tisdag 28 juli 2015

Torsdagsrapporten...

Jag vet att jag skrev att jag skulle återkomma med en torsdagsrapport om den sista utposten.
Men döttrarna var krassliga på onsdagen och vädret var krassligt på torsdagen, så vi sköt upp arbetet tills igår.
Och vet ni.
Nu är det gjort.
Vi har gjort det arbete vi bestämde att vi skulle göra och nästa vecka håvar vi in belöningen.
Det här arbetet kanske inte verkar så stort och imponerande och jag ska ju inte påstå att det har blivit vackert, mysigt och fantastiskt, men det här är enormt för oss.
Det här stället representerar liksom så mycket.
Det här är det enda stället där jag varit osäker på om vi någonsin skulle kunna städa ur.
Här har vi varit in och letat grejor och sagt "Nån gång ska det bli ordning och reda här också" men jag har aldrig varit säker på om vi skulle kunna uppbåda den energin och om det överhuvudtaget skulle kunna genomföras.
Och som sagt, det är inte vackert här inne, men det är tömt.
Vi har fått ut allt skräp, allt skrot, all bråte och det kommer aldrig mer tillbaka.
Nu är det här stället som får oss att känna att ingenting är omöjligt.
Det som får oss att tro att vi kommer att klara av de sista få utrymmen som finns kvar att städa.
Jag är jättestolt över mig själv och min familj.
 
Den här söta lilla kaminen får stå för det vackra man kan hitta när man gräver djupt bland skräp.
 
 
Kolla.
Tomt.
Jag ber om ursäkt för hur övertydligt mallig jag är, men det är tomt. Tomt.
 
 
Adam och Iris har tillsammans packat skräp i SEXTON stora soppåsar som vi nu beställer grovsophämtning till.
 
 
Och kvar blev en relativt liten hög som vi ska köra till sopstationen.
 
 
Lasse fick återskapa barndomsminnen och hämtade fika med hjälp av sin gamla välcyklade BMX.
Coolt.
Väldigt coolt.
 
 
Det sista vi gjorde var att ta itu med dörrarna.
Vi hade tänkt byta ut de gamla slitna skivorna och sen måla dem.
 
 
Men när vi rev bort skivorna insåg vi att dörrarna bakom var rätt fina.
 
 
Så vi målade dem faluröda.
 
 
Det här är alltså utsidan av den sista utposten före.
Det är naturligtvis en smaksak, men vi fick för oss att lite färg på dörrar och fönster skulle få byggnaden att se en aning fräschare ut, då vi inte är så sugna på att lägga vare sig energi eller ekonomi på att fixa till hela putsen.
 
 
Så här ser det ut idag.
Fönstren på övervåningen och sidorna ska också målas, sopsäckar ska hämtas, skrot från baksidan ska köras bort och det finns en hel del skojigt skurnings- och målningsarbete att göra där inne.
Elektriciteten ska fixas och vattenledningar ska lagas...
Men det är städat.
Hör ni det?
Det är städat.
 

 
I det tråkiga vädret har vi pysslat lite inne.
Äldsta dottern hade en idé om ett "Monster high"-rum.
Hon fick rummet efter sin storebror och det var ordentligt slitet.
Jag ska erkänna att jag kände mig lite fundersam innan...
Jag menar, det finns barn som inte har tak över huvudet och mat för dagen.
Skämmer vi bort barnen?
Är detta rimligt?
Jag ska inte gå in på alla vändor tankarna tog innan det blev som det blev, utan jag visar helt enkelt bilderna.
En lila vägg - eller "Blupp-blupp" som färgen heter.
Affischer från tidningar och sängkläder som hon köpt själv.
Sängen målades i "lakrits"


 
Födelsetavlan som mormor sytt.
 



Den rosa väggen "Flamingo"
 

 
Den blå färgen heter "högtryck" och den är vår favorit.
Längst där inne finns en hörna som från början var tänkt som en mysig läshörna, men som rätt snabbt utvecklades till "klättra och hänga uppochner"-hörna.
 
 
Sist men inte minst så hade dottern önskemål om en scen där hon kan ha trolleriföreställningar.
Lastpall, plywoodskiva, svart färg, duschdraperistång och rött tyg.
Färdig för show.
 
 
Nästa projekt då?
Ja se, nu blir det Leksand sommarland (belöningen) till veckan, några pizzakvällar till innan sommaren är slut...en trädgård att arbeta och njuta i och ett annat jobb (för mig) att sköta.
Sen...sen...Jag vet inte.
Återkommer!
 
 









måndag 20 juli 2015

Ett sista ryck i den sista utposten

 
Idag var det dags att åter ta itu med den där byggnaden som vållat så många suckar.
Den som vi förut kallade för verkstan, men som nu går under smeknamnet "den sista utposten" då det är där saker som borde tagits till soptippen hamnat.
 
 
Vi städade ju ur större delen av byggnaden i höstas, men lämnade ett rum.
Vi har bestämt att om vi städade klart i år så skulle vi belöna oss själva med två dagar på Leksand sommarland och övernatta i stuga. Vanligtvis åker vi dit över dagen, men det här var något som barnen (och vi) verkligen ville.
Och eftersom planen är att vi ska åka om två veckor så var vi ju tvungna att hugga i.

Här ser vi en arbetsklädd Sara på väg till "jobbet".

 

När man öppnade dörren till rummet vi skulle sätta tänderna i, såg det ut så här:
 



Och tittade man in till vänster...
 

 
Då ska vi ha i tankarna att detta kanske är typ...åtta procent av allt som fanns i byggnaden innan vi satte igång.
Vårt riktiga mål är att fräscha upp hela byggnaden. Alla rum. Skura, måla, piffa. För att kunna använda huset. Kanske hyra ut rum till någon verksamhet. Vem vet.
En dröm är att kunna göra ett litet ysteri i det rum vi städat idag...Inget är bestämt, men vi vill i alla fall se till att byggnaden är användbar.
Och då ska vi ha en sjuhelsikes belöning!
Vi har också lovat högtidligt (mitt i dammet och smutsen) att vi aldrig ALDRIG någonsin ska låta något rum, någon byggnad, något utrymme bli på det här viset igen.
När vi har städat ur det sista är det så vi ska ha det.
Och får jag ge er med överskottsutrymme ett gott råd? SLÄNG!
Spara inte skräp. Ställ inte undan skrot "så länge". Bygg inte upp gigantiska "kan vara bra att ha"-lager.
För även om vi kan ha väldigt roligt när vi arbetar och även om det är grymt skönt när man klarat av ett sånt här projekt, så är det fruktansvärt jobbigt och en enorm tyngd i bröst och på skuldror att veta hur mycket skrot och skräp det finns. Att tänka på hur mycket arbete som ligger framför en.
Men, nu är det som det är och vi går stärkta ur varje utrensningsprojekt.
Och vet ni...det närmar sig punkten då vi kan säga att det inte finns några utrymmen kvar att tömma.
Då...DÅ ska vi fira nåt oerhört!
 
 
Tillbaka till arbetet...
 

 
Vi bubbade och bar och sorterade.
En hög för grovsopor som vi ska se till att få hämtad.
En hög med sådant vi ska köra till tippen själva.
En hög för sådant som ska eldas.
En hög för sådant som ska läggas in i vår nya verkstad och tillhörande förråd.
Och så en liten hög för sådant som ska förvaras på annat ställe.
Och så en hel del bös att sopa upp.
Barnen gnodde på duktigt.



Och jodå.
Framåt halv fyra...en halvtimme senare än vi siktat på...så såg det ut så här när man tittade in genom dörren.



Och så här, fast skarpare, när man tittade till vänster.
 



Och så här utanför...fast det körde Lasse bort sen.
 

 
Sen gav vi upp för idag.

 
I morgon blir det en skön öva orgel- leka med kompisar- pyssla i trädgården- dag.
På onsdag måste jag faktiskt jobba lite på mitt avlönade jobb och om aftonen ska jag och min kära faktiskt på festival. Som när vi var unga...
Och på torsdag..på torsdag gör vi klart.
Då ska vi packa saker i sopsäckar, sortera det som ska till tippen och packa in det i bilen, byta skivor på dörrarna och måla dem och några fönster...sen SEN är det klart!
 
Sen om fredagen ska vi baka knäckebröd...innan jag måste jobba lite igen....och sen kör vi pizzaafton.
 
Jag avrundar med några trädgårdsbilder, för det är ju så härligt.
Jag blev lite ledsen för att de ljuvliga vita rosorna blommat över, men se då ordnar det sig så fint att de gula fina blommorna stoltserar i stället.


Och rosorna utanför brödstugan är som vackrast nu.
 


Och vid vår ytterdörr har honungsrosen slagit ut!
 

 
Jag återkommer med torsdagsrapport!
Lev väl och kramas ofta!


onsdag 15 juli 2015

Oj vad jag råkade ta semester!




 Men hoho!
Det verkar som att jag råkade ta mig en månads semester.
Jag har haft en sådan otroligt skön månad och haft så mycket roligheter för mig att det helt enkelt inte blivit tid och lust över till att blogga.
Så måste det få vara.
Här har vi det fortfarande otroligt gott och dagens inlägg får helt enkelt bli en liten mjukstart med bilder på hur det ser ut på gården just nu.
Till att börja med får jag ju berätta att vi flyttat butiken och caféet.
Då sommaren var så segstartad blev vår lokal så kall och ruggig så allting kändes motigt.
Dagen innan vi skulle öppna så tog vi ett väldigt hastigt beslut som visade sig vara mycket bra.
Nu har vi alltså butiken i vårt gamla mjölkrum.
 
 
Här inne finns nu ägg, knäckebröd, fröknäcke, bodybutter och deodorant.
Man kan även beställa mandelfrallor och mjuka kakor.
 
Caféet har vi flyttat hit. Till "pizzerian"
 
 
 
 
Vad ska vi då använda den stora fina lokalen till?
Till exempel så hade vi faktiskt TRETTIOFYRA personer på pizza för några veckor sedan.
Det blev perfekt att sitta där borta och även om det blev en del spring mellan (tack och lov för underbara, hjälpsamma ungar) så blev det en riktigt lyckad kväll och vi är helt klart öppna för liknande tillställningar igen.
 
I "vanliga" pizzerian hade vi fullsatt häromkvällen.
Ett svensexegäng och ytterligare två sällskap.
Riktigt roligt och väldigt nöjda gäster.
 
 
Nästa pizzaafton är fredag 24/7!
 
Så har vi hämtat våra grisar.
Glada, söta grisar som ännu inte fått några namn, då barnen inte kommit överens.
Det är härligt att höra dem (grisarna, inte barnen) böka runt och grymta belåtet.
 
 
Sen var det det här med trädgården.
Just nu är det ju så ofantligt ljuvligt ute, så det är helt obeskrivligt.
Det spelar liksom ingen roll vad som händer runt omkring en i övrigt, man behöver bara knata runt i trädgården en stund för att friden ska infinna sig.
Och hur roligt är det inte att se hur saker växer från dag till dag!
 
Tomatplantorna verkar trivas riktigt bra i drivhuset.
Och det är snyggt!
 
 
Att odla ärter i pallkrage var tydligen en god idé.
Att bygga högre spaljéer för dem vore också en riktigt god idé!
 
Vårt nyaste köksträdgårdsområde fungerar också fint.
Och efter en del odiskreta suckar och halvvassa pikar så är det riktigt nära ett fint fungerande bevattningssystem också.
 
 
Jag ägnade några timmar och offrade min mjuka handhud och rensade ur jordgubbslandet igår.
Jordgubbarna har på eget bevåg bestämt sig för att utöka boplatsen, så det blev lite mer rensande än jag tänkt.
Om aftonen åt vi dessert med färska hemplockade jordgubbar.
Idag har Iris och pappan lagt halm mellan plantorna och fått ditt ett nät.
 
 
Växthuset är fortfarande en absolut favorit.
Tredje året tillsammans och vi är tajtare än någonsin.
Älskar detta. På riktigt.
 
 
Inne i växthuset samsas kryddväxter, blåbärsbuske, tomater, sallad, smultron och pelargoner.
 
 
Och basilika.
Fin, väldoftande, supersmarrig basilika.
 
 
 Sen har vi blomstren.
Dessa underbara, själslyckogörande blomster!
Jag vill gärna ha blommor överallt och jag lyckas nästan.
Mycket tack vare min snälla mamma som donerar en hel del plantor till mig.
En del köper jag och vårdar väl och en del sår jag själv.
 

 När jag kommer hem efter en tung begravning eller något uppdrag jag varit nervös för så är det ju himmelriket att mötas av prunkande växtlighet och vackra färger.

 
Även vid glasverandan tar det sig...

 
Och kommer man lite närmare så ser man att klätterrosorna börjar slå ut.
 
 
Jag är ju väldigt mån om våra gräsmattor, ordnar större gräsytor och klipper gräset rätt ofta.
Jag tycker, som jag nämnt ett antal gånger, väldigt mycket om att klippa gräset och går då med en ljudbok i öronen, så lite klädd som möjligt (inom anständighetens gränser) och kopplar av fullständigt. Stänger av hjärnan.
Det kan hända att somligt folk skulle tycka att jag är lite väl noga med gräsmattan.
Att jag har ett osunt förhållande till gräsklipparen och mattorna.
Kanske är det detta dessa (väldigt få och ömkliga) människor som hävdar att jag är psykiskt sjuk - så psykiskt sjuk att det inte går att ha med mig att göra - syftar på.
Men ärligt talat, det är ju bara ett problem några få månader om året.
 
 
Hur som helst så har jag klippt gräsmattan idag och befinner mig nu i ett vansinnigt tillfredsställt läge. Sådana här dagar när man i fint väder får poa i trädgården och sedan avrunda med en god, helst grillad, middag...och absolut i synnerhet en dag som denna då man avrundar med en god, grillad middag som maken fixat - då är det ta mig tusan helt magiskt härligt att leva.
Det går inte en dag utan att jag och maken säger till varandra att "Himmel, vad bra vi har det!"

 De glada grisarna har också en fin rabatt att titta på.
Men det gör de inte.
De bara bökar i leran, äter och sover.
Men jag tittar på rabatten medans barnen tittar på grisarna.
När vi precis hämtat grisarna trodde jag att femåringen skulle bli kvar där hela veckan, inklusive nätterna.
 
 
Gammelträdgården och finbänken....


 "Sittapåenbänkochlösavärldsproblem"-hörnan.

 
Bredvid studsmattan har ett gäng bonus-blåklockor dykt upp.
 
 
I lådan på betongfundamentet som står bredvid glasverandan - i skuggan - trodde jag att förra årets växter helt hade dött, så jag planterade nya.
De gamla hade bara tagit en ordentlig tupplur så nu svämmar lådan över.
Jag är mycket nöjd med det!
 
 
Förmiddagskaffehörnan!
 


 Om jag nu skulle vara tvungen att välja en favoritplats att hänga på, vilket jag egentligen absolut inte kan, så skulle jag kanske, just nu i alla fall, säga
"uteplatsen vid grillen".
För där är det så gott att slå sig ner efter en dags arbete och äta något gott och se sig omkring och återigen säga "HIMMEL vad vi har det bra!"
 

 Och här är blomsterprakten stundtals nästan överväldigande.
 


 
 
En stilla kväll så kan vi höra bäcken, vi kan höra grisarna, vi kan höra hönorna.
Vi kan ha barnen omkring oss, vi kan känna nån form av gudsnärvaro.
Vi kan överrumplas av tacksamhet.
Och vi kan vara precis här och nu.
I ögonblicket.
I livet.