Full fart framåt och minnen från förr.

Hej och glad första advent på er!

Nu när adventstiden har börjat så känns den stundande julmarknaden mer och mer på riktigt.

I veckan så gjorde vi klart all städning och snickring.

På söndagen den elfte så kommer här att lysa marschaller och en stjärna ska gnistra i fönstret.

Julgranar ska stå uppradade utanför och julstämningen ska kännas i hela Landa.

Här ska pyntas med ris och ljuslyktor.

Och här till vänster, i den gamla...grejen...som Lasse tror är en gammal hovslagarlåda...fast det kan vara något helt annat...däri ska jag göra ett mysigt arrangemang av mossa och hyacint.

När vi var här och sopade i fredags så slog det mig att för några år sedan, när vi städade ur här, och jag målade vitt på väggen - då lyssnade jag på en dokumentär om Svartenbrandt. Det är lite lustigt för jag kommer ihåg vad jag lyssnat på nästan överallt. 

När jag skurade utrymmet under trappen upp till ladan, då lyssnade jag på en dokumentär om kvinnan som blev ihjälsparkad av en älg. 

När jag skurade själva trappen lyssnade jag på en dokumentär om en mc-infiltratör. Inne i själva butiken lyssnade jag både på dokumentären om paret som åkte till "dödskliniken" i Schweiz och dokumentären om den stackars flickan som blev våldtagen av förre rikspolischefen.

När jag skurade här ute i gången lyssnade jag på en dokumentär om en pedofilhärva och en dokumentär som hette "Människor på spåret"

För sådär tio år sedan när jag följde med Lasse för att slå ensilage på en åker borta vid Landa öfvre, så lyssnade vi på ett radioprogram där Robert Aschberg berättade om sina grävmaskiner...ja...nog om den märkliga hjärnan och tillbaka till julmarknadsplanerna.

I alla fall så föll det sig så att vi funderade lite på hur det såg ut här innan vi, så att säga, tog tag i saken.

Jag letade fram en gammal bild...

...jag tycker att det är bättre nu.

Men det är ju lite skoj, nu när vi har så roliga planer, att blicka tillbaka lite.

Så här såg det ut i lokalen för några år sedan.

Och här inne...här ska vi servera glögg och pepparkakor.

Fast nu har vi ju bytt ut alla brädor mot bord, stolar och ett gäng trasmattor.

 Det är roligt och lite utmattande att tänka tillbaka på hur vi under en höstlovsvecka jobbade och slet för att någon fick en idé om att ha en butik här inne...

Den där "sargen" till höger i bild hade jag helt glömt bort.

Det är också svårt att komma ihåg de där öppna utrymmena till vänster. De som vi spikat igen och satt tavlor och grejor på. Och golvet...man ser ju inte brädgolvet.

Längst bort i bild, där är krossen. Den som man, under ofantligt oljud, krossade mat till kossorna i.

Jag minns vilket jättejobb det var att få ut den härifrån.

Jag minns hur slitsamt och fantastiskt roligt detta arbete var.

Jag är enormt glad för att vi gjorde det och enormt tacksam för att vi har det gjort.

Nu är här tomt, i några dagar till.

Snart fyller vi borden med grejor.

Nu till veckan sätter vi igång med själva julpyntandet här inne.

Dessutom ska vi baka.

Vi ska baka som aldrig förr.

Och vi ska göra kransar tills fingrarna blöder och barrdoften bitit sig fast i näsborrarna för all framtid.

Vi ska koka rödbetor så att våra händer kommer vara svagt rosafärgade till 2019 och vi ska fylla den här lokalen med hela Segerstas samlade julstämning.

 Och så ska vi adventsmysa.

Nu lyser stakar och stjärnor i alla våra fönster.

Familjens pepparkakor är upphängda (katternas pepparkakor hänger i hallen, marsvinens pepparkakor hänger i Iris rum, råttornas pepparkakor hänger i Saras rum och Kattis (tygkattens) pepparkaka hänger i Augusts rum) och julmusiken spelas nästan oavbrutet.

Vi har sjungit in advent med kören i båda våra kyrkor och vi har adventsfikat rejält med mina föräldrar.

Nu kör vi!

Förberedelser!

Hej vänner!

Jag kan meddela att vi nu har dragit igång förberedelserna för vår julmarknad på riktigt!

Till exempel så har jag provtillverkat tryfflar. Och provsmakat.

Jag kan avslöja att det kommer att säljas enormt goda arrakstryfflar och smarriga pepparkakstryfflar.

Jag har också hittat ett finfint recept på glutenfria lussebullar, så det kommer också att finnas till försäljning.

Nästa vecka kommer två heldagar att ägnas åt julknäckebakning och sedan ska det bakas pepparkaksfröknäcke i mängder.

 Det stora förberedelsesteget vi tagit är att vi börjat fixa till själva lokalen där julmarknaden ska hållas. Det är ju vår gamla butik, som innan vi städade ur och piffade till den var ett utrymme för foderförvaring. Det är ett underbart rum, men naturligtvis inte byggt för att man ska vistas där några längre stunder om vintern.

Det kommer ju inte heller bli tal om någon inomhustemperatur vid vår marknad, men vi vill inte ha det onödigt kallt, så idag har vi tätat.

Den mesta tätningen har gjorts mellan vägg och tak. Där var det stora glipor och fritt fram för vind och kyla att komma in.

Nu har vi alltså spikat för alla dessa glipor.

Nu ser det ju, i vanlig ordning, ut som att det bara är Lasse som jobbar.

Så är icke fallet.

Idag har vi ägnat oss åt ett mycket roligt och väl fungerande teamwork där vi bestämde att Lasse får vara arbetsledare och jag fungerar som assistent.

Vanligtvis brukar vi försöka att inte jobba på det viset, men ibland är det helt enkelt bäst. 

Vissa gånger, i synnerhet vid en del trädgårdsarbete gör vi tvärtom. Jag vet hur det ska göras och Lasse hänger på...men det är viktigt att vi är överens, så att inte den ena känner sig förbisedd eller...oduglig eller så...eller att den ena får dra för tungt lass.

Idag har i alla fall jag mätt och kapat alla brädor.

Lasse har spikat, trixat, bänt och balanserat.

Den stora porten, där man förut kört in säd, var en stor källa till vindinsläpp. 

Vi fixade till golvet, byggde igen en gammal kattlucka och tätade runt dörrarna.

Okej, den här bilden verkade bättre precis när jag tog den, men kisa lite så blir det bra.

Här inne blir det glögg och pepparkakor.

Vi har tätat vid taket och imorgon ska vi täta fönstret.

Sedan ska vi lägga hit fler trasmattor för det är ett mycket fint, men tyvärr rätt glest golv.

Duk och lyktor på bordet, granris i fönstret och julmusik i öronen.

Jag kan känna doften av glögg redan nu.

 I morgon fortsätter vi med fönstertätning, städning, mattinläggning och allmän piffning.

Det här är så roligt och jag ser fram emot tredje advent alldeles väldigt.

Jag hoppas verkligen att ni alla kommer!

Sen ska jag berätta en annan skojig sak.

Förra veckan fick jag en fråga om vi ville ta över fem unghöns.

"Jättegärna!" sa vi.

Kul med en ny ras och fler djur.

Både vi och förra ägaren blev nöjda och glada.

Och ett finfint gäng är det!

Tack så jättemycket för det!

'

Jag återkommer snart med fler exalterade inlägg.

Jag kommer förmodligen vara alldeles överfull med adventsmyspys och julstämning, för på lördag åker stakarna och stjärnorna upp och sen blir det frossande i adventstrivsamhet.

Ses snart!

Lite novemberstiltje.

I förrgår gick grisarna till slakt. Det kändes på sätt och vis extra sorgligt i år, för Putte och Vera var sällskapliga och mysiga grisar, men det kändes också bra att det var dags, för deras hage hade blivit så lerig och kall.

Nu har vi en frys full av fläskkött och ska ta itu med saltning av julskinka.

Det är en fantastisk förmån att få äta kött av djur som vi med säkerhet vet har haft ett gott liv.

Arbetsmässigt har det varit en rätt lugn period.

Det kändes lite snopet att det kom en massa regn som gick hårt åt snön, men jag har ju bestämt mig för att inte klaga på vädret, så jag väljer att visa en bild på hönsen som blev väldigt glada åt att kunna komma ut en sväng till. De gillar inte snön, men längst inne mot vägen är marken bar och när solen skiner är det rätt gott att gona sig där.

Vi har firat en färsk nioåring också.

Hon hade snö på sin födelsedag, vilket hon brukar önska varje år och sällan få.

Vi hoppas att det blir vinter igen till den elfte december...ni glömmer väl inte bort vår julmarknad?

Vi har tillverkat ljus och jag har så smått börjat baka lite chokladkakor.

Jag har också hittat, och provbakat, ett bra recept på glutenfria lussekatter, så det kommer finnas till försäljning.

Nästa vecka sätter vi igång på allvar med förberedelserna.

Det första vi ska göra är att spika lister upp mot taket i lokalen, för att inte ha kallare än nödvändigt. 

Jag är har gjort ett gediget förarbete - jag köpte spik igår.

Vidare ska porten tätas, fönstren tvättas, golven täckas av mattor och borden av dukar.

Sen ska det bakas mängder av knäckebröd och julfröknäcke.

Vi ska ut i skogen för att fixa kransmaterial och det ska kokas tryffel i massor.

Jag garanterar att det, om tjugotvå dagar, kommer fullkomligt forsa ut julstämning från den här lokalen!

Jag lovar också att jag, de kommande veckorna kommer överösa er med bilder från förberedelserna och med tjat om att ni ska komma.

Och återigen - om ni känner att ni har något att bidra med till julmarknaden - hör av er!

Ni kommer väl ihåg att hälften av alla pengar går raka vägen till UNHCR?

Det är viktiga och välbehövliga pengar!

Lite novembervärme!

Jag tyckte, som alla andra vettiga människor att onsdag morgon var mörk.

Valet i USA.

Jag förutsätter att alla som läser den här bloggen är med på att Donald Trumps värderingar är helt åt skogen och att det är ett enormt bakslag att han blev vald till president.

Det som skrämmer mig är inte mest vad han kommer att göra som president, utan det faktum att det finns så många människor som röstar på en sådan människa.

Samma sak här i Sverige.

Det som gör mig rädd är inte främst sd i sig, utan det faktum att det sitter en stor mängd människor som tycker att sd och deras värderingar är helt okej.

Det är ett mörker och det gör mig fruktansvärt ledsen.

Vi måste göra något.

Jag vägrar finna mig i att det på något sätt är oundvikligt.

Det funkar uppenbarligen inte med sakliga argument. Det funkar uppenbarligen inte med att påvisa hur fel de har eller ens lyfta fram när de här "politikerna" beter sig totalt omoraliskt eller till och med olagligt. Både Trump och sd gör saker som är fullständigt sjuka. De gör saker som vilken annan människa skulle bli avskedad för och som borde få folk att ta avstånd, men deras väljare funkar inte så. De struntar i det, väljer att ha överseende eller tolka det som förtal eller något. 

Varför, kan man undra?

Jag är övertygad om att det handlar om rädsla.

Rädsla för framtiden, rädsla för det nya, rädsla för andra kulturer, rädsla för att förlora makt, rädsla för att inte allt ska vara som det alltid har varit. 

Rädsla är starkt.

På rädsla biter sällan argument.

Jag är rädd för spindlar. Jag VET att de inte är farliga. Jag vet att det inte finns någon vettig anledning att vara rädd. Men inga argument kan få mig att inte skrika och hoppa när jag kommer i närkontakt med en hyfsat stor åttabent varelse.

