Plantering och positivt tänkande...

Hej på er!

Här är det full fart i trädgården och idag har vi planterat ut allt, så nu är våra inneväxthus tomma och kan plockas undan för den här gången.

Nu tänkte jag prata lite om det här med positivt tänkande.

Jag vet ju att en del går i taket och blir djupt kränkta när man mumlar något om positivt tänkande. Man får för sig att det går ut på att "tänka sig frisk" eller att låtsas som att man är glad fast man inte är det eller nåt sånt. Så är det ju inte. Det handlar om att välja hur man vill hantera saker. Det handlar om att välja sitt tankesätt. Det handlar om att själv ta ansvar. Det handlar om att göra det bästa av sitt liv och sin situation. Alla vill inte det. En del vill att nån annan ska fixa. Att nån annan ska lösa allt, så kan man ju vara glad sen. Eller nåt åt det hållet. Ibland är det lätt att tänka att eftersom det kanske inte är mitt fel att det blivit så här är det heller inte mitt ansvar att försöka hantera det. Eller nåt.

Jag har konstaterat att det inte är nåt vidare bra sätt att leva ett lyckligt liv. För det är inte mitt fel att jag har ont och om jag ska vänta på att nån annan fixar det innan jag kan vara lycklig, då kastar jag bort mitt liv. Det kanske alltid kommer att göra ont. Och jag vill ändå vara lycklig. Och det är jag.

På det stora hela så är jag en väldigt lycklig människa. Alltså, min grundlyckonivå är hög.
Visst, ibland tycker jag supersynd om mig själv. Ibland grinar jag av smärta eller självömkan. Ibland fräser jag att det är förbaskat orättvist.

Men på det stora hela är jag en väldigt lycklig människa.
Jag väljer aktivt att se det som är bra. Jag väljer aktivt att vara tacksam. Jag väljer att njuta. Jag är sjukt duktig på att njuta.
Igår kväll grinade jag av smärta i knät. I morse var det svårt att komma ur sängen på grund av ryggen. Idag skulle vi plantera ut all kål. Jag kunde inte. Det gick inte. Det gjorde så djävulskt ont.
Lasse sa att han kunde plantera och så kunde jag vattna. Det finns massor att vattna i vår trädgård nu.
Jag muttrade. Jag snyftade lite. Jag tyckte att det var orättvist. Jag ville ju plantera.
Men så insåg jag att jag inte ville slösa bort den här underbara sommardagen på att sura. Jag insåg att jag ville ha en bra dag. Så jag valde att se vilken tur jag har som inte är ensam. Vilken tur att någon annan kunde plantera och jag faktiskt fick tid att utföra ett arbete som passade mig så mycket bättre. Så bra att kålen kommer i jorden trots att jag har så ont. Jag njöt verkligen av att gå där i solen och vattna allt vi redan fått i jorden. Jag lyssnade på en ljudbok och hörde getterna småbräka i bakgrunden. Jag tittade på min man och dotter som planterade (dottern har haft prao med sin far idag). Jag njöt av de vackra äppelträden som blommar. Jag gick verkligen in för att se hur vackert allting är och hur gott det doftar. Jag är tacksam för att jag har ett jobb som jag kan genomföra trots att det gör ont. Jag är tacksam för att jag inte behöver sjukskriva mig. Jag är tacksam för att det finns ljudböcker. Jag har haft en riktigt, riktigt fin dag.

All kål är i jorden. Likaså majsen, pumpan, gurkan, purjon, alla blommor. 

Allt är vattnat.

  

Jag hade glömt att jag planterat smörbollar. Två riktigt fina bollar blommar i vår nyaste rabatt.

Hörnan med tänkbänken tar sig riktigt fint och rosorna vi planterade här för några veckor sedan ser ut att ta sig bra. 

Vi har fyra äppelträd som står i full blom nu och det är ju sagolikt vackert. Går inte att se sig mätt på. Och när man samtidigt hör fågelkvitter och porlande vatten från bäcken, då är det ju rent himmelskt.

När vi hämtat barnen i skolan tog vi en sväng till stranden. Så enormt tacksam för att vi kan göra det en måndagseftermiddag i maj. För att vi har den möjligheten.
Alla barnen doppade sig. De är galna. Jag njöt av solen och utsikten.

Efter en del gräsklippning, middag, rensning och soldyrkan så kom mina fina arbetskamrater hit och hade picknick med kyrkans ungdomsgrupp. Vi satt i solen bland djur och blomster. Det pratades och skrattades och mystes. Trots att jag har skitont. En underbar dag. Trots smärta.

Och jag vet att jag inte kan välja att inte ha ont. Och jag tänker inte låtsas som att det inte är jobbigt. Men jag kan välja om jag ska ha skitdagar för att det gör ont, eller ha fina dagar, trots att det gör ont. Och jag väljer glädje. I alla fall 95 procent av tiden. 

Och när jag skulle gå in för att helt osmidigt, och under stön och stånk och gny, glida i pyjamasen och skriva detta, då översköljdes jag av alldeles fantastisk syréndoft. 

Så gott är livet.

Vårchock!

Helt otroligt vad fantastiskt härligt det har varit ett tag nu!

Det känns ju som rena rama sommarvädret och vi har njutit i fulla drag.

T ex genom att dricka kaffe utomhus ofta.

Barnen har hjälpt till en hel del och här ser vi Iris gräva gropar för rosplantering i gammelträdgården.

Jag har ju ont som...tusan. Fått tid för magnetröntgen 2 juni, men måste likväl stå ut. Det blir mycket tittande när andra gräver. Jag kom på att vi borde ha en rosportal in till tänkbänkshörnan. Det kommer att bli hur fint som helst!

Kaninerna och marsvinen har fått komma ut i hagen, fast marsvinen får sova inomhus. Torsten/Smilla håller koll fast hon egentligen är lite rädd.

Lasse har utökat potatislandet och potatisen är i jorden!

Vi äter inte särskilt mycket potatis, men ska vi göra klyftpotatis så ska det vara av vår egna!

Fortfarande hittar vi rester från balhanteringen i grönsakslandet. Frustrerande.

Vår lilla bäck och damm är igång. Här har vi katt Kiwi som vaktar. Här ska vi plantera gladioler i sommar. 

I tisdags var det trevligt. Då hade skolan här i Segersta öppet hus och vi blev tillfrågade att komma dit med lite djur. Vi tog dit våra gosigaste getter, kaninerna och så Poppins med sitt lilla kycklinggäng. Det var trevligt och populärt.

Här stod jag och vattnade under eftermiddagen och där uppe syns Lasse och August som rensar jordgubbslandet. Jag är så sanslöst glad och tacksam över allt detta vackra.

Och till vänster om mig hade jag gethagen. Getterna går där och bräker så trivsamt och idyllaktigt.

Nu finns där en bänk också, så man kan sitta med en kopp kaffe och ägna sig åt getstudier i solen.

Tomaterna är ordentligt planterade i växthuset.

Paprika, chili och physalis likaså.

En present jag fick för några år sedan har fått nytt liv med hinkar och blommor. 

Planterat, vattnat, skyltat. 

Spenat, lök, sallat, mer sallat och squash.

Och så ännu mer tomater i drivhuset som Lasse byggde åt mig för några år sedan.

Vi flyttade jordgubbslandet i höstas. Det ser ut att ha klarat sig hur bra som helst. Nu är det nyrensat, gödlsat och halmat.

Hallonhäckarna är gallrade och uppbundna.

Och äggkläckningen är i full gång. Det piper och sötchockas.

Livet kunde inte vara mycket härligare just nu.

I morgon ska vi lata oss i solen.

Eva lägger ner gräsklippningen, Lasse lägger matta.

Hej på er och glad maj!

Här har vi haft en strålande vårdag och alla är glada.

Getterna trivs förträffligt i sin hage och barnen trivs förträffligt med getterna.

Efter körverket fick jag en finfin present av kyrkokören - presentkort på Mobackes. Själaglad blev jag och idag har jag utnyttjat presenten. Massor av kryddväxter och perenner till mina nya rabatter.

Och sättlök.

Idag har vi, bland annat, städat i växthusen. Här har det växt något alldeles fantastiskt. En del har nu fått flytta ut i uteväxthuset, en del har planterats om och en del har gallrats bort.

En sak att tänka på till nästa år är att bevattningen varit väldigt ojämn i år. En del har nästan dränkts och en del har nästan torkat ut. Dock verkar det mesta gå att rädda.

I morgon ska här planteras ut paprika och krasse! Har jag nämnt att jag älskar vårt växthus?!

Den här veckan har Lasse jobbat hårt medans jag varit på mitt riktiga jobb. 

Så här, minus det trasiga, såg golvet ut i mjölkrumskontoret förr.

Så här såg rummet ut när vi rivit bort mattan och tapetserat väggarna.

Nu har Lasse lagt golvmatta. Alldeles själv! Så himla snyggt. Lite golvlister på det här så...ett riktigt fint litet äggtvättarrum får vi!

Ja, så var det detta med gräsklippningen.

Vi har ju, som bekant, en väldigt stor gräsmatta. Den tar ungefär sex timmar att klippa. Under högsäsong behövs den klippas två gånger i veckan för att jag ska vara nöjd. Och jag har försökt att nöja mig med mindre, men nä. Jag vill ha en välklippt gräsmatta. Vi har ju tänkt på att det känns...sådär, ur miljösynpunkt att använda så pass mycket bensin till gräsmattan och det var inte förrän under denna vinter som det, tack vare grannarna, gick upp för mig hur mycket bättre en robotgräsklippare är för miljön. Jag har, av olika anledningar, varit motståndare till robotgräsklippare, men nu började vi ändå snegla ditåt. Det som fick oss att slå till var att det häromdagen stod klart för mig att min kropp inte pallar.

Min rygg och mitt knä säger ifrån ordentligt. Jag inser att jag inte kan slita på kroppen på det viset i sommar. Ingen annan i familjen har lust att klippa gräset och jag är medveten om att ingen kommer göra det till min belåtenhet heller.

Så idag slog vi till och om sisådär två veckor kommer vår robotgräsklippare att vara installerad. 

Det känns å ena sidan enormt skönt och jag tänker på hur mycket tid jag får över till annat.

Å andra sidan blir jag ledsen över att jag inte orkar. Jag blir ledsen över att jag är trettiosju och så jäkla ofärdig. Jag blir ledsen för att jag måste ge upp. 

Men jag tänker också att jag kommer få kraft över till att göra andra saker mycket bättre.

Och nu, efter några timmars hyfsat lätt och underbart arbete i trädgården gör hela jag ont och jag förstår ju att vi fattat ett bra beslut.

Och det finns delar av gräsmattan som måste klippas med vår vanliga gräsklippare. 

Nu ryktas det om två till fina och kyrkjobbslediga dagar.

I morgon tänkte jag så basilika i den här drivbänken.

Till exempel.

Och så ska vi plantera kryddor och rosor, fräsa trädgårdsland och så spenat.

Och så gosa getter.

Så klart.