Jag och Björn

Hej allihop!

Idag har jag skurat butiken.

 

 

Ja, jag vet att jag ser ut som Björn Ranelid. Det är inte smickrande för vare sig honom eller mig.

Jag duschade innan jag åkte på utvecklingssamtal med tonårssonen.

Det var inte bara jag som fick mig ett...annorlunda utseende idag

 

 

Ungefär en tredjedel av det som ska bli butik är renskurad.

Nu är inte det här jättefina bilder, men ni får tro mig då jag säger att det blir hiskeligt rent och fint.

Här en bild från andra hållet:

 

 

Två tredjedelar kvar. Riktigt roligt.

Idag har jag lyssnat på Sveriges radios dokumentär "den fastspända flickan"

Gripande och lärorikt.

I morgon ska jag lyssna på en dokumentär om självmordskliniken i Schweiz.

Man ska inte ha det för glatt. Typ.

 

Idag har vi också planterat purjolök, tomater och broccoli.

Nu är det bara att vänta...

 

 

Vi ska ju fixa till en snygg entré till butiken också.

Här ska man gå in och så här såg det ut igår förmiddag.

 

 

 

Sen krattade vi en hel del, körde undan bös och plattade till med skopan.

Idag ser det ut så här: (Lägg märke till de fina små lerkrukorna jag hängt på väggen. När värmen kommer på riktigt ska vi ha inbjudande pelargoner där i) 

  

 

 

Ovanför pelargonerna ska vi ha en fin skylt som just nu finns i mitt huvud.

 

Här har vi samlat ihop en hög stenar som ska bli en trivsam och trevlig stengång som leder fram till den trivsamma och trevliga butiken.

 

 

Liksom på det här viset:

 

Jag grävde ner en.

För att komma igång liksom.

Bara ett fyrtiotal kvar.

Det blir nog bra.

Visst ser det ut som ett hjärta?

Den får avsluta stengången.

Och dagens blogginlägg.

En ljuvlig vårdag

 

 Idag har vi haft en sån där strålande härlig dag.

Jag klev upp tidigt och bakade mandelfrallor (hela familjen vaknade onödigt tidigt) och stekte pannbröd (på dinkelmjöl och mandelmjöl) till frukost och hela dagen har tillbringats ute i solskenet.

Men innan jag berättar om idag vill jag berätta om igår.

Igår blev jag klar med skurningen av det som ska vara entré till gårdsbutiken.

Först en före-bild av det som ligger till vänster när man kommer in genom "ytterdörren". Går man in där kommer man till rummet där getterna ska bo och man kan även gå vidare till den stora ladugården, där hönsen bor.

Det här visar hur det såg ut i höstas:

  

 

 

Och så här ser det ut nu:

 

 

 

 

 

Så här såg "entrérummet" ut för en vecka sedan:

 

 

 

 Och så här ser det ut nu:

 

 

 

Slitsamt och alldeles underbart.

Jag har lyssnat på många radiodokumentärer under tiden jag skurat.

Jag kan det mesta om baltulämningen, MC-infiltratören Peter Rätz, kvinnan som blev dödad av en älg, vad lokförare tycker om människor på spåren, pedofilhärvan i Huddinge på nittiotalet och den dråpmisstänkta barnläkaren.

Nästa vecka ska jag skura inne i själva butiken. Undrar vad jag ska lära mig då?

Nu ska här spikas på några brädor där det fattas och det ska fixas två dörrar.

Här är dörren som leder in till butiken.

Nyskurad och med ett trappsteg istället för den gamla slitna landgången som låg där förut.

 

 

 

Det här är coolt serrni. En takbjälke där årtalet "1794" står inristad. Ladan är inte byggd då, men en del virke har tagits från något som byggdes då. Undrar vem som byggde...? Tack ska du ha i alla fall!

 

 

 Idag då?

Jo, idag drog vi på oss gummistövlarna och gick till bäckområdet, som vi gick loss på med krattor och armstyrka.

Först gick Lasse loss med motorsågen och gallrade bort en hel del träd.

En arbetsskada råkade han utför också när han ramlade över en trädstam.

 

 

 

 

Här ser vi sexåriga Sara i full färd med att hantera krattan. I själva verket var det mest jag som krattade, barnen bar ris, lekte vid bäcken, klättrade i träd, grävde hål och bar mer ris.

Men hon ville gärna vara på bild med krattan.

 

 

 

Så här ser området ut just nu. En hel del träd bortgallrade och en HEL del löv bortforslade.

På måndag ska Lasse få bort ett gäng träd som ligger på backen på andra sidan bäcken och sedan ska vi rensa bort ris och en del bråte från själva bäcken. Sedan ska sex rätt stora pallkragar snickras till och ställas ut. Kragarna ska fyllas med jord och när tiden är inne ska där planteras grönsaker.

Idag när vi har gått där i underbart vårväder och jobbat så har vi hört bäcken porla och arbetsglädjen har varit stor. Här kommer inom en snar framtid att vara redigt vackert!

 
 

 

 

Här är området som nu går under namnet "gläntan"

Det var tänkt att Lasse skulle fortsätta sin gallring även här - den vänstra delen av bäcken, sett från huset. Men så kom jag att tänka på hur det var när jag var liten. I backen, där jag bodde längst ner bodde kompisen Elin längst upp och mellan oss bodde  kompisen Anna. Vi tre lekte ofta och om vårarna vill jag minnas att vi ofta hängde i "lillskogen". Det var en liten skog som låg alldeles nära Annas hus. En VÄLDIGT liten skog. Men vi lekte att vi bodde där, vi lekte att det bodde troll där, vi lekte disco där, hade picnic där. Bra barndomsminnen. Tillräckligt mycket träd för att vi skulle tycka att det var en skog, tillräckligt glest mellan träden för att man skulle se ut till vägen och hem till Anna. Tillräckligt glest för att det inte skulle vara otäckt och läskigt.

En sådan glänta skulle det här kunna vara.

Om vi röjer bort en del ris och sådant så kommer det här att bli en alldeles perfekt lekglänta.

Så här blir träden kvar.

 

 

 

Under dagen åt vi matsäck i det gröna.

 

 

Ljuvligt, härligt och roligt.

Nu ställer vi fram klockan till sommartid och tar tidig kväller.

I morgon, efter att jag jobbat på mitt andra jobb, ska vi göra fint framför lagårn. Framför gårdsbutiksentrén.

Jag längtar!

 
 
I

Värpmyshörna och högtryckstankar

Ja, så här ser det ut när man kommer in i vårt hönshus. Det här är den ursprungliga delen, den som vi byggde först. Till vänster stod då en massa reden, men nu har Lasse byggt en fin sittbräda där. Vi tyckte att det behövdes en till, för i morgon kväll kommer ytterligare sexton höns.

 

 

 

Så här fin blev den. Jag har målat väggarna vita upptill. Jag tror att hönsen uppskattar det ljusa och fräscha.

I själva verket tror jag att hönsen struntar fullständigt i det, men jag uppskattar det ljusa och fräscha.

 

 

 

Till vänster om den första bilden är då det nybyggda.

Där har vi gjort en mysig värphörna.

Jag är rätt nöjd, men skulle kunna pyssla på hur mycket som helst här inne. Jag gillar ju mysigt. Maken sa ingenting, men jag kände att han tyckte att min idé om att ha krukväxter i hörnen var lite över gränsen.

Som sagt så kommer hönsen i morgon kväll och sen tar det några veckor innan de börjar värpa, men sen hoppas vi att det ska finnas rejält med ägg.

Som det är nu är de slut mest hela tiden.

 

 

I morgon ska jag fortsätta med det jag började med i förrgår.

Jag skurar det som ska bli entré till butiken.

Här går jag i mitt galonställ, med högtryckstvätt i händerna och skurar bort damm från väggar och tak. Jag ser hur smutsen rinner av väggarna och tillfredsställelsen sprider sig som stora vaddmoln i hela kroppen.

Här ser man, inte fullt så tydligt som jag hoppades men i alla fall hyfsat, skillnaden mellan det skurade (till höger) och det oskurade (till vänster)

 

 

Här är dörren som går in till själva butiken. Där ska jag skura nästa vecka, när jag är klar här utanför. Den tanken gör mig så enormt exalterad, så jag knappt kan tänka den.

 

 

Detta är alltså vad jag har att ta tag i när morgondagen gryr.

Golvet blir en liten utmaning, men en rolig sådan.

Jag tror att jag sagt det för, men när man går här, skitig och med hörselskydd på. Instängd och allena. Då hinner man lösa väldigt många världsproblem och göra upp stora framtidsplaner.

Jag tycker att alla politiker borde ha en timme om dagen med detta, som komplettering till möten, diskussioner och debatter. Jag tror att alla människor behöver stunder ensam med sina tankar. Och ta bort smuts.

 

 

Så här fint blir taket!

 

 

Och här är fönstret som vetter ut mot gården.

När allt är skurat och fönstret putsat ska här byggas en liten fönsterbräda, där det ska stå en liten fönsterlampa och en liten blomma.

Jag tror inte att jag överdriver när jag påstår att det här kommer bli det vackraste fönstret i hela världen.

Här ska jag stå den tionde maj och kika fram och när - om - den första kunden kommer ska jag skynda mig att hoppa jämfota, fnissa och klappa händerna innan jag, skärper till mig, öppnar dörren på ett avspänt, men ändå glatt sätt och säger

"Välkommen till Åkres gårdsbutik!"

Glamour och hönsskit

Jamen då vill jag högtidligen tillkännage att utbyggnaden av hönshuset är klar!

Här är före:

 

 

 

Och här är nu:

 

 

Om man betänker att jag är utbildad i musik och maken i elektricitet, kartor och komjölkning, så får jag tycka att vi gjort det riktigt bra!

Där inne har hönsen fått sig en mysig värphörna, men ni får inga bilder därifrån förrän efter onsdag eftermiddag. Då ska jag nämligen måla lite invändigt.

Här är en bild från andra hållet också. Bara för att.

 

 

Jag har även gjort en grovstädning där inne och det är såna här dagar jag inser hur gott mitt liv är.

I helgen har jag nämligen medverkat i ett firande av en biografteater som fyller åttio år. Jag har varit med och sjungit, varit uppklädd, sminkad, frissad och typ glamourös. Jätteroligt!! Och idag finner jag mig sittande på knä, skrapande hönsskit från golvet. Och det är så roligt att få göra sånt här smutsarbete också. Ena dagen applåderas tillsammans med en stor ensemble. Nästa dag hamra och skruva med maken. Variation och kontraster. Underbart!

 

 

Annars då?

Sockerprojektet går utmärkt. Mycket stolt över barnen.

Häromveckan fick döttrarna smaka läsk och konstaterade att - särskilt gott var det inte. Åttaåringen har till och med sagt  "jag tror inte jag vill äta socker längre". Häromdagen vann hon godis i ett lotteri och barnen fick smaka lite, somnade ifrån det och nästa dag slängde vi godiset. Gick bra det med.

Men man blir mer och mer medveten om hur svårt det är som förälder att få bestämma över sina barns sockerkonsumtion. Vi har sagt att när barnen går på kalas får de äta det som bjuds, men de är medvetna om att om de äter för mycket kommer de inte må särskilt bra. Och om det bara vore kalas det handlade om skulle det vara kanonlätt. Men det ska bjussas på glass här och där, klubbor som belöning, saft i tid och otid, kakor som mellanmål. Våfflor med sylt till. Och jag blir så less!

För en liten tid sen gick WHO ut med att man bör minst halvera sin sockerkonsumtion. MINST. Man har klart och tydligt konstaterat att socker INTE är bra. 

 Jag får så ofta höra folk  "man kan äta allt med måtta" eller "varierad kost är bäst" "man ska ju inte överkonsumera nånting"  Nåväl. Jag kan absolut hålla med om att man kan äta det mesta med måtta.  MEN - det många inte inser, är att så många av de som tycker att socker är okej, så länge man inte överkonsumerar, är att de redan överkonsumerar. Att de allra flesta svenskar äter på tok för mycket socker. Att EN läsk överstiger vad ett barns kropp klarar av att hantera på ett dygn. EN läsk!

Man glömmer bort att det inte bara handlar om vad som gör dig tjock och inte. Det handlar om vad som skadar din kropp och inte. Vad som skadar ditt barns kropp.

Godis är inte bra. Inte ens i små mängder.

Och vet ni, det går att låta bli. Jag lovar. Man kan äta bär till våfflorna. (I vårt fall lchf-våfflorna då vi undviker vitt mjöl också) Eller osötad äppelmos. Man kan äta nötter som "lördagsgodis" (om man

inte är nötallergiker då givetvis). Och man kan göra vansinnigt god sockerfri glass.

Man kan låta bli att låta bli såklart. Men man ska inte säga att det inte går. Att det inte skulle funka med barn. För det funkar. Och de mår jättebra.

 

(Nu skulle jag alldelens ha lagt in en massa smileys här för att visa att jag är glad och i min vardag inte alls kastar mig över människor som inte gör som jag och att jag minsann inte är nån argbigga och jag njuter alldeles väldigt av livet, men jag vet inte om jag hittar några smileys. Ni får tro mig ändå)

 

För övrigt gläds vi åt att våren verkar ha hittat tillbaka igen.

I morgon blir det penséinköp och vårutsmyckning av glasverandan.

Om lördag - då jag bestämt finväder utan att ha gluttat på någon väderprognos, ska vi ha bäckdag.

Barnen har nämligen upptäckt att det är väldigt roligt att leka vid bäcken. Den som fanns bakom den där gamla ladan som min pappa rev, minns ni.

Mannen ska såga ner några träd där i veckan och på lördag ska vi rensa bort ris och kratta planen framför. Sen ska vi äta en vårlig och härlig matsäck där. Och det FÅR inte blåsa. Och solen ska skina. Och ingen ska trilla i bäcken.

En annan dag ska vi bygga massor av pallkragar som ska ställas ut på den där planen lite organiserat och bohemiskt trivsamt. Däruti ska grönsaker odlas och frodas. I sommar ska jag gå där med mina nya fina arbetsbyxor och ett linne som framhäver mina, av själsligt stärkande och fysiskt hårt arbete, vältränade och skitsnygga armar, vattna och rensa bland de överdådigt växande nyttoväxterna, medan barnen glatt och vänligt leker pedagogiska och kloka lekar vid det porlande vattnet tills vi tycker att det är dags för en liten paus och vi slår oss ner på en bekväm sittplats och avnjuter en underbar, sockerfri glass tillsammans. Allt ackompanjeras av fågelkvitter och fjärilsvingsslag.

Detta startar på lördag.

Om det inte blåser.

 

 

 

 

I morgon ska jag skura gårdsbutiksentré med högtryckstvätten.

Kanske i högklackat.

Vem vet.

 

 

 

Hönshusutbyggnad!

Man skulle kunna tro att vi kom av oss efter att lilla garagepizzerian blev klar, men riktigt så är det inte, även om det är kan vara väldigt svårt att komma igång med något nytt när man precis avslutat något man själv finner storartat.

Däremot har vi haft lite plötslig bildöd och därmed bogsering och andra tråkigheter. Sen har vi införskaffat stora skivor för att bygga ut hönshuset.

Ni vet att äggen går ju åt som smör i...ja, typ i ett lchfhushåll som vårt.

Och det är riktigt kul. Vi är rätt säkra på att det finns marknad för fler ägg, så

i slutet av mars, vilket ju är typ nu, kommer 16 fräscha hönor till oss.

Egentligen var vårt hönshus redan tillräckligt stort för att rent regelmässigt rymma 16 höns till, men det kändes som att vi ville ge dem lite mera rymd. Och det är ju inte omöjligt att vi skaffar ännu fler. Och det är ju heller inte omöjligt att det slutar (eller börjar, det beror ju på hur man ser det) med att hela ladugården är full av höns och vi föder upp egna kycklingar och levererar ägg till höger och vänster.

Hur som helst.

Nu är nu och här är en bild från nyss.

Till höger är hönshuset.

Till vänster ska utbyggnaden ske.

 

 

 

 

Idag var en kall dag.

Det var även fastedag för oss och då kan man lätt bli lite frusen.

Jag hade trippla strumpor och fodrade stövlar och frös som fanken ändå. Jag hade ju naturligtvis kläder på resten av kroppen också.

Då blev det mycket pepparmintste.

Sen kände jag mig lite som en myglande skolelev.

"Fröken, jag måste gå och kissa. Igen."

Nu behöver ju jag inte be om lov för att gå på toaletten, men det kändes lite "smita-från-arbetet-aktigt"

 

.

 

 Vi återanvänder ju i första hand material och det här är en bit som vi klyver och använder som reglar.

Det syns inte så bra på bilden, men den är vriden. Tvistad liksom. Trädet har sakta, sakta vridit sig mot solen och det syns i träet. Snyggt.

 

 

 

 

Det riktigt coola är att vi såg snittytan, där det sågats av med motorsåg.

Förmodligen, konstaterade Lasse, är det hans farbror som nån gång på sextiotalet huggit det här trädet (och vi vet nästan säkert VAR det höggs), tagit det till grannens såg och fixat det här byggnadsmaterialet. Lasses farbror lever inte idag, men det känns riktigt häftigt och bra att vi står här och använder det virke som han ordnat åt oss.

 

 

 

Här byggs det för fönster.

Ett sött litet fönster där vi kan kika in på de små liven.

Lasse bygger mest. Jag är i det här läget ganska nöjd med att vara assistent. För jag tycker INTE om att mäta. Eller räkna. Eller fundera så himla mycket på hur man ska bygga. Jag gillar att skruva, spika och visionera. Så då får vi till en riktigt bra arbetsfördelning. Och han får alltid ihop det. Även när det blir fel. För att nån inte har mätt. I sådana lägen vill jag inte bygga något hönshus. Men han får ihop det. Jag höll i saker, räckte fram skruvar, bestämde höjd på fönstret, städade bort hönsbajs, fixade te, sprang på toaletten, spikade några spikar, spikade fel och gav upp, lyfte, flyttade, och höll i fler saker. Nu när jag tänker efter har jag ju gjort en hel del. Men jag behövde inte ha hjärnan med mig. Så jag kunde tänka på annat....

 

 

 

Till exempel detta lilla pyssel.

Vi skulle alldeles ha byggt ihop en vävstol.

Vi har ingen aning om hur det ska vara och vi är inte helt hundra, men nästan, att den är komplett. Det är mycket möjligt att det är delar till två vävstolar.

Det kan bli spännande.

 

 

 

 

Så här mycket hann vi idag. Vi fick dit alla ytterväggar och fönstret.

I morgon ska vi isolera, skruva dit innerväggar, bygga en husknut, fixa fönsterfoder, flytta lite på reden och sopa.

Nästa vecka ska det målas.

För i helgen hinns det inte med något, för då ska det medverkas i teaterochbiojubileumsfestligheter och körsång.

När de tre minsta barnen kom hem och kollade vad vi gjort så brast de ut i "Åh! Men guh! Är det sant?!"

Då blev vi glada.

Och barnen blev glada för att de når upp till fönstret. Där valde jag bra höjd.

