Jamen, låt oss prata om Italien.
Vi har länge velat åka till Italien med hela familjen.
Förra året började vi spara på riktigt och vi sa att nu måste det bli av. 2018 fyller Adam arton och vi vill gärna åka tillsammans innan barnen blir "vuxna".
Men det är ju väldigt ogratis att åka till Italien med två vuxna och fyra barn.
Vi funderade på hur vi skulle kunna lösa detta. Vad vi skulle kunna avstå från och vad vi skulle kunna tjäna pengar på...sen kom skatteåterbäringen.
Efter att i många år betalat ohyggligt mycket skatt. Alltså ohyggligt mycket, så fick vi en rejäl skatteåterbäring. En rejäl. Precis när vårt Italiensnack var som intensivast.
Tack.
Vår familj har alltså aldrig varit utomlands tillsammans. Eller, vi var in i Norge i sådär en timme för några år sedan. Lasse har aldrig varit på utlandssemester med sin familj och jag har aldrig varit det med min. Fast vi var till Dalsland en gång.
Lasse har varit i Skottland, Frankrike, Italien och USA.
Jag har varit i Österrike (bussresa med ungdomsorkestern) och till Rimini, Italien (bussresa med klassen när vi slutade nian)
Lasse och jag har inte varit på bröllopsresa. Vi har varit gifta i tolv år nu i april.
Ingen utom Lasse har flugit.
Somliga av oss är skraja.
Jag fattar ju att det här med utlandssemester är småpotatis för många av er.
Jag fattar att jag är en lantlolla som blir exalterad av tanken att sova på hotell.
Jag är alldeles prillig för att jag, nästa torsdag, för första gången ska på spa. (Jag fick ett presentkort på en spadag när jag fyllde trettiofem...i februari förra året.)
Våra barn tycker det är häftigt med rulltrappor (fast vi står på rätt sida i dem)
Men jag bjuder på det.
För mig är det här storslaget och underbart.
Och jag hoppas att det alltid kommer att vara det.
Jag hoppas att roliga, häftiga, härliga saker aldrig blir småpotatis.
Jag är så tacksam över att jag är så förväntansfull och glad.
Vår plan var från början att åka tåg till Italien.
För miljöns skull.
Efter en hel del efterforskande stod det klart att det skulle kosta oss sådär tre gånger så mycket att åka tåg istället för flyg. Jag blir så förbannad. ALLA vet att det är så enormt mycket bättre för miljön att åka tåg än att flyga. Det borde vara tre gånger så billigt att ta tåget. Det borde vara asbilligt att ta tåget! Och nånstans så förstår jag att det där flyget till Rom den nittonde april, det går ju oavsett om vi är med eller inte. Nej, så kan man ju egentligen inte resonera, för folk måste ju sluta flyga stup i kvarten för att få flygbolagen att dra ner på flygturerna, men det blir ju något sorts moraliskt hittepåförsvar för oss då vi inte vill lägga den sortens pengar på att ta oss dit.
För det andra så var det enorm krångligt med tåg. Boka med den ena och med den andra...tredje...fjärde och...nä.
Dessutom skulle det ju ta väldigt mycket längre tid.
Och när nu familjen Hägglund ska ut på sin allra första och förmodligen enda familjeutlandssemester och vi dessutom blir utan studiebidrag för sextonåringen eftersom han inte får fem lediga dagar från gymnasiet, då vill vi vara i Italien och inte på ett tåg.
Så då blev det flyg.
Och så får vi lägga en slant på plantering av träd i regnskogen.
Den här gången får det bli så.
Men jag har dåligt samvete.
I alla fall.
Här följer vår alldeles underbara och fantastiska plan:
Den nittonde april flyger vi till Rom.
Där bor vi i tre nätter.
Sen blir det hyrbil till Assisi. Där bor vi i två nätter.
Sen bil till...någonstans i närheten av Rimini. Vid havet. Där bor vi i fyra nätter.
Sen flyger vi hem.
Vi ska äta glass, vi ska se saker, vi ska fira bröllopsdag och vi ska njuta.
Vi ska stoppa undan allt vad mobiltelefoner heter och bara umgås med familjen.
Vi ska skapa minnen. Fina minnen.
Och jag kommer att vara värsta lantisen som säger "OOOOOH!" och "Wow!"
Och det är okej.
Sån är jag.
Och det känns så rätt och riktigt att ta med den här underbara, hårt arbetande skaran på en resa som är Oooooh och Wow!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar