Nu har vi haft två trevliga och mycket produktiva dagar.
Igår var hela familjen med, men idag åkte tonåringen på konfirmationsläger, så vi fick klara oss ändå.
Jag gör ju inte så mycket heller. Jag kan kratta. Om det inte är tungt. Och jag får vara försiktig, så jag håller mig rak. Jag kan inte böja mig framåt, jag kan inte lyfta något tungt och jag kan inte sätta mig på backen och vila, så jag går runt och krattar lite och så sätter jag mig i solstolen och tittar på en stund. Allt jag tappar måste någon plocka upp efter mig. Men jag är så otroligt glad åt att kunna gå obehindrat. Förr var jag tvungen att vara så otroligt försiktig för minsta snedsteg gjorde så in i vassen ont. Nu är jag väldigt smidig i jämförelse. Lite (mycket) kvinnlig magvärk idag, men jag vill inte ta smärtstillande. Jag håller på att avgifta mig. Jag har ju ätit morfin tillsammans med en del annat dagligen i över fyra månader. Jag har varit helt utan i tre dagar. Det känns. Jag mår konstigt. Men det är okej. Jag rensar kroppen och fyller på med solljus. Dricker mycket vatten. Och gör en ny pms-favorit. 100g smör, 100 g kokosolja, 50 g kokosflingor, tre tsk lakritspulver. Sötning om man vill. Isåfall föreslår jag sötströ. Smält ihop allt i en kastrull. Rör ordentligt. Lägg i formar - typ knäckformar. Låt stelna. Mycket mumsigt. Man kan smaksätta med kaffe också.
Tillbaka till arbetet. Det var gammelträdgården som gällde igår. Vi tänkte ta bort lite syrénbuskar och kratta lite till vänster, mot åkern, så att vi liksom skulle bredda lite.
Som de jobbade!
Tonåringen är en enorm tillgång vad gäller muskelkraft och räckvidd.
Han var lite ansvarig för musiken också, så vi lyssnade både på FUN och GES.
Ibland måste man ta en paus och spana på nyckelpigor. Det fanns många.
Alla barnen bidrar med muskelkraft. Här ser vi unge Herr August släpa en gren mot högen.
Och samme herre i full färd med att kratta.
Det var en strålande vacker vårdag, så vi premiärgrillade och åt i trädgården.
Och det fanns också tid för viktiga syskonsamtal på den fina gamla bänken.
Ju mer av syréner och vissna löv vi fick bort...
...desto mer av den gamla stensättningen såg vi...
Jag började tänka att det ju vore himla skojigt att plocka fram den stensättningen också. För några år sedan tog vi ju fram den i främre halvan av trädgården. Det var ett väldigt tungt och slitsamt jobb och jag vet ju att Lasse inte var helt övertygad om att det var en vettig idé när jag kom den och nu kan jag ju knappt hjälpa till, så jag vågade inte säga något.
Men då la han fram idén.
Jag höll med.
Så då hämtade han traktorn.
Och grävde så gott det gick med den.
Sen högg de i.
Lasse och Adam alltså.
De mindre barnen hittade massor av mask och gick och matade hönsen.
Och så här ser den ut.
Och det är så himla roligt, för nu har vi tagit fram all stensättning som finns där. Nu har vi gjort den här delen av trädgården, den del som var helt täckt med gamla löv och jord när vi flyttade hit, till en stor fin trädgård. Det började med en liten remsa där jag körde med gräsklipparen och nu är det en jätteyta som håller på att bli en bedårande rosenträdgård.
Nu är det lite gräsfrö som fattas, lite grönska och blommande rosor.
Jag har planer på en pergola också.
Då kan man ju tänka sig att vi skulle vila på fredagen, men nu var vi så inspirerade så det är klart att vi ville jobba vidare.
Då kanske somliga tycker lite synd om våra barn som är tvungna att jobba på påsklovet, men då vill jag klargöra att för det första så har det varit väldigt mycket ledighet också och vi har firat en (för mig) smärtfylld men (för alla) mysig påsk. Flickorna gick påskkärring, August var med en liten sväng också, de har letat påskägg (fyllt med småpresenter) vi har umgåtts med släktingar och haft det gott.
Förresten har jag fått veta att somliga undrade lite över att våra barn gick påskkärring - det innebär ju en hel del godis, vilket våra inte äter. Ena dottern tyckte det var lite jobbigt att folk undrade. Men det är kanske inte så konstigt.
Men grejen är att de inte går för godisets skull. De har tillverkat påskkort sedan jullovet och längtat efter att få gå runt och dela ut dem och önska Glad påsk. När de kom hem valde de ut några favoritgodisar som de åt och resten får de ge bort till glada godisätare. Sen fick de några slantar och på ett ställe mycket uppskattat litet tygdjur. Det är alltså inte godiset som är poängen, utan att klä ut sig och gå runt och dela ut påskkort. Märkligt men sant.
För det andra så tror jag att det här är väldigt nyttigt för barn. Att vara delaktiga, att göra fint, att i framtiden veta att de har varit med och byggt upp det här, att arbeta fysiskt, att få friskluft och solljus. Att vi gör saker tillsammans. Jag tror att det är viktigt.
Så, då fortsatte vi idag.
Med "gläntan"
Ni vet, det där bäckområdet som jag är så himla glad för. Jag har ältat det en hel del idag. Att vi faktiskt har en bäck. Där det går att vara. Jag trodde ju att det var kört. När ladan och boden stod där och bäcken var alldeles full av sten och skräp och man inte kunde vara där.
Till vänster om det område där vi har pallkragar så finns det en alldeles underbar liten glänta som skulle kunna vara en underbar liten lekplats för barnen.
Nu är det fixat.
Före:
Efter:
Och bredvid den där underbara gläntan så fanns det bråte. Murkna träd, lite skrot, lite plast, massor av murkna stolpar. Förr när man gick förbi här för att hämta kor så tittade man helst inte hitåt. För det var jobbigt att se. Maken säger att de murkna stolparna har legat där sen ungefär tio år innan han föddes.
Nu ligger de inte där längre.
Före:
Efter:
Det är så fint här nere vid bäcken nu och bland annat så krattade vi ren den här lilla udden som bäcken valt att bygga alldeles själv.
Här ska vi definitivt ha en liten bänk där man kan sitta och filosofera.
Och här - en vacker detalj.
Iris hittade den här spännande djurdelen.
Vi är inte säkra på vad det varit, men den hade vassa tänder.
Coolt. Vi hittade ett ben också, men inte tillräckligt för att pussla ihop djuret.
Den här få stå kvar. Det är okej, nu när det är städat runtom. Jag menar redskapet, inte dottern.
Det vi har kvar nu är två stora högar som ska eldas vid lämpligt tillfälle.
I morgon ska vi ställa upp studsmattan - som utlovat. Jag ska plantera några penséer vid bron och sen ska vi måla verkstaden. Det är faktiskt barnen själva som vill vara med.
Det går bra nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar