Summering av 2014

 

Jamen, dåså mina vänner.

Då var det dags att summera året för "Projekt Åkre".

Ni kanske (hoppas jag) har lagt märke till att det var ett tag sen sist.

Blogginlägg, alltså.

Jag skyller på ryggen.

Jag har ju naturligtvis inte så ont så att jag inte kan blogga, men jag har så pass ont så att jag inte kan uträtta så mycket, så det finns inte så mycket att skriva om. Dessutom är det så att det här med att ha ont gör mig...lite skör. Och lite ledsen. Och då blir ibland "Projekt Åkre" en påminnelse om allt jag inte kan göra just nu. Det är lite töntigt, jag vet, men ändå.

Jag tillbringar en stor del av min tid liggande i sängen, för det är den ställning som gör minst ont. Ont gör det, särskilt i benet, men det är uthärdligt.

De gissar på nån sorts diskbråck och jag har tid för magnetröntgen i januari.

Men nu ska vi inte gräva ner oss i detta, ty jag har gott hopp om framtiden och just nu tänkte jag ägna en stund åt att fokusera på det förflutna...

Jag satt här och gick igenom bilder och fick en liten "Aha-upplevelse" Alltså, SHIT! vad vi har hunnit med i år. Jag blir ta mig tusan mallig.

Vi har så klart massor kvar att göra också, men det tänkte jag prata om i övermorgon.

 

Det största - och bästa - vi har gjort är det här med socker och gluten. Att vi har minimerat det.

Det har jag skrivit så mycket om tidigare, så det behöver vi inte fördjupa oss i nu. Jag vill bara än en gång poängtera att det är det BÄSTA vi gjort. Prova ni med!

 

Nu tänker jag helt enkelt slänga upp ett gäng bilder från 2014 och lite informativt, glatt och skrytsamt tala om vad det föreställer.

Here we go!

 

 

En av de första dagarna i januari, ägnade vi åt att göra den här tavlan som nu hänger i butiken.

Det var en väldigt rolig dag och jag kan ibland bli lite gråtmild när jag tittar på den här bilden, för det symboliserar...väldigt mycket, väldigt fint.

 

 

Det här är en syn som jag knappt minns, men så här såg det ut i brödstugan efter att vi städat ur den, men innan vi piffat till den.

 

 

Och så här mysigt blev det!

Många roliga dagar och mycket vit färg.

 

 

Sen väntade vi nervöst på sotaren som, till vår stora lycka, godkände ugnen.

Och då fick vi (särskilt Lasse) provelda!

 

 

Vårt första knäckebröd blev inte helt imponerande...

 

 

Men jag tycker att vi fick kläm på det...

 

 

Vi ägnade ganska mycket tid åt att måla ladugården vit, vilket resulterade i en otroligt fräsch ladugård och en inflammerad bröstkorg på grund av överansträngning. Det är nog den mest onödiga åkomma jag dragit på mig.

Men värt det. Nästan.

 

 

Och så byggde vi ut hönshuset, skaffade fler höns, skaffade några kycklingar och sålde väldigt mycket ägg.

 

 

Här hängde jag många timmar med högtryckstvätten i högsta hugg och radiodokumentärer i öronen.

Jag blev inte riktigt fullärd om något...

 

 

Men det blev sjuuukt fint i butiken.

 

 

Och så hamnade vi i tidningen. Det tyckte vi var coolt. Och senare kom det ett stort reportage om vår "livsstil". Det var ännu coolare.

 

 

Och så här fin blev vår entré och det lilla söta fönstret som jag tjatat käkarna ur led om.

 

 

Och öppningsdagen för butiken blev helt fantastisk.

Det var fullt med folk hela dagen, vi sålde slut på allt och alla fick fika.

Vi gick till sängs överlyckliga och utmattade!

 

 

Och vi fick sätta in en hyfsad summa till UNHCR, som vi lovat.

 

 

 Så här såg det urstädade, men opiffade garaget ut i början av året.

 

 

Och så här såg vår första pizza ut... 

 

 

Men jag tycker vi fick till det med...

 

 

Och så här härligt blev det!

Jag tror det här har varit det allra roligaste.

Vi har haft fullsatt nästan varje pizzakväll, barnen har hjälpt till, vi har slitit som små dårar och vi har varit så genomnöjda varje gång.

 

 

Och bakat har vi gjort.

Bakat och bakat och bakat.

Det var nog det enda som var skönt när sommaren tog slut.

Att få vila från bakandet en stund.

 

 

En härlig sommar blev det och även i år var jag rejält lyrisk över vårt växthus.

 

 

Och så blev det ju ett kryddhjul!

Jag vet att det nog inte är helt friskt, men jag kan fortfarande, i slutet av december, sitta här och bli smått exalterad över kryddhjulet.

 

 

 Och det här...ojojoj....känner ni dofterna? Anar ni värmen i ansiktet?

Herre, min skapare - ge mig bara en dag av detta och jag ska vara nöjd.

Nja, kanske inte riktigt så, men MMMMMMMMMMMMMM!

 

 

Växte, gjorde det också!

 

 

Särskilt squash.

 

 

Jo just ja, vi tog ju en bilfri månad.

Helt bilfri blev den ju inte, vi använde bilen fyra gånger under den månaden.

Men jösses, vad vi cyklade.

Barnen cyklade och vi cyklade. Alla cyklade. Vi cyklade i regn och vi cyklade i rejäl värme! Vi cyklade till affären, jag cyklade till jobbet, vi cyklade till badplatsen och vi cyklade nog inte alls bara för skojs skull.

 

 

 Och som jag minns det, så hade vi massor av tid över för detta...

 

 

 Här är en bild från midsommar.

Det är min man som jag nästa år firar tio års äktenskap med.

Han är inte bara uppenbart skitsnygg, han är dessutom fantastisk.

Snäll, stark, uthållig och fin.

Han serverar mig mat i sängen när jag har för ont för att sitta vid bordet.

Han städar, hämtar värktabletter och har överseende när jag surar.

Just nu är läget som så att jag sköter mitt jobb (nästan alltid) och han sköter allt annat.

Det är ju trist nog så att det här med att ha konstant ont också gör att man blir mer eller mindre konstant trött.

Jag är alltså inte bara rätt oduglig rent praktisk, utan jag är även skittråkig.

(Just nu alltså. När jag är frisk är jag en fantastisk hustru!)

 

 

Det här var också en höjdare.

Bonden på byn i Kilafors. Vi stod där i några timmar, hade fantastiskt trevligt och sålde slut på allt vårt knäckebröd (och det var mycket knäckebröd) och en del squash.

 

 

 

 Vi har även hunnit med det här.

Piffat runt bäcken.

Ett litet drömprojekt som ännu inte är fulländat.

 

 

 Och så har vi städat ur jordkällaren.

 

 

Och piffat lite i "vanliga" källaren.

 

 

Så städade vi vedboden.

Det var ett mycket lyckat bonusprojekt och jag är hemskt besviken över att jag hittills haft för ont för att gå ut och hämta ved.

Nån dag ska jag lulla dit och låtsas hämta ved...

 

 

Och så det största, vad gäller i lyft tyngd från bröst och skuldror.

Containern kom.

 

 

Och vi städade "den sista utposten".

 

 

 Den här bilden får symbolisera hela byggnaden. Före.

 

 

Och den här symboliserar hela byggnaden efteråt!

Ge mig tolv dagar och obegränsat antal ord och jag skulle ändå inte kunna beskriva lättnaden och glädjen över detta.

 

 

Och det här får symbolisera alla mängder av fina dagar vi haft som familj i år.

Farsdagsfika!

 

 

Och nu har vi firat jul, ätit massor av mat, pysslat, gnällt (jag då) klätt gran, tänt ljus, öppnat paket, ynkat (jag igen), slappat och haft det mysigt.

 

 

Med detta vill vi tacka så enormt mycket för 2014.

Tack till alla som hjälpt till, ätit pizza, handlat i butiken, besökt oss, kommit med glada tillrop, delat bloggen, berömt, pushat, uppvaktat, undrat, läst och provsmakat.

Jag önskar er alla ett underbart nytt år, en väldigt trevlig nyårsafton och jag uppmanar er alla att kramas lite mer än ni tror att ni behöver och att slösa med kärlek.

TACK

och

GOTT NYTT ÅR!

 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jul i sinnet

Hej!

Det blev långt emellan den här gången...

Jag måste erkänna att vi kom av oss lite efter den stora städningen. Vi skulle verkligen inte göra det och hade planerat att kapa ved veckan efter, men då trodde vi att familjen drabbades av magsjuka. Nu var det "bara" en av döttrarna, men vi hade några dagars myskarantän.

Sen drog jag på mig ett ryggskott.

Just nu är det mycket värk och pina, så vi har inte gjort så mycket som varit värt att skriva om.

Men nu är det adventstider!

Det här med advent och jul är någonting som jag fullständigt älskar.

 

 

I år är det vår första socker- och glutenfria jul, även om vi hade dragit ner en hel del redan förra julen.

 

Vi har fått frågor om vi ska ha något i lilla butiken så här inför jul och ja, det har vi tänkt. Men det får vänta till andra advent.

Det är nämligen som så att jag som sagt, älskar julen. Jag har nästan bara finfina minnen från jularna. Både som barn och som vuxen. Bortsett från en jul med rejäl maginfluensa och hög feber när jag var liten, och en väldigt ensam julaftonskväll när jag var nyseparerad, sonen hade somnat och snuset var slut så är det idel mys, idyll och skoj.

En viktig del för mig är just det att det ska vara mysigt. Jag är uppvuxen med att det ska vara rätt kravlöst, ostressigt och glatt. Jag har varit noga med det som vuxen också. Inga jobbiga måsten, inga julklappar som gräver djupa hål i plånboken, ingen stress.

Och jag är väldigt mån om att barnen ska få den bilden också.

Om man jobbar som kyrkomusiker så är det ofrånkomligt att det händer en hel del saker just före jul. Luciatåg, julspel och adventsgudstjänster.

Jätteroligt!

Då kanske man får balansera med att ta det lite lugnare hemma under tiden.

Därför blir det inget julknäcke och sånt i butiken förrän till nästa helg.

För det FÅR inte bli jobbigt och tråkigt. Då får det vara.

Idag har vi adventspyntat hemma. Eller snarare julpyntat. Vi går typ all in. Allt utom julgranarna. Och vi gör det alltid dagen före första advent. För att man ska vakna på söndagen och allt är klart. Sen åker vi till kyrkan och sjunger. Två adventsgudstjänster med kören. Skoj!

Jag är också väldigt noga med att hålla på det här med advent och jul.

Det kliar lite i surtarmen när folk sätter upp stakar och stjärnor långt i förväg. Och när man slänger ut allt på typ annandagen.

Visst ska väl folk få göra som de vill och sådär? Jo visst. Och jag skulle ju liksom inte sådär gräla på nån som tjuvstartar.

Och ibland känner jag också för att smyga igång lite tidigare och ibland känner jag för att slänga ut allt på nyårsdagen.

MEN

jag har en liten tanke.

I "dagens samhälle" där typ allt är tillgängligt hela tiden. Allt ska vara nytt, hända fort, vara valfritt, bytas ut. Man tröttnar, det är slit & släng och inte mycket är heligt.

Just därför kan jag tycka att det är skönt, viktigt och nyttigt att kunna vila i att det är adventstid.

Att bara luta sig tillbaka och finna sig i att den här tiden är nu. En annan tid kommer sen.

Advent får vara advent och jag stormyser av allt det juliga då.

Sen får allt vara kvar till tjugonde knut. För sån är tiden liksom. Ingen idé att stressa. För jultiden är inte slut. Bara att finna sig i. Vila i.

Jag tycker det är skönt.

 

Ikväll adventsfikar vi. Det är också tradition.

I år kokar jag egen glögg. Det ska bli grymt spännande att smaka om några timmar.

 

 

Och så har jag en saffranskladdkaka som står och svalnar. Även det blir spännande.

Och här är en bild från yngsta dotterns födelsedagsfirande.

Då gjorde vi pepparkaksmuffins och saffranspannacotta.

Det kommer vi definitivt att göra fler gånger.

 

 

Jag har också provat att göra glutenfria lussebullar och de blev med beröm godkända.

Pepparkakorna blev däremot inte helt hundra, men vi har kommit fram till att muffins duger gott och väl. Det blir inget pepparkakshus i år men vi och barnen är överens om att det inte är värt att bli dålig i magen för den sakens skull.

 

Barnens chokladkalendrar (som de absolut vill ha) har jag och maken plundrat.

Vi tömde ur all choklad och slängde den.

Sen har vi smält fin, mörk choklad, med väldigt, väldigt lite socker och fyllt i den istället. Och så stängt alla luckorna.

För nä, jag går inte med på att trycka i ungarna socker på morgonen. Inte ens i juletider.

Sen har vi gjort en egen adventskalender:

 

I varje låda ligger en lapp med en aktivitet som vi ska göra den dagen.

Det kan vara att göra julgodis, bygga snögubbar, åka pulka (om snö finns), ha wiibowlingturnering, göra en utflykt, ha filmkväll...och så vidare.

                                                 En annan viktig sak är julkrubban.

Så här ser den ut nu...

 

 

Tanken är att vi varje adventssöndag ska fylla på med figurer.

I morgon ska vi prata om Josef och Maria och så ställer vi dit dem.

Nästa söndag blir det herdarna och fåren, söndagen därpå de vise männen och lite stjärnor och sista söndagen är det dags för änglarna.

 

I år är ett märkligt år, då någon sort pysselgen plötsligt akutvaknade till liv...jag som avskyr att pyssla har plötsligt knåpat kalender, sprayat guldfärg, klippt snöflingor och fixat ljusstakar...

 

 

 

Sen finns det ju barndomsgrejor som man gärna vill föra vidare.

Tomtelandet tillexempel.

Som jag minns det fick vi, när jag var liten, vänta ett tag in i advent innan vi fick ställa upp tomtelandet, men här kör vi på första advent.

En del tomtar finns kvar från när jag var liten och en del har vi fyllt på.

Döttrarna ställde upp det idag.

 

Och en kyrka som spelar musik hade min dagmamma.

Nu har vi också en. Musiken låter ganska illa. "Stilla natt" lite skevt. Men det spelar ingen roll!

 

 

Ja, här bor vi!

Förra året tillverkade maken en fin båge av armeringsjärn.

Den klädde han med enris och satte upp vid bron.

Den traditionen fortsätter vi med.

 

 

Jag har bundit krans av enris och granris, så nu är första advent mer än välkommen.

Så återkommer jag snart och berättar om julplanerna för butiken.

En fantastisk helg

 

Jag varnar här och nu.

Det här blir ett ganska skrytsamt inlägg.

Men faktum är att jag är ordentligt stolt över vårt arbete den här helgen.

Planen var ju att vi skulle ta två rum i "den sista utposten" på höstlovet och så skulle vi ta resten i vår.

Men det blev liksom ett sjuhelsikes flow och vi kunde inte sluta.

Lasse och jag tog nedervåningen under torsdagen och fredagen och så mycket skrot vi kunde plocka åt oss från övervåningen.

Och så kände vi att vi ville fortsätta.

Så nu under helgen har vi röjt och röjt och röjt.

Vi har flyttat grejor, slängt mer skrot och eldat massor.

Och så plötsligt var vi klara.

Plötsligt har vi gjort allt det arbete vi planerat att göra i vår.

Plötsligt känns det fantastiskt.

Så många gånger som jag gått förbi den här byggnaden och suckat.

Tänkt att det kanske inte är möjligt. Tänkt att det är för jobbigt att få ordning på detta.

Barnen har varit enormt duktiga och vi har för länge sedan bestämt att belöningen för detta arbete ska vara att vi nästa sommar hyr en stuga och tillbringar två dagar på Leksand sommarland istället för vår sedvanliga endagarsutflykt.

Så...nu följer ett gäng bilder från helgens arbete och jag är själv nära att grina av lättnad och glädje.

Håll till godo!

 

Ungarna har haft stor glädje av tombolan.

Det har stoppat ner saker, vevat runt och antingen låtsas att det är nån form av lotteri eller låtsas att saken förvandlas där inne.

Egentligen är detta en tombola för att torka minkskinn...

 

 

 Döttrarna (och jag) blev enormt fascinerade av detta fågelskelett som vi hittade.

 

 

Jag slänger in en bild på makens arbetsskada också, för att visa att det är minsann inte bara tjolahopp att arbeta. Dock härstammar den här skadan från när vi städade vedboden, men jag tycker ändå att det visar på en hårt kämpande man.

 

 

Sånt här går jag igång på - SNYGG!

 

Här är det också läge att erkänna en miss jag gjorde i mitt förra inlägg.

En annan sak jag gick igång på...en fin gammal mjölkkruka.

I och för sig hade jag ju helt rätt i att 1899 var väldigt länge sen, men min make harklade sig lätt och upplyste mig (som inte alls kände mig asdum!) att siffrorna som stod där inte alls handlade om ett årtal...utan medlemsnumret i mejeriföreningen...ett leverantörsnummer.

(*vissel vissel* ähum...även solen har sina fläckar, eller hur det nu var)

 

 

Det här är den absolut tråkigaste delen i sånt här arbete - en stor kartong fylld med småpryttlar. Småskrot, glasbitar, brännbart och plastbitar. Bara att sortera SKITTRÅKIGT!

 

Där tombolan stod, blev denna rem - rejält fastsatt i taket - kvar. Perfekt som gunga. August försökte ihärdig att ta sats, gunga framåt och sparka omkull betongväggen.

 

 

 Idag var det ju fars dag också och eftersom pappan i familjen råkar vara minst sagt värd att fira så blev det kladdkaka (utan socker och vetemjöl) vid vagnhallen...där vi trodde att det skulle vara sol, men blev grundlurade.

 

 

Dåså.

Här kommer några före- och efterbilder.

Först det minsta rummet (där tombolan stod, till vänster om bilden) fyllt med allt möjlig. Bildelar, gamla prylar till pälsberedning, ryggsäckar, skrot, råttskit och annat.

 

Och nu är rummet tomt så när som på skidor, sparkar och annan "fritidsutrustning". Planen är att ett frysrum på nedervåningen ska få en annan dörr, en hylla och en ordentlig uppfräschning (maken verkar inte tycka att min doftljusplan är tillräcklig för att jaga bort äckeldödminkkänslan)  för att vi sedan ska förvara såna här prylar där.

 

 

Ett större rum med en gigantisk arbetsbänk, ännu en tombola, skidor, kartonger, skrot, bildelar, fågelskelett, råttskit, lysrör, mjölkledningar, skor, lampor, gamla sovsäckar...

 

Som nu ser ut så här...

 

 Här har vi "spararummet".

Här har vi ställt in alla fina prylar som vi vill behålla.

Här är det trivsamt.

Vi tog bort lite råttskit här också.

Trevligare så, tycker vi.

 

 

 

 

 Nu kommer min favorit...

Hallen på övervåningen.

Fullsmockad med grejor.

Bänkar, gammal mjölkutrustning, skrot, skräp, verktyg....

 

 

Och nu!

 

På lördagen hade vi lunchkase där vi grillade korv.

Om söndagen fick det bli en mysig eftermiddagskase.

 

Och nu då?

Ja, nu ska containern hämtas och vi ska köra många vändor till tippen.

Vi har elskrot och massor av annat att göra oss av med.

Sen börjar den roliga planeringen....som jag naturligtvis har smygbörjat med.

Jag tänker mig att de smutsgrå väggarna inne i hallen på nedervåningen ska målas ljusblå.

Trasiga fönster ska bytas ut. Väggar ska skuras. Fönster ska tvättas. Elektriciteten ska fungera. Utsidan av huset ska lagas och målas vitt. Fönsterfodren ska få färg. Dörrarna ska bytas. Området framför och bakom huset ska fixas. Hövagnar ska flyttas.

Ja, på riktigt.

Ska den här byggnaden stå här ska den banne mig vara fin!

Och den ska kunna användas.

Av oss, eller av andra.

 

Men först ska vi se till att få en god natts sömn.

I morgon lastar vi bussen full av soptippsmaterial och sen far vi.

Och så blir det nog lite fira i form av lunch på stan.

Och ikväll avrundar vi helgen och fars dag med detta:

Lakritsgrädde och hallon.