Eva lägger ner gräsklippningen, Lasse lägger matta.

Hej på er och glad maj!

Här har vi haft en strålande vårdag och alla är glada.

Getterna trivs förträffligt i sin hage och barnen trivs förträffligt med getterna.

Efter körverket fick jag en finfin present av kyrkokören - presentkort på Mobackes. Själaglad blev jag och idag har jag utnyttjat presenten. Massor av kryddväxter och perenner till mina nya rabatter.

Och sättlök.

Idag har vi, bland annat, städat i växthusen. Här har det växt något alldeles fantastiskt. En del har nu fått flytta ut i uteväxthuset, en del har planterats om och en del har gallrats bort.

En sak att tänka på till nästa år är att bevattningen varit väldigt ojämn i år. En del har nästan dränkts och en del har nästan torkat ut. Dock verkar det mesta gå att rädda.

I morgon ska här planteras ut paprika och krasse! Har jag nämnt att jag älskar vårt växthus?!

Den här veckan har Lasse jobbat hårt medans jag varit på mitt riktiga jobb. 

Så här, minus det trasiga, såg golvet ut i mjölkrumskontoret förr.

Så här såg rummet ut när vi rivit bort mattan och tapetserat väggarna.

Nu har Lasse lagt golvmatta. Alldeles själv! Så himla snyggt. Lite golvlister på det här så...ett riktigt fint litet äggtvättarrum får vi!

Ja, så var det detta med gräsklippningen.

Vi har ju, som bekant, en väldigt stor gräsmatta. Den tar ungefär sex timmar att klippa. Under högsäsong behövs den klippas två gånger i veckan för att jag ska vara nöjd. Och jag har försökt att nöja mig med mindre, men nä. Jag vill ha en välklippt gräsmatta. Vi har ju tänkt på att det känns...sådär, ur miljösynpunkt att använda så pass mycket bensin till gräsmattan och det var inte förrän under denna vinter som det, tack vare grannarna, gick upp för mig hur mycket bättre en robotgräsklippare är för miljön. Jag har, av olika anledningar, varit motståndare till robotgräsklippare, men nu började vi ändå snegla ditåt. Det som fick oss att slå till var att det häromdagen stod klart för mig att min kropp inte pallar.

Min rygg och mitt knä säger ifrån ordentligt. Jag inser att jag inte kan slita på kroppen på det viset i sommar. Ingen annan i familjen har lust att klippa gräset och jag är medveten om att ingen kommer göra det till min belåtenhet heller.

Så idag slog vi till och om sisådär två veckor kommer vår robotgräsklippare att vara installerad. 

Det känns å ena sidan enormt skönt och jag tänker på hur mycket tid jag får över till annat.

Å andra sidan blir jag ledsen över att jag inte orkar. Jag blir ledsen över att jag är trettiosju och så jäkla ofärdig. Jag blir ledsen för att jag måste ge upp. 

Men jag tänker också att jag kommer få kraft över till att göra andra saker mycket bättre.

Och nu, efter några timmars hyfsat lätt och underbart arbete i trädgården gör hela jag ont och jag förstår ju att vi fattat ett bra beslut.

Och det finns delar av gräsmattan som måste klippas med vår vanliga gräsklippare. 

Nu ryktas det om två till fina och kyrkjobbslediga dagar.

I morgon tänkte jag så basilika i den här drivbänken.

Till exempel.

Och så ska vi plantera kryddor och rosor, fräsa trädgårdsland och så spenat.

Och så gosa getter.

Så klart.