utanför och jag till slut kände att jag skulle göra något vettigare än att titta på, så målade jag vägg. Som ni ser lämnade jag omålat längst ner. Dels för att jag inte kan sitta på huk och inte kan böja mig. Dels för att det är stor risk att spindeln bor där.

I alla fall så målade Lasse klart och sen har jag målat golvet tre gånger. Då kunde jag gå med roller på långt skaft. Sararara har målat med pensel intill väggarna. Hon är i bra höjd för det. Jag har planterat blommor. 

Jag har också planterat lite kryddväxter bortanför bagarstugeporten. Det här kommer att bli en mycket trivsammare kvällssolsentré än förr. 

Nästa vecka börjar vi möbleringen där inne. Snart pizzakvällar!!

I övrigt snurrar livet på hur gott som helst.

Barnen är väldigt hjälpsamma, i synnerhet nu när pappan är på äventyr. 

Här får hönsen mat av Sara.

Vi är mitt uppe i en kläckningsomgång igen, så vi har...massor av kycklingar.

Getterna mår finfint och unge herr August är fortfarande förste getcoach.

Om mindre än två veckor är det sommarlov och sen ska min förstfödde fylla...18. ARTON! 

Liiite trädgård måste vi väl också ta. Nu är det ju den fullständigt ljuvliga knopperioden.

Här fullständigt myllrar det av rosenknoppar. Några har slagit ut, men snart kommer det att vara översållat av dessa väldoftande små härligheter.

Det verkar vara ett kanonkaprifolår, för både den här kaprifolen och den som växer vid tegelväggen vid garaget (som jag inte vill fotografera nu, för det står en jättelång diskbänk där som ska stå i pizzerian) är frodigare än någonsin. Det är meningen att den här kaprifolen ska slingra sig runt staketet, men den förstår visst inte riktigt.

Grönsakerna verkar också må bra, även om det känns som att 98 procent av min vakna tid går åt till att vattna grödor.

Och pionerna! Pionerna slår ut vilken dag som helst. Jag älskar!!

Och samtidigt är syrénerna fortfarande enormt vackra och doftar härligt.

Jag ser verkligen till att aktivt toknjuta nu. Jag hoppas verkligen att det blir en kanonsommar vädermässigt, men om det inte blir det, så vill jag veta att jag verkligen tog till vara på den här tiden. 

Jag solar, njuter, gräver i jorden, andas in, doftar, går barfota, dricker kaffe i trädgården och tittar på getterna. 

Så enormt tacksam för allt det vackra som är. Som jag har.

Plantering och positivt tänkande...

Hej på er!

Här är det full fart i trädgården och idag har vi planterat ut allt, så nu är våra inneväxthus tomma och kan plockas undan för den här gången.

Nu tänkte jag prata lite om det här med positivt tänkande.

Jag vet ju att en del går i taket och blir djupt kränkta när man mumlar något om positivt tänkande. Man får för sig att det går ut på att "tänka sig frisk" eller att låtsas som att man är glad fast man inte är det eller nåt sånt. Så är det ju inte. Det handlar om att välja hur man vill hantera saker. Det handlar om att välja sitt tankesätt. Det handlar om att själv ta ansvar. Det handlar om att göra det bästa av sitt liv och sin situation. Alla vill inte det. En del vill att nån annan ska fixa. Att nån annan ska lösa allt, så kan man ju vara glad sen. Eller nåt åt det hållet. Ibland är det lätt att tänka att eftersom det kanske inte är mitt fel att det blivit så här är det heller inte mitt ansvar att försöka hantera det. Eller nåt.

Jag har konstaterat att det inte är nåt vidare bra sätt att leva ett lyckligt liv. För det är inte mitt fel att jag har ont och om jag ska vänta på att nån annan fixar det innan jag kan vara lycklig, då kastar jag bort mitt liv. Det kanske alltid kommer att göra ont. Och jag vill ändå vara lycklig. Och det är jag.

På det stora hela så är jag en väldigt lycklig människa. Alltså, min grundlyckonivå är hög.
Visst, ibland tycker jag supersynd om mig själv. Ibland grinar jag av smärta eller självömkan. Ibland fräser jag att det är förbaskat orättvist.

Men på det stora hela är jag en väldigt lycklig människa.
Jag väljer aktivt att se det som är bra. Jag väljer aktivt att vara tacksam. Jag väljer att njuta. Jag är sjukt duktig på att njuta.
Igår kväll grinade jag av smärta i knät. I morse var det svårt att komma ur sängen på grund av ryggen. Idag skulle vi plantera ut all kål. Jag kunde inte. Det gick inte. Det gjorde så djävulskt ont.
Lasse sa att han kunde plantera och så kunde jag vattna. Det finns massor att vattna i vår trädgård nu.
Jag muttrade. Jag snyftade lite. Jag tyckte att det var orättvist. Jag ville ju plantera.
Men så insåg jag att jag inte ville slösa bort den här underbara sommardagen på att sura. Jag insåg att jag ville ha en bra dag. Så jag valde att se vilken tur jag har som inte är ensam. Vilken tur att någon annan kunde plantera och jag faktiskt fick tid att utföra ett arbete som passade mig så mycket bättre. Så bra att kålen kommer i jorden trots att jag har så ont. Jag njöt verkligen av att gå där i solen och vattna allt vi redan fått i jorden. Jag lyssnade på en ljudbok och hörde getterna småbräka i bakgrunden. Jag tittade på min man och dotter som planterade (dottern har haft prao med sin far idag). Jag njöt av de vackra äppelträden som blommar. Jag gick verkligen in för att se hur vackert allting är och hur gott det doftar. Jag är tacksam för att jag har ett jobb som jag kan genomföra trots att det gör ont. Jag är tacksam för att jag inte behöver sjukskriva mig. Jag är tacksam för att det finns ljudböcker. Jag har haft en riktigt, riktigt fin dag.

All kål är i jorden. Likaså majsen, pumpan, gurkan, purjon, alla blommor. 

Allt är vattnat.

  

Jag hade glömt att jag planterat smörbollar. Två riktigt fina bollar blommar i vår nyaste rabatt.

Hörnan med tänkbänken tar sig riktigt fint och rosorna vi planterade här för några veckor sedan ser ut att ta sig bra. 

Vi har fyra äppelträd som står i full blom nu och det är ju sagolikt vackert. Går inte att se sig mätt på. Och när man samtidigt hör fågelkvitter och porlande vatten från bäcken, då är det ju rent himmelskt.

När vi hämtat barnen i skolan tog vi en sväng till stranden. Så enormt tacksam för att vi kan göra det en måndagseftermiddag i maj. För att vi har den möjligheten.
Alla barnen doppade sig. De är galna. Jag njöt av solen och utsikten.

Efter en del gräsklippning, middag, rensning och soldyrkan så kom mina fina arbetskamrater hit och hade picknick med kyrkans ungdomsgrupp. Vi satt i solen bland djur och blomster. Det pratades och skrattades och mystes. Trots att jag har skitont. En underbar dag. Trots smärta.

Och jag vet att jag inte kan välja att inte ha ont. Och jag tänker inte låtsas som att det inte är jobbigt. Men jag kan välja om jag ska ha skitdagar för att det gör ont, eller ha fina dagar, trots att det gör ont. Och jag väljer glädje. I alla fall 95 procent av tiden. 

Och när jag skulle gå in för att helt osmidigt, och under stön och stånk och gny, glida i pyjamasen och skriva detta, då översköljdes jag av alldeles fantastisk syréndoft. 

Så gott är livet.

Vårchock!

Helt otroligt vad fantastiskt härligt det har varit ett tag nu!

Det känns ju som rena rama sommarvädret och vi har njutit i fulla drag.

T ex genom att dricka kaffe utomhus ofta.

Barnen har hjälpt till en hel del och här ser vi Iris gräva gropar för rosplantering i gammelträdgården.

Jag har ju ont som...tusan. Fått tid för magnetröntgen 2 juni, men måste likväl stå ut. Det blir mycket tittande när andra gräver. Jag kom på att vi borde ha en rosportal in till tänkbänkshörnan. Det kommer att bli hur fint som helst!

Kaninerna och marsvinen har fått komma ut i hagen, fast marsvinen får sova inomhus. Torsten/Smilla håller koll fast hon egentligen är lite rädd.

Lasse har utökat potatislandet och potatisen är i jorden!

Vi äter inte särskilt mycket potatis, men ska vi göra klyftpotatis så ska det vara av vår egna!

Fortfarande hittar vi rester från balhanteringen i grönsakslandet. Frustrerande.

Vår lilla bäck och damm är igång. Här har vi katt Kiwi som vaktar. Här ska vi plantera gladioler i sommar. 

I tisdags var det trevligt. Då hade skolan här i Segersta öppet hus och vi blev tillfrågade att komma dit med lite djur. Vi tog dit våra gosigaste getter, kaninerna och så Poppins med sitt lilla kycklinggäng. Det var trevligt och populärt.

Här stod jag och vattnade under eftermiddagen och där uppe syns Lasse och August som rensar jordgubbslandet. Jag är så sanslöst glad och tacksam över allt detta vackra.

Och till vänster om mig hade jag gethagen. Getterna går där och bräker så trivsamt och idyllaktigt.

Nu finns där en bänk också, så man kan sitta med en kopp kaffe och ägna sig åt getstudier i solen.

Tomaterna är ordentligt planterade i växthuset.

Paprika, chili och physalis likaså.

En present jag fick för några år sedan har fått nytt liv med hinkar och blommor. 

Planterat, vattnat, skyltat. 

Spenat, lök, sallat, mer sallat och squash.

Och så ännu mer tomater i drivhuset som Lasse byggde åt mig för några år sedan.

Vi flyttade jordgubbslandet i höstas. Det ser ut att ha klarat sig hur bra som helst. Nu är det nyrensat, gödlsat och halmat.

Hallonhäckarna är gallrade och uppbundna.

Och äggkläckningen är i full gång. Det piper och sötchockas.

Livet kunde inte vara mycket härligare just nu.

I morgon ska vi lata oss i solen.