Upphämtning

 

 

I torsdags firade jag, Lasse och även ungarna kristallbröllop. Femton år sedan vi blev man och hustru. Bästa beslutet någonsin! Vi var upp på bröllopsberget, vi åt gott och vi hade en redigt fin torsdag.

I fredags hade vi ett litet meltdown.
Ett litet coronameltdown.
Lite för många saker som blev inställda, lite för många besvikelser och lite för trist.
Vi har det ju enormt bra i vårt hörn av världen. Vi är friska och här hemma på gården kan vi leva på som vanligt. Oj, vad det finns de som har det värre!
Ändock drabbades vi av svårmod, uppgivenhet och en ledsamhet över sakers tillstånd och vi visste faktiskt inte riktigt vad vi skulle ta oss till.

Men på lördag morgon klev jag upp, tog en morgonpromenad, drog till med en brakfrukost och så skrev vi en lista.
Vi bestämde att vi skulle klara av fyra viktiga arbetsuppgifter under helgen, äta gott och titta på några avsnitt av Supernatural om kvällen och försöka hitta på någon skojig liten belöning till måndagen.
Och faktiskt blev det två riktigt fina dagar med gott humör och väldigt trevlig samvaro.

 

Uppgift nummer ett var att måla garageportarna och dörren som vetter ut mot vägen på verkstaden. Alltså, byggnaden som ska bli lägenhet.
Ingången till lägenheten kommer bli på andra sidan byggnaden, och där ska en snickare byta dörr, men den här sidan började vi piffa själva.

 

 

 

Dessutom skulle vi kratta en hel del och få undan en del skräp som blivit kvar från minkhusens dagar.

 



Det skrapades, hamrades, målades, krattades och slängdes.

 



 

Och minsann blev det väldigt rent och fint på husets gavelsida.

 



 

Och minsann blev portarna och dörren målade. Vi ska byta ut den vita skivan i dörren mot glas, men vi hade inget hemma, vilket vi trodde.
Nästa steg är att renovera alla fönster.

Men det här var en stor förbättring i alla fall och i morse när jag som vanligt gick förbi på min morgonrunda kändes det riktigt gott.

 



Uppgift nummer två, som vi också klarade av på lördagen var att städa hönshuset. Jag tog inga bilder där, men det blev bra i alla fall.
Sen åt vi en massa god mat och tittade på demonjakt tills vi somnade.

 

 

Söndagens första jobb var att utöka gethagen.
Dags för getterna att få gå och beta vid bäcken igen.
Vi har haft problem med att två av getterna - Märta och Lilla My, rymt under våren, trots flera åtgärder, men vi hoppas (tumhåll och annat skrock) att vi fått ordning på det nu.

 



Getterna verkar i alla fall supernöjda och vi konstaterar förväntansfullt att det är tjocka magar på de flesta. Bocken Blitz verkar alltså ha fullfört sitt uppdrag och ska få flytta tillbaka till sitt ursprungshem.

 



 

Sista punkten var att grundmåla altanen.
Vår underbara altan som stod klar förra våren ska målas vit och idag började vi.

 

Sara tog itu med uppgiften att piffa upp lekstugan.


 

Och se så fint det kommer att bli.
Nu ska den målas ordentligt vit, det ska ställas ut blommor och kryddväxter, grillen ska på plats, solen ska skina och sommaren ska bli underbar!

 



 

Under tiden som det målades så lyckades jag göra ren, laga och fylla dammen med vatten, samt kratta bort det som hönsen krafsat fram ur häcken.

En alldeles genomfin, produktiv helg som känns ännu så mycket bättre efter att vi lyckades vända den sorgsamma fredagen till detta.
Dock har vi ingen aning om vad vi ska hitta på i morgon, måndag, men det blir nog bra.

Verkstan under fastan

Hej i blåsiga april!

Jag har gjort det till en årlig tradition att fasta från sociala medier under fastan som föregår påsken.

Så även i år. Dock har vi icke legat på latsidan, vilket innebär att jag har massor av bilder att visa och brinner av iver att få berätta hur långt vi hunnit i vårt lilla enorma projekt "göra lägenhet av gamla minklokalen"

Till att börja med så har vi, tack vare A-bygg, inte längre ett hål i väggen, utan en sån här fin port.

Här blir ett garage, som inte hänger ihop med lägenheten, utan kommer att brukas av en granne.

 

Och så hade vi en container på besök i några dagar.

