Sportlovsplaner

Full fart framåt.

Idag har vi bland annat putsat fönster i ladugården.

De har inte blivit putsade sen...jätteförr. Och kul var det inte. De här glasen är treglasfönster. Man kan inte öppna på något fiffigt sätt utan man plockar ner fönstret, skruvar bort två skruvar och plockar upp glasen ur fönstret och sen putsar man dem ett och ett.

Sex fönster putsade vi idag. Fyra kvar tills i morgon. Och två små.

Det blir ljust och fräscht i ladugården. Jag skar mig på ett fönsterglas.

 

 

 

Vi har målat också. Två tredjedelar av ladugården är färdigmålad. Den sista tredjedelen målar vi andra och sista lagret på i morgon.

Och så ställer vi upp saker eftersom. Gamla dörrar tillexempel.

 

 

 

Och gamla skidor

 

Och en gammal, söt pottstol 

 

 

 

Och hur går det med sockret då, undrar man kanske.

Jättebra går det.

Barnen är jätteduktiga och börjar själva se hur sjukt mycket socker det erbjuds till höger och vänster. De börjar också själva kunna säga ifrån till socker. Med viss stolthet.

Okej, fyraåringen har ingen koll, men han är med.

Fyra deltävlingar av melodifestivalen utan godis eller annat sött.

Fyra helger utan läsk, fyra lördagar utan godis.

Bortsett från ett kalas ett av barnen var på.

Och bortsett från ett jättedåligt risifruttimellanmål på grund av dålig föräldrarplanering.

Det här kommer vi definitivt att fortsätta med. Och jag hoppas fler tar efter.

Jag hoppar inte på nån som käkar lördagsgodis eller dricker läsk ibland. Jag föraktar ingen som äter sylt då och då. Men jag hoppas att fler inser att man inte behöver.

 

Jag hade en fin diskussion med äldsta dottern - åttaåringen, då vi pratade om detta med att unna sig. För att man "är värd det" Titt som tätt läggs det upp bilder på godis, tårtor, chips, läsk...för att man "är värd det". Dottern undrade om man inte är värd godis på lördagarna. Jag svarade "om jag nyper dig hårt i näsan och säger att du var värd det - hur känns det då?

"Som att jag gjort något dumt" svarade hon, ganska självklart.

"Om jag ger dig något att äta, som jag vet inte är bra för din kropp och säger att du är värd det, vad betyder det då?"

Just det, samma som om jag nyper henne hårt i näsan. Förstod hon. Hon förstod. Hon som är åtta.

Man kan unna sig saker som man mår bra av. Nästa vecka ska jag unna mig nya träningsbyxor. Man kan unna sig lugn och ro. Man kan unna sig massor av saker som man inte blir sjuk av.

 

Jag vet att jag ibland kommer äta salt&vinägerchips. Jag kommer inte låta bli dem resten av mitt liv. De är min stora last.

När jag äter dem kommer jag inte göra det för att unna mig. Jag kommer inte göra det för att jag är "värd det". Jag kommer göra det för att jag helt enkelt inte kommer kunna motstå. Förmodligen när jag har pms. Och det kommer vara okej. Jag kommer inte ha ångest över det. Men jag kommer inte påstå att det var för att jag var värd det.

För jag - och i synnerhet mina barn - är värda det som är bra för dem. De är inte värda ett gift som socker eller kolhydratspäckat skräp. Och jag hoppas att fler och fler inser hur mycket socker man lätt, lätt, lätt kan plocka bort.

 

Okej....

Sportlovet då.

Vi måste ju ha ett projekt...väl?

Det har vi.

Projekt gammellagårn:

I morgon ska jag skura gammellagårn. Det är alltså där vi förut hade ungdjuren. Kvigorna. Där vi någon gång i en överskådlig framtid ska ha några getter. Om man varit i lagården och ska gå till det som blir butiken, så går man igenom här. Och här är det inte fräscht och mysigt just nu.

Vi sätter igång sportlovsprojektet redan på lördag, för två dagar går bort nästa vecka. Fredag, då jag faktiskt jobbar på mitt andra jobb och spelar på begravningar och torsdag då jag och tjejerna ska ta tåget till Gävle, äta lunch och skaffa några saker som vi faktiskt är värda. Pappan och grabbarna ska hitta på något skoj här hemma. Ja, jag vet. Det låter könsindelat och gammeltrist. Men den här gången blir det så. I alla fall så måste vi se till att vara klara på onsdag kväll.

Vi är taggade. Barnen är taggade.

Så vi ska börja med att skruva ner inredningen.

 

 

Och sen ska barnen måla den här väggen.

Rejält oömma kläder, rollrar och penslar till alla. Förmodligen blir den ljusblå. Förmodligen kommer vi ha färg överallt, inte minst på barnen. Det får vara okej. Jag ska träna på att bita ihop. Jag hoppas att de målar en stor gul sol också. Det tror jag getterna skulle gilla.

 

 

 

Den här väggen, väggen ut mot gården, ska jag måla vit. Det kommer bli fantastiskt fint.

Det här genomäckliga fönstret kommer på onsdag eftermiddag att ha en helt annan look. Det lovar jag. Det är inte regn på rutan. Det är smuts. Väldigt gammal smuts.

 

 

 

 Och det här stället kommer utgöra den perfekta före- och efterbilden. Jag gillar inte spindlar. Inte spindelnät heller. Men jag jobbar med mig själv. På onsdag kväll ska jag lägga ut en fin bild och då ska jag ha rengjort och målat detta. Då är jag oövervinnerlig!

 

På lördagen firar vi triumfen med finalen av melodifestivalen och en gott, lyxigt och osockrat mellomys. Det låter väl idylliskt? Jag hoppas det blir det. Jag tror att vi kan komma överens om vem/vilka som borde vinna. Hoppas resten av Sverige gör som vi vill. Och gör de inte det så är det väl inte hela världen heller.

På återseende!