Jamen, dåså mina vänner.
Då var det dags att summera året för "Projekt Åkre".
Ni kanske (hoppas jag) har lagt märke till att det var ett tag sen sist.
Blogginlägg, alltså.
Jag skyller på ryggen.
Jag har ju naturligtvis inte så ont så att jag inte kan blogga, men jag har så pass ont så att jag inte kan uträtta så mycket, så det finns inte så mycket att skriva om. Dessutom är det så att det här med att ha ont gör mig...lite skör. Och lite ledsen. Och då blir ibland "Projekt Åkre" en påminnelse om allt jag inte kan göra just nu. Det är lite töntigt, jag vet, men ändå.
Jag tillbringar en stor del av min tid liggande i sängen, för det är den ställning som gör minst ont. Ont gör det, särskilt i benet, men det är uthärdligt.
De gissar på nån sorts diskbråck och jag har tid för magnetröntgen i januari.
Men nu ska vi inte gräva ner oss i detta, ty jag har gott hopp om framtiden och just nu tänkte jag ägna en stund åt att fokusera på det förflutna...
Jag satt här och gick igenom bilder och fick en liten "Aha-upplevelse" Alltså, SHIT! vad vi har hunnit med i år. Jag blir ta mig tusan mallig.
Vi har så klart massor kvar att göra också, men det tänkte jag prata om i övermorgon.
Det största - och bästa - vi har gjort är det här med socker och gluten. Att vi har minimerat det.
Det har jag skrivit så mycket om tidigare, så det behöver vi inte fördjupa oss i nu. Jag vill bara än en gång poängtera att det är det BÄSTA vi gjort. Prova ni med!
Nu tänker jag helt enkelt slänga upp ett gäng bilder från 2014 och lite informativt, glatt och skrytsamt tala om vad det föreställer.
Here we go!
En av de första dagarna i januari, ägnade vi åt att göra den här tavlan som nu hänger i butiken.
Det var en väldigt rolig dag och jag kan ibland bli lite gråtmild när jag tittar på den här bilden, för det symboliserar...väldigt mycket, väldigt fint.
Det här är en syn som jag knappt minns, men så här såg det ut i brödstugan efter att vi städat ur den, men innan vi piffat till den.
Och så här mysigt blev det!
Många roliga dagar och mycket vit färg.
Sen väntade vi nervöst på sotaren som, till vår stora lycka, godkände ugnen.
Och då fick vi (särskilt Lasse) provelda!
Vårt första knäckebröd blev inte helt imponerande...
Men jag tycker att vi fick kläm på det...
Vi ägnade ganska mycket tid åt att måla ladugården vit, vilket resulterade i en otroligt fräsch ladugård och en inflammerad bröstkorg på grund av överansträngning. Det är nog den mest onödiga åkomma jag dragit på mig.
Men värt det. Nästan.
Och så byggde vi ut hönshuset, skaffade fler höns, skaffade några kycklingar och sålde väldigt mycket ägg.
Här hängde jag många timmar med högtryckstvätten i högsta hugg och radiodokumentärer i öronen.
Jag blev inte riktigt fullärd om något...
Men det blev sjuuukt fint i butiken.
Och så hamnade vi i tidningen. Det tyckte vi var coolt. Och senare kom det ett stort reportage om vår "livsstil". Det var ännu coolare.
Och så här fin blev vår entré och det lilla söta fönstret som jag tjatat käkarna ur led om.
Och öppningsdagen för butiken blev helt fantastisk.
Det var fullt med folk hela dagen, vi sålde slut på allt och alla fick fika.
Vi gick till sängs överlyckliga och utmattade!
Och vi fick sätta in en hyfsad summa till UNHCR, som vi lovat.
Så här såg det urstädade, men opiffade garaget ut i början av året.
Och så här såg vår första pizza ut...
Men jag tycker vi fick till det med...
Och så här härligt blev det!
Jag tror det här har varit det allra roligaste.