Argument biter inte på rädsla.

Så vad gör vi?

Jag är övertygad om att det enda botemedlet mot rädsla är kärlek.

Kärlek, omtanke, trygghet och positivitet.

Donald Trump, sd och andra "politiker" med värderingsförfall sprider sitt budskap genom att skrämmas, genom att hota med hur det annars kommer att bli, genom att ställa grupper mot varandra och genom att måla upp något mörkt och otäckt. De målar upp ett påhittat hot, som de sedan påstår sig ha lösningen på. Rädda människor vill gärna ha snabba, enkla lösningar. Rädda människor är ofta beredda att göra sig av med det som skrämmer - på vilket sätt som helst. Rädda människor är lättlurade. Rädda människor är inte lyckliga. Du kan inte vara rädd och kärleksfull samtidigt. Är du full av rädsla finns ingen plats för kärlek. Är du däremot full av kärlek finns ingen plats för rädsla.

Vi måste sprida kärlek.

Vi måste sprida positivitet.

Men hur?

Hur är man positiv och kärleksfull när man själv är rädd för vad som håller på att hända.

Först måste man stoppa undan ilskan och rädslan. Det får man liksom bestämma sig för att göra. Min önskan om en bättre och varmare värld är större än min ilska över att sd är idioter.

Jag har bestämt mig.

Man kan faktiskt, till väldigt stor del, bestämma sig för hur man ska tänka - och känna. Jag tänker inte vara arg och jag tänker inte vara rädd.

Jag vägrar vara det, för då kan jag inte vara positiv och kärleksfull.

Jag har några förslag på vad vi "vanliga" människor skulle kunna prova.

Något vi alla skulle kunna göra för att minska ilskan och sprida kärlek.

Det vore fantastiskt om alla kunde prova.

Säg...en vecka till att börja med.

Sen kanske en månad..

Sen kanske...jämt.

Okej.

Här kommer några konkreta förslag:

1. Sluta klaga på vädret.

"Men nu får det väl ändå vara nog med snö!"

"Skitväder!"

"Jag är så trött på detta snöande!"

"Meeeeeen, vad jobbigt!"

Det är sådant som folks säger titt som tätt och sådant som folk skriver i sociala medier.

Och det sprider negativitet.

Jag menar inte att man måste älska snön och kylan.

Jag tycker själv inte att det är helskoj att plumsa ut för att skotta fram motorvärmarkabeln. 

Jag tycker att det är lite drygt med hala vägar.

Men jag VÄLJER att se att jag faktiskt har motorvärmare. Att jag har vinterdäck. Att jag har tak över huvudet. Och jag VÄLJER att inte klaga.

Ingen av oss kan göra något åt vädret.

Det enda man åstadkommer genom att klaga över vädret är att sprida negativitet. Det enda man kan uppnå är att dämpa andras glädje och möjligen få folk att vara med och klaga. 

Ingenting blir bättre för att folk är överens om att det är jobbigt.

Ta ansvar.

Sprid inte negativitet.

2. Sluta hacka på regeringen.

Nu menar inte jag att det skulle vara fel att komma med konstruktiva förslag på vad regeringen skulle kunna göra bättre. Jag menar inte att det är fel att påpeka när man tycker att regeringen gör fel.

Jag menar inte att man måste hylla den här regeringen - jag röstade själv inte för den.

Men jag skulle önska att man slutade hacka på den.

Jag menar krönikor, skämt, bloggar, inlägg som går ut på att håna. Som går ut på att påvisa att det skulle vara fruktansvärda människor som sitter i regeringen. Som går ut på att smutskasta, förnedra, förlöjliga och sprida förakt. Uttalanden som man aldrig någonsin skulle vilja höra av sig själv. 

Sådana saker gör inget annat än att sprida missnöje och negativitet. Det gör människor arga. Och rädda.

