Hej och glad första advent på er!
Nu när adventstiden har börjat så känns den stundande julmarknaden mer och mer på riktigt.
I veckan så gjorde vi klart all städning och snickring.
På söndagen den elfte så kommer här att lysa marschaller och en stjärna ska gnistra i fönstret.
Julgranar ska stå uppradade utanför och julstämningen ska kännas i hela Landa.
Här ska pyntas med ris och ljuslyktor.
Och här till vänster, i den gamla...grejen...som Lasse tror är en gammal hovslagarlåda...fast det kan vara något helt annat...däri ska jag göra ett mysigt arrangemang av mossa och hyacint.
När vi var här och sopade i fredags så slog det mig att för några år sedan, när vi städade ur här, och jag målade vitt på väggen - då lyssnade jag på en dokumentär om Svartenbrandt. Det är lite lustigt för jag kommer ihåg vad jag lyssnat på nästan överallt.
När jag skurade utrymmet under trappen upp till ladan, då lyssnade jag på en dokumentär om kvinnan som blev ihjälsparkad av en älg.
När jag skurade själva trappen lyssnade jag på en dokumentär om en mc-infiltratör. Inne i själva butiken lyssnade jag både på dokumentären om paret som åkte till "dödskliniken" i Schweiz och dokumentären om den stackars flickan som blev våldtagen av förre rikspolischefen.
När jag skurade här ute i gången lyssnade jag på en dokumentär om en pedofilhärva och en dokumentär som hette "Människor på spåret"
För sådär tio år sedan när jag följde med Lasse för att slå ensilage på en åker borta vid Landa öfvre, så lyssnade vi på ett radioprogram där Robert Aschberg berättade om sina grävmaskiner...ja...nog om den märkliga hjärnan och tillbaka till julmarknadsplanerna.
I alla fall så föll det sig så att vi funderade lite på hur det såg ut här innan vi, så att säga, tog tag i saken.
Jag letade fram en gammal bild...
...jag tycker att det är bättre nu.
Men det är ju lite skoj, nu när vi har så roliga planer, att blicka tillbaka lite.
Så här såg det ut i lokalen för några år sedan.
Och här inne...här ska vi servera glögg och pepparkakor.
Fast nu har vi ju bytt ut alla brädor mot bord, stolar och ett gäng trasmattor.
Det är roligt och lite utmattande att tänka tillbaka på hur vi under en höstlovsvecka jobbade och slet för att någon fick en idé om att ha en butik här inne...
Den där "sargen" till höger i bild hade jag helt glömt bort.
Det är också svårt att komma ihåg de där öppna utrymmena till vänster. De som vi spikat igen och satt tavlor och grejor på. Och golvet...man ser ju inte brädgolvet.
Längst bort i bild, där är krossen. Den som man, under ofantligt oljud, krossade mat till kossorna i.
Jag minns vilket jättejobb det var att få ut den härifrån.
Jag minns hur slitsamt och fantastiskt roligt detta arbete var.
Jag är enormt glad för att vi gjorde det och enormt tacksam för att vi har det gjort.
Nu är här tomt, i några dagar till.
Snart fyller vi borden med grejor.
Nu till veckan sätter vi igång med själva julpyntandet här inne.
Dessutom ska vi baka.
Vi ska baka som aldrig förr.
Och vi ska göra kransar tills fingrarna blöder och barrdoften bitit sig fast i näsborrarna för all framtid.
Vi ska koka rödbetor så att våra händer kommer vara svagt rosafärgade till 2019 och vi ska fylla den här lokalen med hela Segerstas samlade julstämning.
Och så ska vi adventsmysa.
Nu lyser stakar och stjärnor i alla våra fönster.
Familjens pepparkakor är upphängda (katternas pepparkakor hänger i hallen, marsvinens pepparkakor hänger i Iris rum, råttornas pepparkakor hänger i Saras rum och Kattis (tygkattens) pepparkaka hänger i Augusts rum) och julmusiken spelas nästan oavbrutet.
Vi har sjungit in advent med kören i båda våra kyrkor och vi har adventsfikat rejält med mina föräldrar.
Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar