Uppdrag kassaskåpsbubbning

 

Nu börjar garaget, som ska bli ätapizzarum, närma sig något som kan kallas klart.

Igår tog vi ut kassaskåp.

Eller ja...vi och vi...jag hjälpte till att bära ut detta:

 

Det är gjort av trä och väldigt lätt.

Kvar stod detta:

 

 

Det är inte gjort av trä. Det är tungt som as. Ett cementas. Typ.

Då är det bra att ha en söt liten traktor. Och pallgafflar. Och en snygg man som kan hantera traktorn. Naturligtvis behöver inte mannen vara snygg. Han behöver överhuvud taget inte vara man. Men min är det. Båda delarna.

Mitt bidrag var att föreslå att man skulle lägga ett rep runt kassaskåpet och dra ut det. Det hade han ALDRIG kommit på utan mig. Sen ställde jag mig på bra fotografiavstånd och tittade. Och gjorde tummen upp. Och var beredd att göra tummen ner ifall något såg ut att gå snett. Inget gick snett.

 

Tjofftjoff så drog han ut skåpet. Jag applåderade.

 

Sen sopade jag både vägg och golv. Skylten som ligger där, fanns bakom skåpet och talar om att det är förbjudet att hugga julgranar här och överträdelse beivras.

Jag funderar på att sätta skylten på växthuset.

 

 

Sen tapetserade jag hörnan. Ni ser väl hur härligt här kommer att bli?!

Som sagt så ska ju jordfräsen, sommardäcken och motorcykeln ut härifrån.

Vi ska ju inte ha nån mc-gängs-pizzeria!

 

Sen tog vi kaffepaus och maken blev enormt sugen på att elda lite.

Jag kan tycka att det är mysigt med en brasa då och då, men känner faktiskt aldrig det där suget efter att elda lite. Jag förstår det inte riktigt. Å andra sidan kanske han inte riktigt förstår det där suget efter att köpa sig ett nytt nagellack i en nyans som väldigt mycket liknar ett nagellack man redan har, heller. Dock fanns det ju en anledning till att sotaren ska komma tillbaka och sota lite. Det blev liksom inte riktigt nå drag e! Luktade inget vidare. Men jag var nästan inte hånfull alls och hostade bara lite diskret.

 

I morgon ska vi måla taket i garaget.

På fredag tar vi vår lilla buss och fyller den med detta skräp:

 

Inte kompressorn och vajern då. Det är inte skräp, de bara stod där och var för tunga för mig att flytta på. Men det andra ska vi köra till tippen.

Fantastisk känsla.

Vi har tömt många rum, eldat en del, fyllt två containrar och kört en hel del till soptippen. Det är sjuuuukt skönt att slänga skräp.

Vårt mål är att inte ha något skräp. Att alla skrymslen och vrår på våra ägor ska vara urstädade och redo för användning. Vi har inte planer för vad vi ska använda alla skrymslen till (än) men de ska vara redo. Och det är befriande att slänga. Då är det också så mycket roligare att spara det vi verkligen vill spara. Städat och sorterat.

På något sätt, även om livet inte alls känns tungt just nu, är det som man lägger av en liten tyngd från axlarna varje gång vi gör oss av med skräp och skrot.

När vi är klara med det sista skräpskrothuset kommer jag förmodligen att lyfta från marken.

I alla fall då...

när vi tömt bussen tar vi vägen förbi Röda Korsets secondhandbutik och försöker hitta några stolar, nån kastrull, nån liten slev och annat smått och gått som ska inreda vår brödstuga och vår ätapizzalokal.

 Bord har vi redan fått tag på.

En liten gardin och dukar är utvalda.

Sen ska jag och barnen pyssla med det i helgen när mannen är och tar motorsågskörkort i Alfta. Han kommer komma hem och lukta skog och motorsåg. Det gillar jag. Jag hoppas de får lära sig hur man försvarar sig mot björnar. Det skulle jag verkligen gilla.

Och jag och barnen kommer inreda världens mysigaste sommarkvällspizzeria.

Jag återkommer!