Den sista utposten

Nu är det dags.

Dags att göra något av det vi brukar kalla för "den sista utposten" Stället där grejer man städat ut ur andra, viktigare, lokaler, men som man inte riktigt vetat vad man ska göra av, har hamnat. 

Här inne har man, fram till slutet på sextiotalet, berett minkmat och minkpäls .

Här inne finns nu på nedervåningen ett kaklat rum, som vi kallar "verkstan", ett gammalt frysrum, som nu fungerar som förvarimgsrum för däck, ett garage och så ännu ett gammalt frysrum...där vi slagit hål i väggen för att sätta in en vikport. 

På övervåningen finns två stora rum, två mindre, en stor hall och en liiiten skrubb.

Vi har städat ganska ordentligt där inne, hela familjen hjälptes åt ett höstlov, men nu är det alltså dags att göra allvar av våra planer.

Tanken är att det ska bli en fin bostad på övervåningen, och fungerande verkstads- och förvarimgsrum nere.

I morgon, fredag, kommer en elektriker och kollar. Det har naturligtvis funnits elni byggnaden, men den funkar inte längre.

Det första vi ska göra är att se till att vi kan få lyse och värme.

Vi håller på att försöka få tag på en snickare för att få porten på plats.

När porten är på plats, så att byggnaden är "hel" behöver vi ta hit någon som kan lägga ny, fin puts.  

Taket verkar vara i hyfsat bra skick på större delen av huset, vi tänker fixa fönstren, som även de är hyfsade, själva, vi ska få dörrar bytta och det behöver dras nya vattenledningar.

Vi får ta hjälp att bygga kök och badrum, men de "vanliga" rumsrenoveringarna ska vi göra själva.

På sportlovet ska vi, på barnens initiativ, måla korridoren nere himmelsblå.

Ingången till bostaden ska bli på det som nu är baksida. Det som vätter mot åkern. 

Här ska vi byta dörr och göra så fint, så fint. 

Vi ska också slänga mycket skrot.

Igen.

Men det här har varit något av en dröm och nu är det dags.

På riktigt.