 

 

Så att det som såg ut så här...

 

...nu ser ut så här.

 

 

Vi ska, förutom att naturligtvis fixa och putsa hela fasaden (men han som förhoppningsvis ska hjälpa oss hamnade i en liten coronasituation i Spanien), byta till en ny, fin ytterdörr, byta takplåten och renovera fönstren. Fönstren tar vi hand om själva, det har vi faktiskt så smått börjat med. Vad gäller takarbetet är vi inte helt överens om huruvida maken får göra det själv eller inte. (Jag säger bestämt nej, han undviker ämnet)

Här ska även anläggas en liten, liten uteplats med nån liten, liten rabatt.

Det största arbetet gjorde vi tillsammans med de tre yngsta på sportlovet.

Ett rum fullt med saker tömdes....

När man utför sådant här arbete, som faktiskt inte är stormkul precis hela tiden, är det bra att ha underhållning i form av tolvåring som både förvandlar sig till enhörning och sjunger psalmer för dött djur i barnvagn.





 

 

Efter mycket bubbande och bärande och kofotsarbete var rummet tomt.

Här inne ska det bli vardagsrum.

Fönsterfix, golvmatta, takmålning, gipsskivor på väggarna...ja, ni ser ju.

Lunchpaus med korv och varm choklad är också viktigt.
 



Så var det dags för rummet som ska bli kök.
Här bodde stora kylanläggningen.
Den behövde rivas.
Herreminje, vilket arbete.



Även här fanns en del prylar kvar. Många av dem fick flytta till elskrotsavdelningen på Sävstaås.
Bra ställe.



Här fanns också Lasses gamla tramptraktor, som inte klarat de senaste fyrtio åren så särdeles bra.
Och jag fick INTE lägga ut nån bild när fjortonåringen körde den.



De här var tunga och enormt bökiga att plocka isär.



Riva, riva, riva....

...ger ändlöst med städning...



Men, skam den som ger sig!



Uppgivenheten när man tömt ett jätterum och inser att man har en hall full med skräp.



Men, jag tror jag sagt det förr - skam den som ger sig!

Till höger, i hörnet på den första bilden, ska ett badrum byggas. Alldeles utanför köket.

Det blir alltså ett stort kök, ett stort vardagsrum, två rätt små rum, ett badrum och en rejält tilltagen städskrubb.

Alla taken ska målas.

Det är jättefina tak i alla rum, vilket vi är superglada för.

Här är trappen upp.

Det här kommer att bli så bra!



 

Vi avslutade sportlovet med att ta barnen till Pinchos. Det hade de verkligen förtjänat. Vi hade inte alls hunnit med i närheten av lika mycket utan deras insats.

Idag, annadag påsk, tog vi hand om alla saker som vi flyttade ut från ett av rummen.
Gamla saker.
Vi möblerade och ställde helt enkelt i ordning i det rum vi först använde som butik.
Riktigt fint och trevligt blev det.

 

 

Så...då var det bara resten kvar.

På återseende!

Väntan

Nu går vi här och väntar på att äggen ska kläckas. Det är så spännande när det börjar pipa där inifrån och man ser små näbbar som kämpar hål i skalen. Vår lilla hund är dock jätteförvirrad och ängslig över pipandet. 

Vi väntar också på att spenaten ska växa till sig. Vi äter så mycket spenat, så vi tänkte försöka få fram lite egen färsk sådan i våra växthus inne i salen. 

Hittills ser det lovande ut!

Det här att försöka vara miljösmart när man handlar mat är ju inte det lättaste. 

Det tar lite tid att vänja sig vid vilka recept man får skippa för att ingredienserna är megasuperlångtimporterade och när man hittar mer närodlat så är så mycket så fruktansvärt inpackat plast. Det gör mig en smula skitförbannad faktiskt!

Nåväl, på en butik i närheten hittade vi svenska tomater helt utan plastförpackning.

Då blev vi mycket glada!

För övrigt så var mitt besök i Hudiksvall mycket lovande och jag har hopp om ryggen.

Med det sagt så har det varit en mycket tung period och jag är väldigt trött. Idag har jag träffat en underbar läkare och jag är nu sjukskriven på 75 procent i tre veckor.

Jag tror att det är välbehövligt och kan göra mig gott.

Vilken tur att jag kommer att ha gulliga kycklingar att titta på om dagarna! 

Sommarlängt

Jag ska erkänna att jag inte riktigt uppskattar vädret. 

Jag har ingen lust att gnälla över vädret heller, för det är ju så enormt onödigt, men jag skulle verkligen föredra en ordentlig vinter nu. 

Visst, jag och min kropp trivs mycket bättre i varma temperaturer, men jag vill liksom ha en riktig vinter för att fullt ut uppskatta våren. Jag tycker som om att följa årets cykler. Jag vill ha advent under advent, inte före. Jag har jul fram till tjugonde knut och jag vill inte göra vårfint förrän i april. Jag tycker om att ha den rytmen och att finna mig i tidens gång. Så då måste jag, i konsekvensens namn, finna mig i uselvinter. 

Ett sätt att bli lite muntrare är att blicka framåt, mot vår och sommar, samt bakåt och njuta av det som blivit gjort.

I slutet av sommaren byggde ju Lasse en pergola. Kring den planterade vi diverse slingerväxter och jag fantiserar om att sitta här i sommar och dricka förmiddagskaffe bland syrén, humle, rosor och vildvin.

Förra året blev det ju också en altan, även den byggd av Lasse. Den hann vi njuta av en hel del förra sommaren och i år kan vi börja tidigare. Nittonåringen ska måla räcket under våren och sen ska här grillas och solas. Det visade sig, inte alls oväntat, vara ett kanonställe för vackra krukor med kryddväxter och jag längtar efter att borra ner näsan i dem. 

Här kommer vi också att ha utsikt över några nya planteringar vi la till under sensommaren.

 Sen kan man ju alltid skapa fuskvår genom att ställa in ett växthus i den stora salen.

Vi äter väldigt mycket spenat, så nu testar vi att så den i salen.

Vi kommer också börja sätta fröer snart. 

Vi började väldigt tidigt förra året för att kunna sätta ut tidigt i våra växthus och det föll mycket väl ut.

Så gjorde vi också en trädgårdsplanering.

Bestämde vad vi ska plantera var i köksträdgården. Funderade på vilka fröer vi behöver.

Det blev ungefär som förra året. 

För det var bra. 

Och det kommer bli jättebra.

Så får ni gärna hålla en tumme för att det ska bli jättebra imorgon när jag ska fara till Hudiksvall föratt träffa någon som förhoppningsvis kan hjälpa mig med dumryggen.

Den sista utposten

Nu är det dags.

Dags att göra något av det vi brukar kalla för "den sista utposten" Stället där grejer man städat ut ur andra, viktigare, lokaler, men som man inte riktigt vetat vad man ska göra av, har hamnat. 

Här inne har man, fram till slutet på sextiotalet, berett minkmat och minkpäls .

Här inne finns nu på nedervåningen ett kaklat rum, som vi kallar "verkstan", ett gammalt frysrum, som nu fungerar som förvarimgsrum för däck, ett garage och så ännu ett gammalt frysrum...där vi slagit hål i väggen för att sätta in en vikport. 

På övervåningen finns två stora rum, två mindre, en stor hall och en liiiten skrubb.

Vi har städat ganska ordentligt där inne, hela familjen hjälptes åt ett höstlov, men nu är det alltså dags att göra allvar av våra planer.

Tanken är att det ska bli en fin bostad på övervåningen, och fungerande verkstads- och förvarimgsrum nere.

I morgon, fredag, kommer en elektriker och kollar. Det har naturligtvis funnits elni byggnaden, men den funkar inte längre.

Det första vi ska göra är att se till att vi kan få lyse och värme.

Vi håller på att försöka få tag på en snickare för att få porten på plats.

När porten är på plats, så att byggnaden är "hel" behöver vi ta hit någon som kan lägga ny, fin puts.  

Taket verkar vara i hyfsat bra skick på större delen av huset, vi tänker fixa fönstren, som även de är hyfsade, själva, vi ska få dörrar bytta och det behöver dras nya vattenledningar.

Vi får ta hjälp att bygga kök och badrum, men de "vanliga" rumsrenoveringarna ska vi göra själva.

På sportlovet ska vi, på barnens initiativ, måla korridoren nere himmelsblå.

Ingången till bostaden ska bli på det som nu är baksida. Det som vätter mot åkern. 

Här ska vi byta dörr och göra så fint, så fint. 

Vi ska också slänga mycket skrot.

Igen.

Men det här har varit något av en dröm och nu är det dags.

På riktigt.