Nystart!

Ja, det var längesen.

Arbetet med gården har legat på is ett tag, rätt naturligt då den karga vintern hållit oss i ett järngrepp.

Eller..nja.

Det är väl mest det här med ryggen.

Så här följer då en hälsorapport: ("Men tusan vad hon ska tjata om sin förbaskade rygg" tänker ni kanske nu...eller så kanske ni är fina människor som suttit som på nålar och undrat hur det är med min stackars rygg, vad vet jag.)

I alla fall så har jag ju diskbråck. Ett litet, rätt obetydligt, och ett stort som gör livet besvärligt. Jag har fått tid för operation den 23:e mars och jag räknar ner - 25 dagar kvar! Då ska en duktig ryggkirurg ta sig in i min rygg och suga ut den dumma vätskan som trycker på mina nerver och gör att jag varken kan använda min rygg eller mitt vänstra ben på ett tillfredsställande sätt. Sen följer sjukgymnastik och försiktig träning och efter 5-6 veckor ska jag vara som ny om allt går som det ska.

Det betyder att jag kommer vara i fullgod form när det är dags att sätta igång ute i trädgården på allvar. Det siktar jag på.

Den senaste tiden har mitt liv mycket bestått av vågrät vila och serietittande. "Vampire diaries", "The mentalist", "Grimm" "Broadchurch" & "Criminal minds" är de serier jag plöjt igenom. Och så ett stort antal filmer. Jag försöker vara tacksam för detta. Att jag faktiskt fått titta på en massa bra serier och filmer utan att behöva ha så värst dåligt samvete för att jag inte gör nåt vettigare. Och jag är tacksam för att jag har en sån fantastisk familj som gör saker och ting lättare för mig. Jag är tacksam för de fina människor som erbjuder mig skjuts och annan hjälp. Jag är tacksam för de läkare och sjukgymnast jag haft med att göra. Och jag är tacksam för att jag faktiskt, till största delen, klarat av att jobba med mitt kyrkomusiksjobb. Annars skulle jag nog blivit komplett galen.

Men det tär på orken. Särskilt eftersom jag sover rätt illa.

Jag har mina stunder när jag tycker fruktansvärt synd om mig själv och grinar och föreslår att min man ska skaffa sig en dugligare hustru. För det är inte kul att inte kunna uträtta så mycket.

Men för det mesta ser jag ljuset i tunneln och har ett hyfsat gott humör.

 

Och idag var det dags för en liten nystart för "Projekt Åkre".

Det finns saker att göra innan våren tar över världen på riktigt.

Så jag bestämde att vi skulle ut och jobba idag.

Jag tänkte då att maken skulle jobba och jag skulle uppmuntra och kanske räcka fram en hammare och så...men det funkar inte på det viset. Jag funkar inte på det viset.

Jag vet, med fullständig säkerhet, att jag kommer att få sota för detta ikväll. Och i morgon. Och kanske hela helgen.

Men fasen vad värt det!

Jag har jobbat.

Jag har använt armmusklerna, jag har skitat ner mig, jag har svettats.

Och jag har njutit det fysiska arbetets tillfredsställelse!

En arbetskick!

Så nu är vi igång på riktig. Jag ser fram emot att fortsätta i morgon.

 

 

 

Snön hade gått hårt åt hönsgården och de stackars hönsen har ju så smått börjat trippa ut lite förskrämt, hoppande över snön och halkande på isen.

 

 

 Så med avbitartång och häftpistol ser hönsgården presentabel ut igen. Jag vet inte om hönsen blev så värst gladare, de hade nog önskat att vi skottat bort snön åt dem.

 

Förresten har vi beställt fler höns. De kommer i slutet av mars och sen dröjer det ett par tre veckor innan de börjar värpa. Vi har ju haft höns så pass länge nu att den första klungan börjar trilla av pinn. Sorgligt, men i sin ordning.

Vi fortsatte med en ordentlig städning inuti hönshuset.

Där blev jag osams med Holger.

Den där vita i mitten av bilden är Holger. Han är vår gammeltupp. Han gal stup i kvarten, helt oprovocerat. Och visst, han är gammal, overksam som tupp och han är rätt ful (han har tappat alla sina stjärtfjädrar), så jag förstår att han behöver hävda sig på annat sätt. Jag förstår att han kanske har det jobbigt med de existentiella frågorna.

Men han lär ju inte få det bättre för att han springer runt mig och gal när jag ska städa.

Jag försökte snacka med Holger om detta och jag bad honom vänligt att avlägsna sig.

Holger är snäppet värre på att ignorera mig än vad min femåring är.

 



 Den andra tuppen är så här ståtlig, antagligen potent och en smula mer imponerande än Holger. Jag förstår att det är jobbigt. Verkligen. Det spelar ingen roll. Jag har diskbråck och jag är ändå där ute för att göra livet bättre för Holger och hans familj. Då tycker jag att han kan knipa näbb ett tag.

 

 

När vi städat klart och plockat bort julgardinerna från lilla äggbutiken så kom jag in och då hade jag samma frisyr som Tobey Maguire i Spiderman - när han är Peter Parker.

Inte min favoritfrisyr so much.

 

I morgon har vi två jobb att ta itu med.

Först ska vi vårstäda brödstugan.

Det börjar bli dags att baka!

 

Sen ska vi, i vårlig traditionell anda, göra detta till en trivsam och lagom stor plantlokal.

Här inne ska det sättas fröer och läggas grund till sensommarens ljuvliga grönsaksskördar!

 

 

Och när våren ankommit så ska plantorna ut hit.

 

Men innan dess så ska vi laga en trasig ruta i växthuset, bygga fler pallkragar, riva ut spaltboxar, städa ur det sista rummet i sista utposten och...allt möjligt.

Nu är vi igång mina damer och herrar.

Vi är igång!