Välj att försöka se när våra folkvalda gör något bra. För det gör de.

Välj att hylla att de försöker. Välj att se att de VILL göra något.

Ta ansvar.

Sprid inte negativitet.

3. Le mot andra människor.

Kanske har ni, precis som jag, någon gång haft en rätt dålig dag. Sur, nedstämd, bekymrad, grinig, trött och less. Åker till affären. Sur. Irriterar dig på saker. Och så när du står där i kön till kassan, eller mellan sparrisen och brysselkålen vid frysdisken så får du ett stort leende av någon.

Eller att någon släpper dig före i kön.

Att någon hälsar med ett litet leende.

Så du blir liksom tvungen att hälsa tillbaka och få fram ett eget litet leende.

Och så vänder det.

Plötsligt är det en helt okej dag.

Det finns hopp om mänskligheten och världen är vänlig.

Sen kan du ha en bra dag.

Du kan åka vidare och vara trevlig mot dem du möter.

Man vet aldrig vilket leende, eller vilken liten trevlig gest som är avgörande för någon annan.

Så slösa med dem.

Det skadar inte.

Ett leende kan göra stor skillnad för någon.

 4. Sluta dela dåliga nyheter.

Nej, jag menar inte att man ska blunda för det som är dåligt.

Det tror jag vore en olycklig idé.

Men seriöst, att på facebook dela länkar till dåliga nyheter med kommentarer i stil med "nu får det väl räcka" och "Vart är världen på väg?", vad gör det för nytta?

Det sprider rädsla.

Det sprider negativitet.

Prova en vecka att bara dela med dig av det fina.

Dela nyheter om bra saker som har hänt.

Länka till fin musik och kattungeklipp.

Välj vad du lägger din energi på.

Välj vad du vill se.

Om du väljer att se det dåliga, det hemska, det läskiga och väljer att dela det med andra så hjälper du till att sprida en bild av att världen är hemsk. 

Det ger intrycket av att det bara finns ondska, fasor och elakhet i världen.

Det sprider ilska och negativitet.

Det sprider rädsla.

5. Gör goda saker.

Låter lite halvmesigt och simpelt va?

Men på riktigt.

Säg snälla saker till andra människor.

"Vad roligt att du är här!"

"Du luktar gott."

"Det är kul att jobba med dig."

"Jag gillar din röst"

"En sån shysst människa du är."

"Jag har längtat efter dig."

"Det är bättre när du är med"

Åh, vad sådant sprider glädje.

Gör shyssta saker.

Häll upp kaffe åt varandra.

Hjälp någon att bära matkassarna.

Erbjud skjuts.

Håll upp dörren.

Ge bort din för stora jacka till någon som behöver den.

Sprid glädje, sprid positivitet, sprid kärlek.

Och du blir själv lyckligare på köpet.

Naturligtvis fattar jag att bara för att jag skrattar åt snöfallet, berömmer mp för deras kämparglöd, släpper före Gunvor i kassakön, låter bli "delaknappen" om ironiseringen över hur stockholm hanterar snön och häller upp kaffe åt min arbetskamrat, så låter inte folk bli att rösta på sd.

Bara för att jag är glad och käck och kramas lite så avsäger sig inte Trump presidentämbetet.

MEN

Jag är fullständigt, totalt och hundraprocentigt övertygad om att om vi hjälps åt att sprida positivitet, om vi hjälps åt att sprida kärlek, om vi målar upp världen som en fin, lovande och hoppingivande plats, om vi lyfter varandra, gläds med varandra och skyddar varandra. om vi sprider det vidare, så bildar det ringar på vattnet, det växer och det sträcker sig ut i samhället.

När det når till majoriteten av mänskligheten, till våra politiker, till de svaga och utsatta, till de mäktiga och rika...DÅ kommer det inte finnas någon längtan, något behov av vare sig sd, Trump eller andra destruktiva idéer.

Då vinner det goda.

Jag är fullständigt, totalt och hundraprocentigt övertygad om att jag gör skillnad.

Att du gör skillnad.

Att det börjar med dig och mig.

Att vi gör skillnad.

Jag är fullständigt, totalt och hundraprocentigt övertygad om att ljuset vinner över mörkret.

Att kärlek vinner över hat.

Att kärlek vinner över rädsla.

Att vi måste börja här och nu.

Så.

Då kör vi!

Puss och kram!

Snön ligger vit på taken

Ja, se nu kom snön.

Världen är fantastiskt vacker nu!

Jag tycker minsann att vår gård gör sig väldigt bra i snö...och där inne, innanför fönstret till höger om glasverandan (sett härifrån) så sitter jag och skriver. Elden sprakar i vedspisen och här är varmt och gott. Lasse har åkt runt och skottat med traktorn. Jag har skottat lite för hand. Eller egentligen mer föst undan snö. Min diskbråcksopererade rygg står inte riktigt pall för snöskottning.

Det lär nog skottas igen snart.

Hönsen vill inte alls komma ut och leka i snön. De är där innanför i värmen och gosar i sina reden. Och så värper de.

Jag tror att de skulle uppskatta att göra snöänglar om de bara vågade sig ut.

Jag har föst undan snö utanför butiksdörren. 

Det finns ägg, chokladkakor, fröknäcke och kryddor där inne. Om en stund finns det knäckebröd också. Vi måste bara packa i ordning lite.

Om någon vecka är det dags att vara aktiva här inne igen. Då ska det bakas julknäcke. Ni minns väl att det är en supermysig julmarknad på gång...?

Jag skottade inte fram till växthuset. Det kändes lite onödigt. Men jag funderar på om jag ska gå och gräva fram lite brysselkål från pallkragarna. Undrar hur rättikan klarar sig? Vintermorötterna borde väl vara nöjda.

Se här. I blomlådan utanför butiken, under snön, bredvid murgrönan så växer en liten violaktig blomma. I november. Märkligt.

Ja och så var det ju höstlov. Vi hade ganska ordentliga planer på ett halvstort utomhusprojekt.

Men det blev kallt, det kom snö och några i familjen blev rätt förkylda, så vi gjorde om planerna.

Det blev en hel del spel spelade. Kortspel, brädspel...

...och "Just dance".

Jag och Lasse är jättedåliga på att dansa.

Vi tjuvkollar på de som kan.

Och så byggdes ett till hus till vår adventsstad.

Det här är den lilla stugan i utkanten av staden, där den ensamme gubben bor, som barnen är lite rädda för, eftersom han verkar lite läskig - men egentligen är han snäll.

 Sen drog vi igång ett ljustillverkningsprojekt.

Här smälter vi ljusmassa på vedspisen.

Genuint.

Här sitter unge herr August och bryter isär stearin från gamla ljus.

Och så tillverkar han dynamit.

Han har kartboken med flaggorna med sig, så att han kan ta en titt när han anser det nödvändigt.

Ljustillverkningen blev ett tvådagarsprojekt och tog upp hela köksbordet som ingen orkade städa, så dag två fick vi äta frukost på golvet.

Jag tycker att den här bilden är fin eftersom det ser ut som att August kommer ner från himlen.

Så gick det egentligen inte till.

 Så tillverkade vi värmeljus och stöpte ljus i massor.

Just ljusstöpningen var inte alls lika enkel och vacker som jag minns det från skoltiden...men det var roligt och mysigt.

 Nu kan vi ju sälja hemgjorda ljus på vår julmarknad. Och vi har stearin kvar till en ny omgång.

 Vårt mål just nu är ju så klart julmarknaden. Den elfte december vill vi att ni kommer och myser, dricker glögg, handlar julknäcke, köper en julgran, doftar pepparkaka och hjälper till att samla in pengar till dem som inte alls har det ett enda dugg i närheten så bra som vi faktiskt har det.

Vi hörs snart igen!