Efter förra veckans festligheter måste man ju också återvända till den så kallade vardagen.
Då livet består av väldigt många vardagar så tycker jag att det är väldigt viktigt att se till att vardagen är av hög kvalitet. Och är det något jag och Lasse har sagt till varandra de senaste dagarna så är det att vår vardag, för det mesta, är rätt underbar.
Livskvalité!
Helgen spenderade hela familjen i trädgården.
Krattade och klippte bort det vissnade.
På en av platserna där vi för några veckor städade undan en massa skräp växte nu detta!
Som om de bara väntat på att städas fram!
Natten mellan lördag och söndag regnade det, så vi tänkte att söndagen var en bra dag för att elda vår sista stora skräpkase. Men så började det blåsa.
Jag blir så fruktansvärt sur när det blåser!
Särskilt om solen skiner. Jag tycker att det är sånt otroligt slöseri med finväder. Klarblå himmel, solsken, termometern visar 12 grader varmt. Ljuvligt. Så kan man ändå inte vara ute, för det blåser så väldigt. Då blir jag arg. Värst av allt är att det inte finns nånstans att klaga.
Nåväl, nu kunde vi vara ute och jobba, men elda gick då rakt inte.
De här dagarna har vi släppt ut hönsen så de har fått strosa runt.
Idylliskt.
Hälften av dem vågar inte alls gå ut ur hönsgården och hälften av de nyaste hönorna vågar sig inte ens ut ur hönshuset än.
Vi tyckte också att det var dags att sätta fram utemöblerna på vår perfekta förmiddagskaffeplats, så Iris skurade dem en smula.
Det här är ju lite drygt. Här och var sticker det upp balplast ur backen. Vi har fått bort en HEL del, men inte allt. Man får liksom vänta på att det vittrar sönder och så får man plocka bort eftersom.
Agge ville inte alls vänta.
Sen byggde vi två pallkragar som får stå mellan squash/löklandet och växthuset.
Där ska vi odla morötter och ärtor.
Morötterna planterades igår, så även sallad och spenat i växthuset.
Sedan byggdes ett staket där köksträdgården ska sluta. En bra markering för att man inte ska kratta ihjäl sig. Det är också ett första, litet steg mot en gethage.
Grabbarna tog en liten vilostund på grishustaket.
Igår kväll sa vi att om det var vindstilla idag så skulle vi fortsätta utomhus, men om det blåste eller regnade så skulle vi fortsätta med förrådsprojektet i lagårn.
Och så konstaterade vi vilket privilegium det är att kunna göra så. Att helt och hållet låta vädret styra vad vi ska jobba med. Att inte ha en chef att lyda, nån annans plan att följa.
Idag var det solsken och vindstilla.
Jag matchar både naglar och solglasögon med arbetsbyxorna. Som sig bör.
Vi tog en liten sväng och Lasse visar mig hur ankdammsprojektet ska gå till.
Han och min pappa brukar planera det varje gång de träffas och jag har lite svårt att avgöra vilka planer som är rimliga och vad som är halvtokiga utsvävningar, så jag lägger mig inte i det där och tänker att jag blir väl informerad vad det lider och så kanske jag gör min plikt och "beskär" projektet lite. Men det verkar hittills vara en rimlig plan.
Här inne ska dammen vara...först måste det gallras lite.
Och så måste den här rivas.
Det är ju synd, men den är sned och vind och går inte att rustas upp. Ingen får gå in i den. Förhoppningvis kan vi återanvända en del av virket till ett gulligt gethus. Och en söt liten hydda till ankorna. Hoppas det.
Här ser man lite mer på håll. Det ska väl grävas och dämmas upp och så. Och nånting med nån trumma och nån slang. Det lät bra och vettigt, men det är inte mitt kompetensområde.
Här ska i alla fall getterna gå. Och till höger om bilden blir ankdammen.
Och ännu lite mer till höger, borta mittemot vagnhallen, lite snett bakom det där lilla härbret...där finns mer av den förtjusande lilla bäcken.
Det här kommer också att bli ett rent fantastiskt, pittoreskt och supergulligt område.
Det är bara en del gallringsarbete som måste utföras först. Här ska Lasse gå med motorsågen. Jag ska övervaka. För säkerhets skull. Snart blir det.
Jag har minsann kört traktor idag jag.
Baklastare.
Det skulle hämtas grus.
Det var länge sedan jag körde. Det gick bra med ryggen, jag körde inte sönder något och jag for inte i diket. Men jag hade glömt bort hur man stänger av.
Det var länge sedan jag körde. Det gick bra med ryggen, jag körde inte sönder något och jag for inte i diket. Men jag hade glömt bort hur man stänger av.
När jag var tre år, tre månader och nio dagar så bytte man filter i den här maskinen. Mycket möjligt att någon bytte blöja på mig.
I alla fall dårå så byggdes det lite fler pallkragar.
Det här kommer ju, som ni förstår, att bli en magnifik köksträdgård.
Gurka, broccoli, vitkål, rödbetor, sallad, purjolök, rättika, rädisor.
Iiiiiiiih vad jag längtar!
Sanden som vi hämtade ska läggas mellan pallkragarna, ovanpå tidningspapper. Det har jag sett i en trädgårdstidning. Då ska det bli snyggt och prydligt.
Sen kommer vi gå här under sensommaren och skörda våra grönsaker och lyssna till bäckens brus.
Förstår ni hur fantastiskt vi hade det idag när vi satt här mitt i solen och hörde bäcken när vi drack vårt kaffe?
Så
himla
underbart!
Kom och praoa!