Vi har haft fullsatt nästan varje pizzakväll, barnen har hjälpt till, vi har slitit som små dårar och vi har varit så genomnöjda varje gång.
Och bakat har vi gjort.
Bakat och bakat och bakat.
Det var nog det enda som var skönt när sommaren tog slut.
Att få vila från bakandet en stund.
En härlig sommar blev det och även i år var jag rejält lyrisk över vårt växthus.
Och så blev det ju ett kryddhjul!
Jag vet att det nog inte är helt friskt, men jag kan fortfarande, i slutet av december, sitta här och bli smått exalterad över kryddhjulet.
Och det här...ojojoj....känner ni dofterna? Anar ni värmen i ansiktet?
Herre, min skapare - ge mig bara en dag av detta och jag ska vara nöjd.
Nja, kanske inte riktigt så, men MMMMMMMMMMMMMM!
Växte, gjorde det också!
Särskilt squash.
Jo just ja, vi tog ju en bilfri månad.
Helt bilfri blev den ju inte, vi använde bilen fyra gånger under den månaden.
Men jösses, vad vi cyklade.
Barnen cyklade och vi cyklade. Alla cyklade. Vi cyklade i regn och vi cyklade i rejäl värme! Vi cyklade till affären, jag cyklade till jobbet, vi cyklade till badplatsen och vi cyklade nog inte alls bara för skojs skull.
Och som jag minns det, så hade vi massor av tid över för detta...
Här är en bild från midsommar.
Det är min man som jag nästa år firar tio års äktenskap med.
Han är inte bara uppenbart skitsnygg, han är dessutom fantastisk.
Snäll, stark, uthållig och fin.
Han serverar mig mat i sängen när jag har för ont för att sitta vid bordet.
Han städar, hämtar värktabletter och har överseende när jag surar.
Just nu är läget som så att jag sköter mitt jobb (nästan alltid) och han sköter allt annat.
Det är ju trist nog så att det här med att ha konstant ont också gör att man blir mer eller mindre konstant trött.
Jag är alltså inte bara rätt oduglig rent praktisk, utan jag är även skittråkig.
(Just nu alltså. När jag är frisk är jag en fantastisk hustru!)
Det här var också en höjdare.
Bonden på byn i Kilafors. Vi stod där i några timmar, hade fantastiskt trevligt och sålde slut på allt vårt knäckebröd (och det var mycket knäckebröd) och en del squash.
Vi har även hunnit med det här.
Piffat runt bäcken.
Ett litet drömprojekt som ännu inte är fulländat.
Och så har vi städat ur jordkällaren.
Och piffat lite i "vanliga" källaren.
Så städade vi vedboden.
Det var ett mycket lyckat bonusprojekt och jag är hemskt besviken över att jag hittills haft för ont för att gå ut och hämta ved.
Nån dag ska jag lulla dit och låtsas hämta ved...
Och så det största, vad gäller i lyft tyngd från bröst och skuldror.
Containern kom.
Och vi städade "den sista utposten".
Den här bilden får symbolisera hela byggnaden. Före.
Och den här symboliserar hela byggnaden efteråt!
Ge mig tolv dagar och obegränsat antal ord och jag skulle ändå inte kunna beskriva lättnaden och glädjen över detta.
Och det här får symbolisera alla mängder av fina dagar vi haft som familj i år.
Farsdagsfika!
Och nu har vi firat jul, ätit massor av mat, pysslat, gnällt (jag då) klätt gran, tänt ljus, öppnat paket, ynkat (jag igen), slappat och haft det mysigt.
Med detta vill vi tacka så enormt mycket för 2014.
Tack till alla som hjälpt till, ätit pizza, handlat i butiken, besökt oss, kommit med glada tillrop, delat bloggen, berömt, pushat, uppvaktat, undrat, läst och provsmakat.
Jag önskar er alla ett underbart nytt år, en väldigt trevlig nyårsafton och jag uppmanar er alla att kramas lite mer än ni tror att ni behöver och att slösa med kärlek.
TACK
och
GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar