Drömmen om Italien. True story.

Jamen, låt oss prata om Italien.

Vi har länge velat åka till Italien med hela familjen.

Förra året började vi spara på riktigt och vi sa att nu måste det bli av. 2018 fyller Adam arton och vi vill gärna åka tillsammans innan barnen blir "vuxna". 

Men det är ju väldigt ogratis att åka till Italien med två vuxna och fyra barn.

Vi funderade på hur vi skulle kunna lösa detta. Vad vi skulle kunna avstå från och vad vi skulle kunna tjäna pengar på...sen kom skatteåterbäringen.

Efter att i många år betalat ohyggligt mycket skatt. Alltså ohyggligt mycket, så fick vi en rejäl skatteåterbäring. En rejäl. Precis när vårt Italiensnack var som intensivast.

Tack.

Vår familj har alltså aldrig varit utomlands tillsammans. Eller, vi var in i Norge i sådär en timme för några år sedan. Lasse har aldrig varit på utlandssemester med sin familj och jag har aldrig varit det med min. Fast vi var till Dalsland en gång.

Lasse har varit i Skottland, Frankrike, Italien och USA.

Jag har varit i Österrike (bussresa med ungdomsorkestern) och till Rimini, Italien (bussresa med klassen när vi slutade nian) 

Lasse och jag har inte varit på bröllopsresa. Vi har varit gifta i tolv år nu i april.

Ingen utom Lasse har flugit.

Somliga av oss är skraja.

Jag fattar ju att det här med utlandssemester är småpotatis för många av er.

Jag fattar att jag är en lantlolla som blir exalterad av tanken att sova på hotell.

Jag är alldeles prillig för att jag, nästa torsdag, för första gången ska på spa. (Jag fick ett presentkort på en spadag när jag fyllde trettiofem...i februari förra året.)

Våra barn tycker det är häftigt med rulltrappor (fast vi står på rätt sida i dem)

Men jag bjuder på det.

För mig är det här storslaget och underbart.

Och jag hoppas att det alltid kommer att vara det.

Jag hoppas att roliga, häftiga, härliga saker aldrig blir småpotatis.

Jag är så tacksam över att jag är så förväntansfull och glad.

Vår plan var från början att åka tåg till Italien.

För miljöns skull.

Efter en hel del efterforskande stod det klart att det skulle kosta oss sådär tre gånger så mycket att åka tåg istället för flyg. Jag blir så förbannad. ALLA vet att det är så enormt mycket bättre för miljön att åka tåg än att flyga. Det borde vara tre gånger så billigt att ta tåget. Det borde vara asbilligt att ta tåget! Och nånstans så förstår jag att det där flyget till Rom den nittonde april, det går ju oavsett om vi är med eller inte. Nej, så kan man ju egentligen inte resonera, för folk måste ju sluta flyga stup i kvarten för att få flygbolagen att dra ner på flygturerna, men det blir ju något sorts moraliskt hittepåförsvar för oss då vi inte vill lägga den sortens pengar på att ta oss dit. 

För det andra så var det enorm krångligt med tåg. Boka med den ena och med den andra...tredje...fjärde och...nä.

Dessutom skulle det ju ta väldigt mycket längre tid.

Och när nu familjen Hägglund ska ut på sin allra första och förmodligen enda familjeutlandssemester och vi dessutom blir utan studiebidrag för sextonåringen eftersom han inte får fem lediga dagar från gymnasiet, då vill vi vara i Italien och inte på ett tåg.

Så då blev det flyg.

Och så får vi lägga en slant på plantering av träd i regnskogen.

Den här gången får det bli så.

Men jag har dåligt samvete.

I alla fall.

Här följer vår alldeles underbara och fantastiska plan:

Den nittonde april flyger vi till Rom.

Där bor vi i tre nätter.

Sen blir det hyrbil till Assisi. Där bor vi i två nätter.

Sen bil till...någonstans i närheten av Rimini. Vid havet. Där bor vi i fyra nätter. 

Sen flyger vi hem.

Vi ska äta glass, vi ska se saker, vi ska fira bröllopsdag och vi ska njuta.

Vi ska stoppa undan allt vad mobiltelefoner heter och bara umgås med familjen.

Vi ska skapa minnen. Fina minnen.

Och jag kommer att vara värsta lantisen som säger "OOOOOH!" och "Wow!" 

Och det är okej.

Sån är jag.

Och det känns så rätt och riktigt att ta med den här underbara, hårt arbetande skaran på en resa som är Oooooh och Wow!

Hålla form. Och igång.

Hej vänner!

Det är ju ingen hemlighet att vi i familjen Hägglund är väldigt bra på det här med lov och ledighet.

Sena frukostar, raggsockor på och inga tider att passa. 

Men.

Lov, ledighet och njutning är inte detsamma som att ligga i soffan och slappa.

Det är inte vår melodi.

Vila, för mig, är bland annat att inte behöva passa tider, att inte behöva prestera något (för jo, när man spelar och sjunger så ingår det faktiskt att man bör prestera något hyfsat), att få oavbruten tid med mina mest älskade, att inte vara nervös, att vara hemma, att få bestämma själv och att göra det som är roligt.

Nu satte ju vi upp några mål och planer för det nya året.

Ett av mina mål är att skaffa muskler och komma i god form. Det är ju ett väldigt vanligt mål i nyårstider och det är inte heller första gången jag varit inne på den linjen. Jag är ju faktiskt i hyfsat god form, om än med några överdrivna kilon här och där och med en lite förförålrad rygg.

Vi har, som bekant, en väldigt snål sockerkonsumtion i vår familj, vi undviker gluten här hemma och vi undviker också onödiga tillsatser och halvfabrikat så långt det är möjligt.

Nu har vi inlett det nya året med en "hälsovecka" då det över jul och nyår blev en del halvdant i födoväg. Inte i närheten av det svenska julgenomsnittet vad gäller godis och annat skräp, men mycket för att vara vi. 

Så nu drog vi igång med en vecka helt utan socker, sötningsmedel, gluten, och andra tveksamheter.

Gott om grönsaker, bra kött, fisk, vatten, bär och goda, hemmagjorda såser.

Dessutom blev det en del skridskoåkning för Lasse och de tre minsta barnen. Jag kan inte åka skridskor, på grund av dåliga fotleder...men jag har annan träning.

För mig är det totalt sockerstopp, en kraftig neddragning på mejerier och exakt noll alkoholhaltig dryck ett tag framöver. Till min trettiosexårsdag till att börja med.

Och så träning.

Jag vill ju, som sagt, bygga lite muskler. Jag vill också gå ner några kilon och det bästa sättet att göra det är att skaffa lite muskler.

Visst, en del av löjlig fåfänga, men i första hand av hälsoskäl. Jag vill aldrig mer hamna i det läge jag varit med min rygg. Jag vill vara stark och jag vill hänga med länge.

Dessutom är jag övertygad om att kropp och själ hänger ihop. En sund kropp underlättar en sund själ. Och tvärtom.

Vi har kommit över en sån här. En sån man gör chins på....med...nåja, jag kan inte göra en enda. Maken och tonåringen kan. Inte jag.

Mitt första mål är att göra en.

Nu råkar vi ha den enorma förmånen att ha två hus.

Ett bor vi i och ett står på sidan av. Där bodde ju Lasse när vi träffades och sedan bodde vi där tillsammans ett tag. Nu står det tomt, förutom när vi ibland lånar ut det.

En av mina stora önskningar har varit att fixa ett gym där ute och i höstas slog vi till.

Löpbandet har vi haft i några år och jag börjar nästan varje dag med att gå en halvmil i rask takt.

Medan jag gör det kollar jag på serier. Just nu kollar jag på "House of cards" och jag har räknat ut att det kommer att bli minst 26 mil av den serien.

Jag skriver upp hur mycket jag går, för det är kul att veta per månad. Så kan jag försöka vinna över mig själv.

Den här bilden är alltså inte tagen idag, utan tredje januari.

Faktiskt!

När min syster flyttade till lägenhet fick vi ta över det här lilla redskapet. Det använder jag också nästan varje dag.

 Det här är vår julklapp till sextonåringen. Han önskade sig en boxningssäck och nu när vi hängt upp den så måste jag säga att det är en fenomenal grej.

Skitkul!

Slåss i takt till bra musik.

Hur bra som helst.

 Så har vi fått en sån där...stepmaskin, eller vad det kallas. Jag har en medicinboll, några kettlebells och några hantlar.

Och det är helt underbart att ha ett sådant här rum.

Jag trivs enormt bra här ute och jag är faktiskt helt övertygad om att jag, om några månader, kommer att vara i min bästa form någonsin!

En annan liten grej jag och Lasse har för oss, efter hans idé, är att vi tränar efter varje kopp kaffe. Han gör tio armhävningar, jag gör plankan i fyrtio sekunder. Vi dricker en sådär fyra koppar kaffe var om dagen, så det är överkomligt.

Nu ser jag fram emot att testa skidåkning också.

Jag har inte åkt skidor på många år - längdskidor alltså, utförsåkning har jag aldrig ägnat mig åt, även det på grund av mina fotleder - men jag köpte skidor och pjäxor på Röda korset för några år sedan, för att testa.

Sen fick jag diskbråck och sen kom det knappt nån snö, så det har inte blivit av att prova. Men nu börjar det bli dags. Kanske är det min grej, kanske vill min kropp inte alls. Det är ju lurigt med ryggkräket.

Nåväl. Full fokus på hälsa och härlighet.

Jag uppskattar glada tillrop och ihärdig uppmuntran.

Ett annat mål var att rensa bland prylarna.

Vi tänker gå in för att dra ner på konsumtionen och vi vill även rensa vårt hem.

Man har ju så mycket man inte behöver.

Skräp, sånt man påstår kan vara bra att ha fast man egentligen vet att det inte är det, mer skräp och onödiga prylar.

Nu har vi bestämt oss för att ha en flyttprincip.

Det betyder att om vi skulle bestämma oss för att sälja och flytta - då ska vi kunna göra det utan att bekymra oss för allt vi måste rensa.

Vi sparar bara sånt vi skulle ta med oss om vi skulle flytta.

Nu har vi inga som helst planer på att flytta, men det känns som en väldigt bra princip.

Vi började med kontoret.

Varje låda, tömdes, rensades och städades.

Noter sorterades, trasiga datorspel slängdes och mängder av skräp skeppades iväg.

Gamla mobiltelefoner, instruktioner till apparater vi inte längre brukar och trasiga pennor.

Enormt skönt!

Sen tog vi itu med unge herr Augusts rum. Hans tapeter var gamla och trasiga, så vi körde en helrenovering, då vi tömde hans rum och rev ner tapeterna.

Sen rensade vi bland leksaker och kläder.

Det tog oss ungefär ett och ett halvt dygn och under tiden lyssnade vi på musik. Lp-skivor. 

Lasse lärde barnen hur en Lp-spela fungerar och August blev väldigt fascinerad.

Han åtog sig dj-jobbet med full entusiasm och blev därför sittande vid skivspelaren ...

dag ett...

...kväll ett...

...och dag två..

samma skiva om och om igen.

Sen var rummet färdigt. 

Då hade vi målat väggarna också.

Vi är mycket nöjda.

Så är även den lille discjockeyn.

Nu har vi ägnat två dagar åt att rensa det så kallade lekrummet.

Vi bor ju i ett stort hus och har förmånen att ha ett rum, som vi hade som lekrum när barnen var pyttiga.

Nu är det mer ett pyssel - spel- och legorum.

Vi har rensat trasiga pysselgrejor, gamla vhs-kassetter och tonvis av teckningar. Det där är ju svårt. Hur mycket man ska spara. Det är klart att vi sparar en del, men hur nödvändigt är det att ha trettiosju kritkonstverk med prinsessor på? Vi har försökt gallra.

Och vi har lyckats väl. 

Nu är det en fröjd att gå in där.

Ja och så har vi rensat några skåp och lådor i köket också.

Och jag och Iris har rensat våra garderober.

Vi skänker till Röda korset och så.

Iris har också skänkt en hel del till Sara.

Så i morgon får vi ta itu med Saras garderob.

Några rum till så har vi klarat av hela huset.

Underbart.

Själen blir lättare och sinnet gladare.

"Måste ni hålla igång hela tiden?" "Kan ni aldrig ta det lugnt?" 

Det är frågor som ställs ibland.

Och jo, vi kan ta det superlugnt. Vi avslutar nästan varje dag med en bra film, sittande i soffan tillsammans.

Vi har byggt pussel i timtal här på jullovet och vi har spelat många brädspel tillsammans.

Men jag tror inte på att såsa bort tiden.

Jag tror inte på att slöa utan fokus.

Jag tror att aktivitet, energi och målmedvetenhet föder mer energi och mer glädje.

Jag tror på att göra saker tillsammans.

Och jag tror att vår familj är mer välmående än någonsin.

Och tusan vad jag önskar alla detsamma!

Vi kan väl höras på måndag? Då ska vi prata om Italien.

Gott nytt

Nu har vi då tagit oss in i det nya året.

Vid tolvslaget stod vi och såg på fyrverkerier genom fönstret, samtidigt som vi hörde kyrkklockorna ringa över Segersta. Stämningsfullt och härligt.

Jag känner starkt att 2017 kommer att bli ett alldeles förträffligt år - helt enkelt för att vi ska göra det förträffligt. Vi måste liksom förstå att livet inte bara blir. Vi gör det till vad det blir.

Vi tänker göra det fantastiskt,

Innan tolvslaget hann vi avnjuta en väldigt god och enormt mättande middag. Ett av mina tidiga nyårslöften var därför att jag aldrig någonsin skulle äta igen. Jag bröt det vid tiotiden i förmiddags.

Vi inledde middagen med att skåla för vårt nyårsfirande och skumpan / cidern korkades upp på glasverandan. Vi gör så efter en incident med ett hål i taket i vardagsrummet efter korken för några år sedan. Barnen tjatar ihärdigt om att göra det till tradition att skjuta sönder taken, men vi vuxna vägrar.

Vrångt.

Vid middagen avhandlades höjdpunkter och dalar från det gångna året och vi kunde konstatera att bortsett från ett och annat avlidet djur och någon som blivit lite påpucklad i skolan så har vi haft ett jättebra år. Världen i stort har helt klart drabbats av fler missöden, men vår familj har haft det hur bra som helst.

Vi mindes det som varit bra och jag har här listat mina fem bästa beslut under 2016:

1.Att läsa "Munken som sålde sin ferrari."

2. Att sluta färga håret och måla naglarna.

3. Att släppa ilska och förlåta

4. Att måla hallen saffransgul

5.Att börja använda menskopp.

Sen avgav vi nyårslöften.

En del lovade saker som hade med städning och bäddning att göra.

Mitt löfte har med muskler att göra.

Sen fick vi dessert.

Sen vann vi nästan inget på bingolotto. Förutom två nya lotter och femtio spänn. Inget nytt kök den här veckan alltså.

Sen vann jag och Iris över de andra i Alfapet.

!!!!!

Efter skålande, kramande, hysteriskt skrattande (när man inser hur enormt sjukt det är att ens högt älskade och väldigt seriöse make sitter och sjunger Koppången på långsam göteborska, samtidigt som han skapar vibrato genom att med handen skaka på struphuvudet så framkallar det andnöd och magkramp.), stojande och (för somliga) stödvila så sa vi godnatt och sov långt in på det nya fräscha året.

Efter en lagom slö brunch så var det då dags för familjeråd.

Eller vad vi nu ska kalla det.

Vi försökte få det att se väldigt seriöst ut.

Det var det inte.

Stundtals stod sexåringen på bordet.

 Så påbörjade vi familjen Hägglunds Brabok - som jag halvberättade om i förrgår.

Den boken ska vi använda under 2017 och skriva om alla bra saker vi ska göra, alla bra saker vi gjort och allt bra vi är och vill vara.

Vi vill ju, som sagt, göra 2017 till det bästa året hittills och det blir inte så av sig själv.

Vi har kommit överens om att vi vill göra mycket tillsammans i familjen.

Vi började med att skriva upp vilka viktiga egenskaper vi har i vårt "lag". Saker som är bra när man ska genomföra projekt och komma framåt.

I vårt lag finns ansvarskänsla, arbetsglädje, uthållighet, styrka, iderikedom, smidighet, klokhet, längd, organisationsförmåga, envishet och roligheter.

Det enda vi saknar är en förrådsförvaltare. 

Sen skrev vi upp allt vi ska göra 2017.

Vi ska alltså åka till Italien.

Det är småpotatis för vissa som åker utomlands då och då, men som jag tidigare berättat är det väldigt stort för oss som aldrig varit utomlands tillsammans. Det här kommer bli vår första och förmodligen enda sådan resa som familj, innan somliga blir vuxna. Jag återkommer om den här resan senare.

Vi ska också skaffa di däringa getterna!

Vi ska fixa en avdelning för kycklingar och vi ska bygga en riktig kompost.

Bland annat.

Vi skrev också upp vad vi ska bli bättre på nästa år.

Dels för vår skull, men även för hela världens skull.

För det är viktigt.

Alla måste jobba på att göra världen bättre.

Alla.

Vi kan inte sitta här i vår lilla bubbla och tycka att det är "vi" och "dom".

Att vi kan sköta oss själva och skita i andra.

Vi måste ta hand om det här nu.

Världen alltså.

Och vi måste lära våra barn det.

Till sist så skrev vi en lista för vad vi är tacksamma för.

Det här är något som vi ska bli bättre på - att vara tacksamma.

Jag skriver varje morgon upp tre saker som jag är tacksam för och det gör mig till en gladare människa. 

I år började jag med att vara tacksam för att den förkylning jag trodde skulle bryta ut, istället tydligen bestämde sig för att avvika. 

Sen startade vi upp ett rejält pusselbygge.

Och så slappade vi rejält.

I morgon kör vi igång en ordentlig hälsovecka som innebär "avgiftning" från helgernas dekadenta kosthållning, vistelse i utomhusmiljö och annat trivsamt.

I övrigt är planen att jullovet ska bestå av många brädspel, pusselbygge, raggsockor, bra film, promenader, skridskoåkning (för de andra i familjen) och vilsamheter.

Vi här på Åkre önskar er alla ett fantastiskt nytt år!