Ibland är det extra extraroligt att dra igång ett projekt.
Som när man har planerat vårens göromål ganska väl, men plötsligt kommer på ett alldeles nytt projekt som man inte tänkt på förut, men som känns så roligt och så viktigt att man skjuter undan all den gamla planeringen.
En dag i helgen fann jag mig själv ståendes och titta in här, vid det som liksom är entré till brödstugan, lilla äggbutiken, pizzerian och köksträdgården.
Jag fick sån innerlig lust att göra det här lite trevligare och maken var inte sen att inse hur bra det skulle kunna bli.
Staketbitarna är kvar sen barnen var mindre och mer opålitliga och det känns som länge sen.
Så det första vi gjorde var att städa och kratta.
De glada hönsen får gå ute om dagarna nu innan vi sått.
Jag grävde gropar här och där...
...för jag blev så nöjd med den lilla söta stengången fram till gårdsbutikens dörr, så jag tänkte att det kunde vara vår "grej" med små stengångar framför alla dörrar.
Hönsen är också duktiga gropgrävare.
Men de gräver inte alltid gropar där jag vill ha dem.
Väldigt sällan faktiskt.
Såna här små söta stengångar är det nu framför alla dörrar.
Här skulle det ju kunna vara så mycket finare.
För ett antal år sen så var det mycket mindre finare ändå. Då låg här massor, massor av bråte.
Det städades undan för några år sedan och vi har planterat två rosenbuskar som brukar blomma väldigt vackert. I hörnet, bredvid soptunnan (som inte står där längre) ska vi plantera humle.
Och här, mellan fönstret och dörren så ska det växa en otroligt fin rosa/vit klematis.
Vi ville göra något fint på den här sidan också. Mot hönsgården.
Vi vill att även detta område ska kännas så där mysigt och välkomnande. Liksom...ombonat.
Det här stället har sett alldeles...väldigt....jättehemskt ut, så det är som sagt extra extraroligt att kunna göra riktigt fint här.
Så en bit framför hönsgården, så hönsen inte ska nå att mumsa, blir det en lång rabatt som mannen grävt ur och sen fyllt med fin kobajsad jord.
Så här...i morgon eftermiddag ska vi plantera en massa fina perenner som vi införskaffade idag.
När vi ändå var igång och hade så roligt, vädret var på vår sida och vindarna viskade vårt namn....ja då passade mannen på att gräva bort jordhögarna bredvid dörren som leder in till iframtidengethuset och vår verkstad.
Nu är där två fina långa rabatter där jag tänkt plantera tagetes, för jag föreställer mig att det röda, gula och orangea kommer lysa så fint mot den vita väggen.
Tack och lov så känner jag en som sägs ha massor av tagetes över.
Det blev naturligtvis en liten stengång framför den dörren också.
Sen hade vi en hörna kvar. Där mot ladugårdsväggen, bredvid hönsgården. Där stod en kaninbur, trots att vi inte har någon kanin, där växte något spretigt mot väggen och där låg massor, massor av kottar.
För ett tag sen hittade jag en bild på ett litet drivhus som var byggt av gamla fönster. Det tyckte jag var så himla sött och dessutom behöver vi lite mer plats för tomatplantor, så jag bad min käresta att bygga ett sånt. Det gjorde han.
Och så lyfte vi bort kaninburen, klippte bort spjonglig växt, krattade bort kottar och ställde dit ett underbart sött litet drivhus.
Och sen for han iväg och hämtade en nätt liten stenstolpe...
...för jag tyckte det skulle vara så himla fint med en stenbänk att sitta på där i hörnet sen när det växer tomater i drivhuset, klematisen blommar, humlen väller och rabatterna frodas. Då kan man sitta där med sin kopp kaffe och höra brusande bäcken med höger öra och kluckande hönor med det vänstra medans man glädjefyllt suckar åt de väldoftande och frodiga rosorna.
Men så blev det lite ont om tid kvar på dagen och vi hann inte leta reda på några riktigt bra, stora och stadiga stenar att lägga den där stolpen på, så just nu är där ingen stenbänk, utan en stenstolpe som ligger och väntar.
Men i morgon eftermiddag, efter begravning och utvecklingssamtal, om vädret vill så ska vi plantera och ordna stenar och dricka kaffe och uträtta stordåd och sen återkommer jag med några fina bilder.
På torsdag, efter gökottan, ska vi baka knäckebröd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar