Idag var det dags att åter ta itu med den där byggnaden som vållat så många suckar.
Den som vi förut kallade för verkstan, men som nu går under smeknamnet "den sista utposten" då det är där saker som borde tagits till soptippen hamnat.
Vi städade ju ur större delen av byggnaden i höstas, men lämnade ett rum.
Vi har bestämt att om vi städade klart i år så skulle vi belöna oss själva med två dagar på Leksand sommarland och övernatta i stuga. Vanligtvis åker vi dit över dagen, men det här var något som barnen (och vi) verkligen ville.
Och eftersom planen är att vi ska åka om två veckor så var vi ju tvungna att hugga i.
Här ser vi en arbetsklädd Sara på väg till "jobbet".
När man öppnade dörren till rummet vi skulle sätta tänderna i, såg det ut så här:
Och tittade man in till vänster...
Då ska vi ha i tankarna att detta kanske är typ...åtta procent av allt som fanns i byggnaden innan vi satte igång.
Vårt riktiga mål är att fräscha upp hela byggnaden. Alla rum. Skura, måla, piffa. För att kunna använda huset. Kanske hyra ut rum till någon verksamhet. Vem vet.
En dröm är att kunna göra ett litet ysteri i det rum vi städat idag...Inget är bestämt, men vi vill i alla fall se till att byggnaden är användbar.
Och då ska vi ha en sjuhelsikes belöning!
Vi har också lovat högtidligt (mitt i dammet och smutsen) att vi aldrig ALDRIG någonsin ska låta något rum, någon byggnad, något utrymme bli på det här viset igen.
När vi har städat ur det sista är det så vi ska ha det.
Och får jag ge er med överskottsutrymme ett gott råd? SLÄNG!
Spara inte skräp. Ställ inte undan skrot "så länge". Bygg inte upp gigantiska "kan vara bra att ha"-lager.
För även om vi kan ha väldigt roligt när vi arbetar och även om det är grymt skönt när man klarat av ett sånt här projekt, så är det fruktansvärt jobbigt och en enorm tyngd i bröst och på skuldror att veta hur mycket skrot och skräp det finns. Att tänka på hur mycket arbete som ligger framför en.
Men, nu är det som det är och vi går stärkta ur varje utrensningsprojekt.
Och vet ni...det närmar sig punkten då vi kan säga att det inte finns några utrymmen kvar att tömma.
Då...DÅ ska vi fira nåt oerhört!
Tillbaka till arbetet...
Vi bubbade och bar och sorterade.
En hög för grovsopor som vi ska se till att få hämtad.
En hög med sådant vi ska köra till tippen själva.
En hög för sådant som ska eldas.
En hög för sådant som ska läggas in i vår nya verkstad och tillhörande förråd.
Och så en liten hög för sådant som ska förvaras på annat ställe.
Och så en hel del bös att sopa upp.
Barnen gnodde på duktigt.
Och jodå.
Framåt halv fyra...en halvtimme senare än vi siktat på...så såg det ut så här när man tittade in genom dörren.
Och så här, fast skarpare, när man tittade till vänster.
Och så här utanför...fast det körde Lasse bort sen.
Sen gav vi upp för idag.
I morgon blir det en skön öva orgel- leka med kompisar- pyssla i trädgården- dag.
På onsdag måste jag faktiskt jobba lite på mitt avlönade jobb och om aftonen ska jag och min kära faktiskt på festival. Som när vi var unga...
Och på torsdag..på torsdag gör vi klart.
Då ska vi packa saker i sopsäckar, sortera det som ska till tippen och packa in det i bilen, byta skivor på dörrarna och måla dem och några fönster...sen SEN är det klart!
Sen om fredagen ska vi baka knäckebröd...innan jag måste jobba lite igen....och sen kör vi pizzaafton.
Jag avrundar med några trädgårdsbilder, för det är ju så härligt.
Jag blev lite ledsen för att de ljuvliga vita rosorna blommat över, men se då ordnar det sig så fint att de gula fina blommorna stoltserar i stället.
Och rosorna utanför brödstugan är som vackrast nu.
Och vid vår ytterdörr har honungsrosen slagit ut!
Jag återkommer med torsdagsrapport!
Lev väl och kramas ofta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar