Getgos & tuppslakt

Jag är väldigt kluvet inställd till mitt liv just nu.

Jag har så ont. Knät värker, ryggen värker, lederna värker. Jag sover dåligt och gråter lätt. Det hänger ju ihop så klart. Känner mig lite arg och kallar kroppen för taskiga saker.

MEN

Jag har ett himla roligt jobb, jättefina arbetskamrater, en underbar familj och så enormt mycket roligt att göra. Vi har supergulliga kycklingar, fast en - Featherleg heter den, bajsade på mig för en stund sen. Och så stirrar den ilsket. Inte alls som Bumblan, som var minikyckling när jag var nyopererad. Hon stod på mitt bröst och plirade vänligt. Hon bajsade i och för sig också på mig. Kycklingar är sjukt ohyfsade.

Vi har också väldigt söta getter.

Getterna är så sällskapliga att det är svårt att få dem på bild. De blir så närgångna och förstår sig inte alls på det här med att posera. Det här är i alla fall vår förste getabock, Gaston. 

Idag har vi ägnat oss åt något speciellt. Tuppslakt. 

Så här är det. Vi äter kött. Så är det. Nån kan vara vegetarian, någon kan vara vegan. Jag är inte det. Det är okej. Min fasta övertygelse är i alla fall att om man nu är köttätare, som jag, så ska man äta kött som är så närproducerat som möjligt och från djur som haft det så bra som möjligt.

De här tupparna, tretton stycken, har vi haft sen de var ägg. De har levt gott här. Ätit gott, haft massor av plats att röra sig på. Just de här tupparna har inte varit ute, eftersom det varit vinter och svinkallt hela deras liv. De här tupparna har alltså haft det riktigt gott fram till dödsögonblicket. 

Så här lever hönorna. Rikligt med halm, gott om plats.

Dock räcker det med en tupp i varje hönshus. Med för många tuppar blir det ingen lugn och ro. Det blir stökigt och bråkigt. Det blir skitigt och det går ju också åt massor av mat.

Vi har också ett nursery. Här går kycklingar som kommer direkt inifrån. Vi har dem inne i huset i en låda i några dagar, men de växer fort. Då får de flytta in hit innan de får komma ut i stora hönshuset. Här går också en blind höna och en höna som var lite sjuklig och blev illa behandlad av de andra hönorna. Nu visar det sig att hon är så fin på att ta hand om småkycklingarna, så hon får vara här. Här bor också Puffy och Morr under vintern. De är våra kaniner, som bor utomhus på sommaren.

Just nu verkar det som att det dröjer ett tag innan hönsen får komma ut och leka i vårsolen, men här har de i alla fall väl tilltagna hönsgårdar.

I alla fall så var det här första gången jag var med på tuppslakt. Jag klarar inte av själva avlivningsmomenten än, men Lasse gör det snabbt och skickligt. Tupparna får gå i hönshuset tills det är dags och vi är noga med att inte skrämma upp dem och inte låta dem lida.

Sen var jag med på själva hanteringen. Jag trodde att det skulle vara svårt och jobbigt, men jag klarade av det långt över förväntan. Det visade sig, till min skräckblandade förtjusning, att jag är riktigt duktig på det här. 

Jag tycker väldigt mycket om djur. Jag mår dåligt när djur far illa och är noga med hur de tas om hand, men så fort de är döda så ser jag annorlunda på dem. I alla fall om jag vetat om från början att det var tanken med dem. Det är skillnad på våra sällskapsdjur. 

Vi tog hand om filéerna och benen och nu har vi massor av finfint kött i frysen.

Så klart började vi leka med tanken att kunna sälja fint, kött i framtiden...

Så blev det en runda i salen. Det visar sig att det här med växthusen var en riktigt bra grej.

Här växer det så det står härliga till.

Iris har odlat "Blomman för dagen" och de har kommit upp hur snabbt som helst. I morgon ska visst August plantera solrosor. 

I det andra växthuset står en hink med basilika och den doften är ju rent ljuvlig!

Sådärja.

Nu är jag rengjord, har fått i mig lite värktabletter och väntar på att rödbetschipsen och fröknäcket, som står i ugnen, ska bli klara.

Sen blir det här nog en väldigt fin helg!

Puss och kram!