Bråda dagar. Och varför UNHCR?

Nu ligger vi i här på Åkre.

Drygt en vecka kvar till marknaden, mycket att baka och fixa och en del övriga åtagandet...som det faktum att jag har ett annat jobb tillexempel.

Och att vi har barn. Som gör saker.

Men det är kul.

Idag har jag bakat sex plåtar pepparkaksfröknäcke och tillverkat tre plåtar arrakstryffel.

Jag har också provtillverkat en lakritschokladtryffel som verkar väldigt lovande.

Små, söta påsar med tryffel. Det ska bli ett antal till sådana här.

De senaste tre dagarna har vi också bakat tolv och en halv deg knäckebröd.

Det blir sisådär tvåhundra brödskivor och jag kan meddela att det känns i underarmarna.

Det går som bäst att baka när man lyssnar på musik och som allra bäst är det att baka julknäcke när man lyssnar till "O holy night" med Mahalia Jackson.

Då vet ni det.

Vi vill hinna ordna mycket till marknaden, för vi vill inte att det ska bli som när vi invigde butiken och allting tog slut innan gästerna...och vi vill ju att det ska komma mycket folk och vi vill få in mycket pengar.

Vi gör ju det här, delvis för att det är så himla skoj och för att vi vill frossa i julstämning, men även för att hälften av alla pengar vi får in ska gå till UNHCR. Alltså, inte hälften av vinsten, utan hälften av alla pengar.

Jag har fått frågan varför vi inte behåller pengarna själva. Vi har ju som bekant ett företag och det kan ju vara skoj om det går runt...men så här är det:

Vi klarar oss.

Vi är definitivt inga höginkomsttagare. Det finns massor av människor som tjänar betydligt mer pengar än vad vi gör.

Men vi klarar oss.

Och mer därtill.

Och jag är av den bestämda uppfattningen att så länge man har ekonomi till mer än det absolut mest nödvändiga - boende, mat, medicin och hygien - så kan man också hjälpa dem som har det sämre. 

Vi är en enda mänsklighet på den här jorden.

Det finns inget vi och dom.

Det finns inget "våra egna" och "andra".

Vi är en mänsklighet och vi har ansvar för varandra.

Snart är det jul.

Vi kommer ge våra nära och kära julklappar. Jag har hört ryktas att jag kommer få mottaga någon julklapp själv.

Vi kommer äta gott och för mycket.

Det finns människor som inte får några julklappar. Som inte har en tanke på några julklappar. Som inte kommer få äta sig mätta på julafton. Som kommer frysa på julafton. Som kommer vara rädda på julafton. Livrädda, alltså. 

Jag kommer att ha en fin och härlig jul med de människor jag älskar mest.

Då kan och bör jag också göra en insats för de som inte är lika lyckligt lottade.

Frossa i julstämning. Tindra, kramas, älska, skratta och umgås. Sprid kärlek. Var lycklig.

Men skippa några julklappar och ge pengarna till någon som behöver dem bättre. 

Lär dina barn vad som är viktigt.

Öppna ögonen.

Nu varnar jag för några ilskna rader om dessa "Vi som vill ha kvar luciatågen" och "Vi som vill ha traditionella Kalle Anka på julafton" - människor. För detta gör mig förbannad:

Ni (om ni ens bryr er om att läsa detta) som inte gör någon insats för mänskligheten under hela året, ni som inte lyfter ett finger när folk svälter och som inte går i taket för att länder stänger gränser för de som flyr för sina liv. Ni som inte höjer rösten för att göra något åt klimatproblemen och inte engagerar er i att hjälpa mobbade barn eller stoppa vapenexport.

Ni som inte höjer ett ögonbryn för människors lidande under hela året, men när det lackar mot jul plötsligt gör inlägg på inlägg om hur viktigt det är att ingen plockar bort några föråldrade, stereotypa, rasistiska inlägg i Kalle Anka och får för er att någon är emot luciatågen så att ni måste ilskna till på riktigt för att ni inbillar er att det finns något sorts hot mot er egoistiska bild av hur er perfekta jul måste vara. Det vore finfint om ni kunde lägga ett uns av den energin på att faktiskt göra något som kan göra världen bättre, istället för att klamra er fast vid er rädda, lilla, självcentrerade idé om vad som är viktigt i livet. 

Puh!

Sådärja.

Vi är överens om att det är viktigt att hjälpa va?

Men det finns massor av sätt att hjälpa. Det finns många människor som behöver hjälp och många organisationer som hjälper. (Jag rekommenderar tillexempel att ni kikar in på "Julhjälpen" på Facebook)

Varför har vi då fastnat för UNHCR?

För att jag för något år sedan såg en kampanjfilm för just UNHCR och den grep tag om hjärtat. 

Just den filmen speglade så väl hur enormt utsatta människor på flykt är.

Själv är jag otroligt hemmakär. 

Jag avskyr att sova borta och undviker det så långt det är möjligt.

Jag vill sova i min säng, med tillgång till mina saker.

Jag vill vara med min familj och jag vill att det ska lukta som hemma.

Jag kan inte föreställa mig hur jag skulle överleva om mitt hem, mina saker, min by, mitt land skulle tas ifrån mig. Jag kan verkligen inte föreställa mig det. 

Om jag då lägger till att jag kanske förlorat delar av min familj, att jag skulle vara rädd för mina barns skull, för min mans skull, för min skull. Att jag skulle vara hungrig. Att jag skulle frysa. Att jag skulle fly någonstans där jag kanske inte obehindrat kan kommunicera med andra. Att jag inte skulle veta vart jag ska...då blir det outhärdligt att tänka på.

Om jag ovanpå det försöker föreställa mig att alla runtomkring stänger sina dörrar. Att de som skulle kunna rädda mig vägrar att göra det. Att jag möts med förakt. Att jag flyr för mitt liv och någon annan pratar om att hjälpa "sina egna".

Om mitt hem är förstört, bomberna faller och någon pratar om att "hjälpa på plats"

Om jag vore tvungen att riskera mina älskade barns liv under en farlig flyktväg, för att undkomma en säker död...då måste jag stänga av en stund, för om jag föreställer mig det kan jag inte fungera som människa. 

Därför har vi valt UNHCR

Detta händer i vår värld.

Människor dör.

Barn dör.

Och vi slår in paket och kokar glögg.

Världen blir nog inte bättre om vi struntar i julen.

Men låt oss, snälla, använda julen till att sprida kärlek, värme, trygghet och medkänsla istället för bara prylar.

Jag är fullständigt övertygad om att vi kan göra världen bättre om vi hjälps åt.

Fullständigt övertygad.

Och just den här månaden är en av mina insatser att baka bröd och göra chokladtryfflar.

Och så hoppas jag att ni och vi får njuta av en underbar och fröjdefull jul.