Somliga påstår att man ska göra en sak i taget.
Avsluta ett projekt innan man påbörjar ett nytt.
Jag har insett att så länge livet flyter på bra, det är lugnt på mitt betalda jobb, kvällsaktiviteterna är överkomliga i antal, relationer funkar och hälsan är okej så fungerar jag som allra bäst om jag har flera projekt igång samtidigt.
Det är som att kreativiteten väcker glädje som föder ännu mer kreativitet. Eller nåt. Jag kanske bara är knäpp. Men jag gillar att hoppa mellan olika saker. Och att kunna välja arbete efter humör. Och väder.
Just nu har vi många mindre och större projekt på gång.
Och just nu är det väldigt roligt.
Hösten och jag går väldigt bra ihop.
Vi klickar.
Den senaste veckan har varit enormt full av arbetsglädje och jag ser fram emot en trädgårdshelg med familjen.
Idag körde vi trädfällning.
Lasse hade en gammal bild från 1976, då han som femåring låtsas fälla en lönn.
Samme kille, ganska exakt fyrtio år senare, fäller samma lönn på riktigt.
Så här såg det ut på håll innan fällningen.
Och så här ser det ut nu.
Vi har alltså flyttat ut trädlinjen en smula, då det är några fina lönnar på gång hitanför rosenträdgården.
Anledningen till att vi valde att fälla den stora lönnen nu är dels på grund av att den började se lite hängig ut, men mest för att den stal massor av ljus och näring från vår spirande rosenträdgård. Den agerade även paraply till en stor del av gräsmattan som växer extremt dåligt.
Eftersom vi är ute efter en riktigt prunkande och fantastiskt vacker rosenträdgård i den här gamla delen av trädgården så valde vi att offra lönnen.
Och vi har ju som sagt betydligt fler.
Den så kallade rosenträdgården är ett annat projekt vi pysslat med i veckan.
Så här såg det ut tidigare i veckan, sett från vägen som går förbi vår gård.
Och efter en del grävande, lite flyttande och massor av vattning...
Så blev det så här.
Det är snöbär, som förhoppningsvis ska bilda en fin häck i framtiden. Till höger, där Lasse st
år, ska det bli en portal av humle. Tanken är alltså att rosenträdgården blir som ett eget litet rum, med ingång genom portalen.
Snöbären snodde vi härifrån. Fönstret sitter i vår bagarstuga och det är här vi brukar parkera våra bilar och, som ni ser, förvara soptunnan.
När man befinner sig i ett sånt här skojigt arbetsflöde som vi gör just nu, är det lätt hänt att ett projekt leder till en ny idé, som leder till ännu ett projekt.
Vi tänkte att det skulle vara trevligt att snygga till här, och eftersom det råkar vara halva priset på rosor på affärn så har vi planterat en vit klätterros mot tegelväggen och en röd klätterros vid stupröret.
Sen ska vi rensa bort allt annat, kratta noggrant och så gräs.
Gluggen där uppe i hörnet, bakom bilen - det är Lasses idé.
Från andra hållet, uppifrån gården ser den nyskapade gluggen ut så här.
Anledningen till att vi fixat oss en glugg där är att Lasse fick för sig att det skulle vara trivsamt att kunna gena lite där.
Och därför kommer det inom kort att finnas en fabulöst vacker och framförallt fenomenalt söt liten stentrappa här.
Jag älskar små stentrappor.
Det kommer att bli så sjukt charmigt och jag inser att det kommer bli så fint att vi inte alls vill förvara soptunnan där utan kommer att bli tvungen att hitta en annan plats att ställa den på, alternativt bygga ett jättegulligt litet hus åt den.
Så har Lasse byggt ut vår lilla fikaplats framför växthuset.
Det gjorde han medans jag rev bort fyratusen brännässlor och rensade två stora rabatter.
Men det finns det minsann inga bilder på.
När Lasse nu hade fällt den där lönnen var det lättare än vanligt att plocka lönnlöv.
Så det blev en höstkrans till dörren.
Och vi avrundade kvällen med kebabtallrik där sallad, tomat, gurka och paprika plockats från vår egen trädgård.
Livet är gott.
I morgon ska vi städa klart efter trädfällningen, plantera lökar, kratta och så gräsfrö, rensa bort vildvuxet gräs, flytta rosor och äta glass.
Nu blir det pannacotta.
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar