Aquablått och renvitt

 

I går, lördag, satte vi igång med sportlovsprojektet.

Färgen skaffade vi på fredag kväll och sexåringen har valt färg. Det blev aquablått. Det är nog inte en färg jag skulle ha valt. Vi är inte sådana föräldrar som låter barnen bestämma till höger och vänster, men resonerar som så att om vi vill att barnen ska uppskatta dessa projekt och allt arbete på det sätt som vi gör, så kan det vara klokt att ibland låta dem fatta några, i deras tycke, viktiga beslut.

Vi skulle inte låta sexåringen bestämma färg i vårt kök, men där getterna ska bo är det lite friare.

Så - aquablått it is!

 

 

 

Här är en inte särskilt fin vägg

 

 

Och här är två av de målarsugna barnen

 

 

 

Tre barn i full färd med att försköna en gammal lagård.

 

 

Och när man är i så full färd, kan det hända att man skaffar sig både aquaprickigt hår, fläckiga kinder och en shysst eyeliner!

 

 

Efter någon timme hämtade vi hem den långe killen, så att det kunde målas ända upp till taket.

 

 

Och svisch, poff och abrakadabra! 

 

Sen tog färgen slut, så idag for jag och två av barnen iväg för att skaffa mer färg.

Då begick jag ett stort misstag. Det är nämligen inte vidare klokt att välja ut de två barn som grundar all sin humor på bajs och prutt. Jag har därför fått höra sexåringens hela förråd av bellmanvitsar som har med sådant att göra. Och en mycket uppmuntrande lillebrors gapskratt och upprepningar av de allra roligaste fraserna ur historierna. Det var en lång resa, trots att jag knäppte på radiosändningen från vasaloppet.

Men färg fick vi tag på och jag lärde mig den hårda vägen att rätt svar på frågan "vilken sorts färg ska det vara?" inte är ett fånigt och tyst leende, utan man ska säga "Matt. Till väggar."

Sen for vi hem och där hemma hade de övriga satt igång med att skruva ner inredning. När jag överräckt nya färska blad till tigersågen kunde maken även sätta igång med att såga ner inredning. Det gillade alla utom fyraåringen som var tvungen att gå in i ett annat rum och stänga dörren varje gång det skulle sågas.

Jag finlirade med penseln.

 

En vägg fick vara vit.

 

 

 

 

Här ser vi en ohyggligt stark åttaåring som bär ut gammal inredning. Hon har slitit hårt med både målning och tunga lyft och igår fick vi tvätta en hel del aquablå färg ur det meterlånga håret. Men det gick bra. För övrigt kan jag berätta att det var en extremt smutsig familj Hägglund som kom in i går kväll, men efter badande, duschande, skrubbande och borstande så var det en ren familj som satte sig i tvsoffan och inte alls lyckade rösta fram vår favorit till final i melodifestivalen. Men vi var glada i alla fall. Ja...de tre minsta somnade långt innan programmet var slut, men ändå.

 

Och här - två grabbar som slitit väldigt hårt idag, vilket gett enorma resultat

 

 

Nämligen en lagård som är tömd på inredning, så när som på bogstöden. Vi tar dem imorgon. Då ska vi även putsa fönstren, skura lampskärmarna, måla stolparna och lite annat småputs.

 

 

 

Och så ska vi flytta på den här brädhögen



 

Sen får vi se vad vi har kvar på tisdag.

Har vi kul då?

Jajemen. Nästan hela tiden. Ibland blir det lite osamst om vem som hade först och vems tur det var och vem som faktiskt sa vad och vem som inte lyssnade och huruvida det var av ondska eller av tillfällig dövhet och nån gång är det nån som ramlar och slår sig lite och nån glömmer lite grann bort att gå på toaletten och ibland hör pappa alldeles för dåligt när han har tigersågen igång och hörselskydden på och nån gång då och då tröttnar mamman lite på att man byter ut hälften av orden i en sång till "bajs" och man kan vara lite hungrig också.

Men mest har vi roligt.

Och så kommer man in på kvällen och är så där härligt mör i kroppen och så där frejdigt smutsig och så där riktigt nöjd med sig själv.

Och man somnar ovaggad.