Det här är så jämrans häftigt förstår ni. Inte hade vi en tanke på att bygga ut hönshuset när vi började bygga för två år sedan. Då tyckte vi att sexton höns var lagom. Nu är det snart fyrtioåtta och vi vet inte var det slutar. Det häftiga är att något som nästan var en impuls, en idé som bara poppade upp. Kanske inte ens en riktig idé, utan bara en sorts önskan, visar sig fungera på riktigt.

Ett sorts tecken på att man tänkte rätt.

Inte för att jag nånsin tvivlat...typ.

 

 

Hm...borde man inte bygga en veranda till hönsen tro...?

Vi har byggt en pizzeria

 

Nu är vår lilla garagepizzeriaservering nästan klar. Lite småfix som återstår. Och själva pizzorna. Och sommarvärme. Men vi är sjuuuukt nöjda. Och glada. Och förbaskat malliga.

Idag var vi på Röda Korsets secondhandbutik och på några andra ställen och skaffade lite prylar.

Innan jag visar fantastiska pizzagaraget kommer några andra finfina bilder.

Här är bordet med tallrikar, glas och sånt där annat serveringsjox. Bordet som förr var ett cementgrått kylkar. Ni minns va?

Sen kan vi gå genom den dörren med den delikata pizzan, genom en liten, liten hall, där gästtoaletten finns och ut i själva garaget. Mycket fiffigt.

 

 

Kaffehörnan.

Här tar man brödbakspaus.

Pyttelunchrum kan man också kalla det. Här till vänster ska det sättas upp en hylla där vi kan ha kaffebryggaren och några urtjusiga kaffemuggar. I hörnet ska en golvlampa ställas och det ska även tillkomma en liten bänk med några mjuka kuddar på.

Det ska kännas - ett av mina favoritord - ombonat!

 

 

Ja men i alla fall dårå, men nurå ska ni få se.

Liten kik in genom fönstret.

Till vänster kommer kaprifolen att blomma i sommar. Man kan skymta mitt fenomenala spaljébygge. Mycket avancerat. Ring så får ni en ritning.

Men visst anar man att det är trivsamt där inne?

 

 

Först före:

Det är egentligen en lite missvisande före-bild.

Här har varit smockfullt med grejor. Det har varit så mycket skräp här inne så att man inte kunde ta sig till dörren som finns inne till vänster. (Dörren där man kommer ut med pizza från själva brödstugan) Här har varit fullt av motordelar, motorcykel, däck, kartonger, tomglas, pingisbord, gamla kläder och allsköns lort.

För några månader fick vi idén om någon sorts pizzakvällar...och...

 

 

Idag - 14 mars 2014 ser det ut så här.

 

 

Det fattas några stolar och lite...liv.

Men det är på riktigt.

Vår tanke är då helt enkelt att vi informerar om vilka kvällar som kommer att vara pizzakvällar och så får man anmäla sig. Högst tolv personer har vi räknat på per gång. Vi kommer ha några sorters pizzor att välja på och pizzorna kommer bakas på dinkelmjöl och i framtiden med så mycket egenproducerat vi kan frambringa. Man får sin pizza, pizzasallad och en sockerfri, men mumsig dryck. Sen sitter man här och har en trevlig sommarkväll i goda vänners, kanske några nya vänners och möjligen någon obekants lag och får även avnjuta någon form av dessert.

Detta till en rimlig summa och där man dessutom gör en fin insats då vi kommer att skänka en del av pizzakvällarnas inkomster till UNHCR, som är en del av FN och hjälper människor som är på flykt.

Gott både för mage och hjärta.

Och jag kan berätta att det här är bland det härligaste som finns.

Att sitta här inne, med sin käraste, se sig omkring och konstatera att det som för några månader sen var...knappt en idé, utan mer en impulsivt framkastad tanke, nu är närapå färdigt.

Och vi har gjort det själva.

Att förverkliga drömmar - stora som små - är...SKITHÄFTIGT!

Jag hoppas verkligen att vi ses här i sommar!

 

Uppdrag kassaskåpsbubbning

 

Nu börjar garaget, som ska bli ätapizzarum, närma sig något som kan kallas klart.

Igår tog vi ut kassaskåp.

Eller ja...vi och vi...jag hjälpte till att bära ut detta:

 

Det är gjort av trä och väldigt lätt.

Kvar stod detta:

 

 

Det är inte gjort av trä. Det är tungt som as. Ett cementas. Typ.

Då är det bra att ha en söt liten traktor. Och pallgafflar. Och en snygg man som kan hantera traktorn. Naturligtvis behöver inte mannen vara snygg. Han behöver överhuvud taget inte vara man. Men min är det. Båda delarna.

Mitt bidrag var att föreslå att man skulle lägga ett rep runt kassaskåpet och dra ut det. Det hade han ALDRIG kommit på utan mig. Sen ställde jag mig på bra fotografiavstånd och tittade. Och gjorde tummen upp. Och var beredd att göra tummen ner ifall något såg ut att gå snett. Inget gick snett.

 

Tjofftjoff så drog han ut skåpet. Jag applåderade.

 

Sen sopade jag både vägg och golv. Skylten som ligger där, fanns bakom skåpet och talar om att det är förbjudet att hugga julgranar här och överträdelse beivras.

Jag funderar på att sätta skylten på växthuset.

 

 

Sen tapetserade jag hörnan. Ni ser väl hur härligt här kommer att bli?!

Som sagt så ska ju jordfräsen, sommardäcken och motorcykeln ut härifrån.

Vi ska ju inte ha nån mc-gängs-pizzeria!

 

Sen tog vi kaffepaus och maken blev enormt sugen på att elda lite.

Jag kan tycka att det är mysigt med en brasa då och då, men känner faktiskt aldrig det där suget efter att elda lite. Jag förstår det inte riktigt. Å andra sidan kanske han inte riktigt förstår det där suget efter att köpa sig ett nytt nagellack i en nyans som väldigt mycket liknar ett nagellack man redan har, heller. Dock fanns det ju en anledning till att sotaren ska komma tillbaka och sota lite. Det blev liksom inte riktigt nå drag e! Luktade inget vidare. Men jag var nästan inte hånfull alls och hostade bara lite diskret.

 

I morgon ska vi måla taket i garaget.

På fredag tar vi vår lilla buss och fyller den med detta skräp:

 

Inte kompressorn och vajern då. Det är inte skräp, de bara stod där och var för tunga för mig att flytta på. Men det andra ska vi köra till tippen.

Fantastisk känsla.

Vi har tömt många rum, eldat en del, fyllt två containrar och kört en hel del till soptippen. Det är sjuuuukt skönt att slänga skräp.

Vårt mål är att inte ha något skräp. Att alla skrymslen och vrår på våra ägor ska vara urstädade och redo för användning. Vi har inte planer för vad vi ska använda alla skrymslen till (än) men de ska vara redo. Och det är befriande att slänga. Då är det också så mycket roligare att spara det vi verkligen vill spara. Städat och sorterat.

På något sätt, även om livet inte alls känns tungt just nu, är det som man lägger av en liten tyngd från axlarna varje gång vi gör oss av med skräp och skrot.

När vi är klara med det sista skräpskrothuset kommer jag förmodligen att lyfta från marken.

I alla fall då...

när vi tömt bussen tar vi vägen förbi Röda Korsets secondhandbutik och försöker hitta några stolar, nån kastrull, nån liten slev och annat smått och gått som ska inreda vår brödstuga och vår ätapizzalokal.

 Bord har vi redan fått tag på.

En liten gardin och dukar är utvalda.

Sen ska jag och barnen pyssla med det i helgen när mannen är och tar motorsågskörkort i Alfta. Han kommer komma hem och lukta skog och motorsåg. Det gillar jag. Jag hoppas de får lära sig hur man försvarar sig mot björnar. Det skulle jag verkligen gilla.

Och jag och barnen kommer inreda världens mysigaste sommarkvällspizzeria.

Jag återkommer!