Bakslag

 

Ni kanske minns att vi började måla i lagårn. (Klart ni minns, det var ju i tisdags) Och då minns ni kanske också att jag sa att det skulle vara klart nu på fredag?

Det blir nog inte så.

För på tisdag kväll så fick jag så grymt ont i bröstkorgen. Det var som yxhugg i mitten av bröstet, så jag tappade andan. Efter att ha vilat, försökt tänka på annat och sedan googlat lite, så ringde jag sjukvårdsrådgivningen. "Åk in nu!" sa sköterskan. "Ring ambulans om du inte får skjuts på en gång" Skjuts fick jag och undersökt blev jag.

Begynnande inflammation i smådelarna där revbenen möts.

På grund av överansträngning.

Jag har alltså rollat mig till en inflammation i bröstkorgen.

Så dumt.

Nåväl. Hem och smörja bröstkorgen med Voltaren, peta i mig nån liten Ipren för att stå ut.

På onsdagseftermiddagen förändrades smärtan till en grym sveda i hela bröstkorgen. Andfåddhet och yrsel. Klenhet. På torsdagen ringde jag därför hälsocentralen i Kilafors och fick en tid på eftermiddagen. Den här smärtan kändes ungefär som för ett år sedan då jag åkte in till akuten på natten efter min trettiotvåårsdag och sedan fick stanna fem dagar på grund av hjärtmuskelinflammation. Lite läskigt nurå.

Två ekg och några blodprov senare hade vi (inte jag ett dugg, för jag hade ingen större koll) uteslutit hjärtproblem och lungproppar och konstaterat att smärtan i bröstkorgen gör mig andfådd, andfåddheten gör mig yr och att jag typ har "ledvärk i bröstkorgen"

Hem och vila bort inflammationen.

Vad f-n?!

Den här väggen gav mig två akutbesök, flera stick i armen, en missad körövning och en hel del förlorad arbetstid här hemma.

Så nu är jag lite bitter.

Jag är väldigt tacksam att det inte var nåt farligt och att det kommer att bli bra.

Jag vet att det finns väldigt många som har det väldigt mycket värre.

Jag vet att jag måste ta det lugnt.

Men vi hade ju kommit igång så bra.

Och jag var ju i sån fin form med minst en halvmil på löpbandet varje morgon.

Och jag får inte titta på "True blood" utan att gå på löpbandet.

Jag närmade mig nästa viktdelmål (som innebär att jag och döttrarna ska ha tjejlunch i Gävle och köpa coola yogakläder till mig) med stormsteg. Nu går jag i och för sig ner i vikt med hjälp av lchf och 5:2 och det går ju alldeles utmärkt att fortsätta med ändå, även om jag bröt torsdagsfastan efter fyra timmar på akuten.

Men jag tycker ändå lite synd om mig själv. Och det känns som att februari och jag börjar komma enormt dåligt överens. Vilket är tråkigt då jag brukar fira både alla hjärtans dag och min egen födelsedag. Om något liknande händer nästa år stryker jag februari ur kalendern. Det kan inte hjälpas.

 

Nåväl. Enough gnäll for nu.

Jag nämnde förr en gång att förra februari när jag låg här hemma och inte fick göra typ nånting överhuvudtaget så kom min fina vän Frida som är himla duktig på det här med trädgårdsarbete, förbi med en mycket bra bok till mig och jag ägnade en hel del tid åt att bläddra i den, göra anteckningar och planera sommaren (resten av tiden kollade jag igenom massor av avsnitt av "Trinny & Susannah stylar om Sverige", samt "Masterchef USA") Så nu får jag kolla på OS, (men det är jobbigt, för jag blir andfådd när det är spännande) och drömma om bättre tider.

Förmodligen kommer det kännas mycket bättre väldigt snart, för det ska väl kunna läka ganska fort det här. Om jag bara är lite smart.

Igår fick jag lägga dammsugning och ta av mina egna byxor till min "not to do-list"

Idag är jag smart.

 

 

Snart snart snart är det dags för frösådd och då är jag ju bara millimetrar ifrån att trädgården ska se ut ungefär så här:

 

 

Snart ska jag sätta igång att göra fula och orimliga skisser på vad som ska göras i grönsaksträdgården och i kryddlandet.  Sen ska jag göra listor över allt som ska vara färdigt till tredje maj.

Nästa vecka ska jag nog tillbringa lite tid med att titta på min man när han rollar. Och prova mig fram till vad som kan vara lämpliga sysslor för mig. Mata hönsen och så.

 

Men just ja.

Goda nyheter är att plåtslagaren varit här och gjort sitt. Så nu ska sotaren få komma och göra sitt. Och då räknar jag med grundligt tumhåll från alla som läser detta, för att sotaren ska godkänna den vedeldade ugnen. För när den är godkänd...då ni!

Och så har min kära partner in crime varit iväg och träffat vår LRF-konsult. För att göra SAM-ansökan, men han fick ju också konversera lite om våra planer.

Inget är säkert än, men jag känner mig ganska lugn vad gäller diverse tillstånd och så. Mycket för att jag inte förstår allt, kanske. Men naivt lugn är ju också ett lugn.

 

Sockerprojektet går bra.

Döttrarna åt lite "vanligt" godis igår då det var skoldisco.

Lillasyster kräktes innan och fick inte gå. Tragiskt då det var hennes första disco.

Storasyster som på riktigt har ett hjärta av guld köpte lite godis åt sig själv och lite godis, som hon tog med sig hem till lillasystern. Då tog jag INTE ifrån dem godiset.

Sen har det visst varit glass på skolan, för det är ju så många vuxna som är fast i det helt sjuka belöningssystemet.

Vet ni...jag behöver INTE muta mina barn med godis för att de ska sköta sig. Det behöver egentligen ingen annan göra med några barn heller. Okej?

I övrigt tycker jag att vi sköter oss. Ikväll har vi för tredje gången mellomys (ja, jag vet ett horribelt svenssonträskigt, genomtöntigt, men ändå lite provokativt halvgosigt ord) med gurkstavar och dip, kycklingben, lite nötter, smaksatt vatten och vattenmelon.

Barnen pratar om det. Frågar "är det socker i det här?"

De blir medvetna.

Jag blir stolt.

Och avrundar med en bild över något annat jag är stolt över.

Växthuset, så klart.

Snart vår.

Snart frisk.

Full fart.

Men först vila.