Hej vänner!
Det är ju ingen hemlighet att vi i familjen Hägglund är väldigt bra på det här med lov och ledighet.
Sena frukostar, raggsockor på och inga tider att passa.
Men.
Lov, ledighet och njutning är inte detsamma som att ligga i soffan och slappa.
Det är inte vår melodi.
Vila, för mig, är bland annat att inte behöva passa tider, att inte behöva prestera något (för jo, när man spelar och sjunger så ingår det faktiskt att man bör prestera något hyfsat), att få oavbruten tid med mina mest älskade, att inte vara nervös, att vara hemma, att få bestämma själv och att göra det som är roligt.
Nu satte ju vi upp några mål och planer för det nya året.
Ett av mina mål är att skaffa muskler och komma i god form. Det är ju ett väldigt vanligt mål i nyårstider och det är inte heller första gången jag varit inne på den linjen. Jag är ju faktiskt i hyfsat god form, om än med några överdrivna kilon här och där och med en lite förförålrad rygg.
Vi har, som bekant, en väldigt snål sockerkonsumtion i vår familj, vi undviker gluten här hemma och vi undviker också onödiga tillsatser och halvfabrikat så långt det är möjligt.
Nu har vi inlett det nya året med en "hälsovecka" då det över jul och nyår blev en del halvdant i födoväg. Inte i närheten av det svenska julgenomsnittet vad gäller godis och annat skräp, men mycket för att vara vi.
Så nu drog vi igång med en vecka helt utan socker, sötningsmedel, gluten, och andra tveksamheter.
Gott om grönsaker, bra kött, fisk, vatten, bär och goda, hemmagjorda såser.
Dessutom blev det en del skridskoåkning för Lasse och de tre minsta barnen. Jag kan inte åka skridskor, på grund av dåliga fotleder...men jag har annan träning.
För mig är det totalt sockerstopp, en kraftig neddragning på mejerier och exakt noll alkoholhaltig dryck ett tag framöver. Till min trettiosexårsdag till att börja med.
Och så träning.
Jag vill ju, som sagt, bygga lite muskler. Jag vill också gå ner några kilon och det bästa sättet att göra det är att skaffa lite muskler.
Visst, en del av löjlig fåfänga, men i första hand av hälsoskäl. Jag vill aldrig mer hamna i det läge jag varit med min rygg. Jag vill vara stark och jag vill hänga med länge.
Dessutom är jag övertygad om att kropp och själ hänger ihop. En sund kropp underlättar en sund själ. Och tvärtom.
Vi har kommit över en sån här. En sån man gör chins på....med...nåja, jag kan inte göra en enda. Maken och tonåringen kan. Inte jag.
Mitt första mål är att göra en.
Nu råkar vi ha den enorma förmånen att ha två hus.
Ett bor vi i och ett står på sidan av. Där bodde ju Lasse när vi träffades och sedan bodde vi där tillsammans ett tag. Nu står det tomt, förutom när vi ibland lånar ut det.
En av mina stora önskningar har varit att fixa ett gym där ute och i höstas slog vi till.
Löpbandet har vi haft i några år och jag börjar nästan varje dag med att gå en halvmil i rask takt.
Medan jag gör det kollar jag på serier. Just nu kollar jag på "House of cards" och jag har räknat ut att det kommer att bli minst 26 mil av den serien.
Jag skriver upp hur mycket jag går, för det är kul att veta per månad. Så kan jag försöka vinna över mig själv.
Den här bilden är alltså inte tagen idag, utan tredje januari.
Faktiskt!
När min syster flyttade till lägenhet fick vi ta över det här lilla redskapet. Det använder jag också nästan varje dag.
Det här är vår julklapp till sextonåringen. Han önskade sig en boxningssäck och nu när vi hängt upp den så måste jag säga att det är en fenomenal grej.
Skitkul!
Slåss i takt till bra musik.
Hur bra som helst.
Så har vi fått en sån där...stepmaskin, eller vad det kallas. Jag har en medicinboll, några kettlebells och några hantlar.
Och det är helt underbart att ha ett sådant här rum.
Jag trivs enormt bra här ute och jag är faktiskt helt övertygad om att jag, om några månader, kommer att vara i min bästa form någonsin!
En annan liten grej jag och Lasse har för oss, efter hans idé, är att vi tränar efter varje kopp kaffe. Han gör tio armhävningar, jag gör plankan i fyrtio sekunder. Vi dricker en sådär fyra koppar kaffe var om dagen, så det är överkomligt.
Nu ser jag fram emot att testa skidåkning också.
Jag har inte åkt skidor på många år - längdskidor alltså, utförsåkning har jag aldrig ägnat mig åt, även det på grund av mina fotleder - men jag köpte skidor och pjäxor på Röda korset för några år sedan, för att testa.
Sen fick jag diskbråck och sen kom det knappt nån snö, så det har inte blivit av att prova. Men nu börjar det bli dags. Kanske är det min grej, kanske vill min kropp inte alls. Det är ju lurigt med ryggkräket.
Nåväl. Full fokus på hälsa och härlighet.
Jag uppskattar glada tillrop och ihärdig uppmuntran.
Ett annat mål var att rensa bland prylarna.
Vi tänker gå in för att dra ner på konsumtionen och vi vill även rensa vårt hem.
Man har ju så mycket man inte behöver.
Skräp, sånt man påstår kan vara bra att ha fast man egentligen vet att det inte är det, mer skräp och onödiga prylar.
Nu har vi bestämt oss för att ha en flyttprincip.
Det betyder att om vi skulle bestämma oss för att sälja och flytta - då ska vi kunna göra det utan att bekymra oss för allt vi måste rensa.
Vi sparar bara sånt vi skulle ta med oss om vi skulle flytta.
Nu har vi inga som helst planer på att flytta, men det känns som en väldigt bra princip.
Vi började med kontoret.
Varje låda, tömdes, rensades och städades.
Noter sorterades, trasiga datorspel slängdes och mängder av skräp skeppades iväg.
Gamla mobiltelefoner, instruktioner till apparater vi inte längre brukar och trasiga pennor.
Enormt skönt!
Sen tog vi itu med unge herr Augusts rum. Hans tapeter var gamla och trasiga, så vi körde en helrenovering, då vi tömde hans rum och rev ner tapeterna.
Sen rensade vi bland leksaker och kläder.
Det tog oss ungefär ett och ett halvt dygn och under tiden lyssnade vi på musik. Lp-skivor.
Lasse lärde barnen hur en Lp-spela fungerar och August blev väldigt fascinerad.
Han åtog sig dj-jobbet med full entusiasm och blev därför sittande vid skivspelaren ...
dag ett...
...kväll ett...
...och dag två..
samma skiva om och om igen.
Sen var rummet färdigt.
Då hade vi målat väggarna också.
Vi är mycket nöjda.
Så är även den lille discjockeyn.
Nu har vi ägnat två dagar åt att rensa det så kallade lekrummet.
Vi bor ju i ett stort hus och har förmånen att ha ett rum, som vi hade som lekrum när barnen var pyttiga.
Nu är det mer ett pyssel - spel- och legorum.
Vi har rensat trasiga pysselgrejor, gamla vhs-kassetter och tonvis av teckningar. Det där är ju svårt. Hur mycket man ska spara. Det är klart att vi sparar en del, men hur nödvändigt är det att ha trettiosju kritkonstverk med prinsessor på? Vi har försökt gallra.
Och vi har lyckats väl.
Nu är det en fröjd att gå in där.
Ja och så har vi rensat några skåp och lådor i köket också.
Och jag och Iris har rensat våra garderober.
Vi skänker till Röda korset och så.
Iris har också skänkt en hel del till Sara.
Så i morgon får vi ta itu med Saras garderob.
Några rum till så har vi klarat av hela huset.
Underbart.
Själen blir lättare och sinnet gladare.
"Måste ni hålla igång hela tiden?" "Kan ni aldrig ta det lugnt?"
Det är frågor som ställs ibland.
Och jo, vi kan ta det superlugnt. Vi avslutar nästan varje dag med en bra film, sittande i soffan tillsammans.
Vi har byggt pussel i timtal här på jullovet och vi har spelat många brädspel tillsammans.
Men jag tror inte på att såsa bort tiden.
Jag tror inte på att slöa utan fokus.
Jag tror att aktivitet, energi och målmedvetenhet föder mer energi och mer glädje.
Jag tror på att göra saker tillsammans.
Och jag tror att vår familj är mer välmående än någonsin.
Och tusan vad jag önskar alla detsamma!
Vi kan väl höras på måndag? Då ska vi prata om Italien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar