Och dötrist och...

Alltså...alla projekt är ju inte jätteroliga hela tiden. Och det kan man väl kanske inte begära heller, men jag ju så sjukt dålig på att göra tråkiga saker!

Det här är vår lada.

Den ska vara typ tom.

Det är den inte.

Det hade kunnat vara värre. Vi har städat ur halva ladan en gång för tre år sedan. Det året fyllde jag trettio och Lasse fyrtio, så på sommaren hade vi sjuttioårskalas här uppe. Väldigt trevligt må jag säga!

Men vi hade ju halva ladan kvar. Och så har vi slängt upp mer halm här när vi städade ur det som ska bli getbostad.

Här uppe står två husvagnar. Vår husvagn och grannens husvagn. De ska stå där, men det är också det enda.

Så vi måste få undan ett lass brädor, lite vagnar och en gammal flygel (!)

Men det värsta är halmen.

All denna förbaskade halm!

 

 

 

 

Vi har en maskin för att göra småbalar. Jag trodde det skulle vara en jätterolig maskin som gjorde små, söta, prydliga, lätthanterliga balar.

Det är det inte.

Det är en skitmaskin som gör halvstora, slappa, fula, svårhanterliga balar som kanske, eller kanske inte har ett helt snöre runt sig.

Jag vill kräkas på den här maskinen.

Och jag vill lägga mig ner på golvet och skrika och sparka. Sen vill jag knipa ihop ögonen och hålla för öronen i en minut och när jag öppnar ögonen igen ska halmen vara borta.

Jag tänkte att vi kunde springa ut en förmiddag och liksom bara pressa lite balar sådär trivsamt och glatt. Så skulle det vara klart sen.

Vi var ute en hel dag och försökte få objektet att fungera. Sen fick vi ihop ungefär sju jättefula balar. Sen gick vi därifrån och jag har försökt förtränga tankarna på halmen från helvetet.

 

 

Sååååå sjuuuuuuuuuuukt trååååååååååååkigt!!!

Ja, jag vet.

Jag är som ett litet barn.

Jag är som en femåring.

Men det står jag för...typ.

Till slut försöker jag hitta på bra idéer för att få problemet ur världen.

"Kan vi elda upp ladan?"

"Kan vi öppna portarna och låta vinden ta halmen?"

"Kan vi stjäla grannens kor och släppa upp dem på ladan?"

Nej, nej och nej.

Tydligen.

Varför är det så viktigt då?

Varför kan inte halmen få ligga där?

  

 

Jo, för att det kommer bli så fint och underbart sen.

Tanken är att få till en trivsam, prydlig och väl fungerande foder- & halmförvaring.

För allt sånt som var jobbigt förr, när vi hade mjölkkor, vill vi göra mycket trevligare nu.

Det kanske låter lite pretentiöst att foderförvaringen ska vara trevlig, men det vill vi i alla fall.

Och vi har ju så bra utrymmen till det.

 

 

Här inne är det tänkt att det ska vara.

Här ska det stå tunnor, balar och säckar. Prydligt och trevligt.

En regel vi satt upp är att detta med djuren aldrig får växa så att något moment blir för jobbigt.

Vi ska alltså inte ha så många djur så att utfodringen blir ohanterlig. Då får vi tänka om. Vi ska INTE tillbaka till det som var förr. Det SKA vara roligt. Naturligtvis kommer inte allt att vara roligt varje dag. Självklart kommer det att vara jobbigt ibland. Men i grunden ska det vara kul. Lätt. Bra.

Ni fattar va?

Här inne har vi nu...

Dattaradattada!!!

 

 
 
 

 

SKRÄP!

Och en gammal hötork.

Och därunder kanske en värdefull skatt....eller något väldigt dött. Vem vet?

Allt det här måste bort.

Och det är tungt.

Och sååååååååååå sjuuuuuuuuuukt trååååååååååkigt!!

 

 

Här finns också en gammal slåttermaskin.

Den ska vi inte använda.

Men den är fin!

 

 

Och så en sån häringa vagn.

Den är jättefin tycker jag.

Jag är svag för sådana.

Den ska vi inte heller använda, för vi har ingen häst. Och vi lär inte skaffa nån häst heller.

Den här tänkte vi sälja. Den 3:e maj.

Vad händer dårå?

Det ska jag berätta en annan dag. Snart.

Nu vill jag att ni ska ge mig bra och livsavgörande tips på hur jag ska klara av det här sjuuuuukt trååååkiga. Helst före helgen. Och det får inte gå ut på att jag ska skärpa mig. Det måste vara nåt smart.

Och så ska det bli massor av tid över så jag kan baka frallor istället.

För det är mycket roligare.

Tack på förhand!

 

Nästan, nästan klart! (Och lite sockergnäll)

Ja, jag vet att jag sa att jag inte skulle rapportera förrän det var klart och vi är faktiskt inte riktigt i hamn än. Men vi har gjort jättemycket och jag har ett påträngande behov av att skryta lite.

Så här kommer lite före- och efterbilder.

 

Se här så mycket man kan göra med en hel del vit färg! Luckorna ska svärtas också.

 Helt klart en finare vägg nu, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Vid den högra väggen, som alltså är muren till ugnen, ska det vara hyllor där brödet kan stå på jäsning.
Och så skulle det ju vara fint med en liten matta. Vi raggar gamla trasmattor.

Lite fräschare va? Väggen har målats, benen på bänken bytts ut, bänkskivan är hyvlad och lackad. Det är ju här vid fönstret som själva bakbordet ska stå.

 

 

 

Lister och färg runt fönstret och ett litet draperi. Ja åsså en traktor utanför fönstret!

 

 

 

 

Lilla kaffehörnan och avställningsbordet, byggt av det gamla kylkaret. Det fattas en kaffebryggare och lite myspysattiraljer.

 

 

I morgon ska vi sätta upp hyllor ovanför spisen och småpyssla med lite allt möjligt. Sen ska vi försöka få tag på ett litet kylskåp att ställa på bänken i hörnet och några smala stänger att ha mellan de större stängerna i taket - där knäckebrödet ska hänga på tork. Så om någon har ett litet kylskåp att sälja är ni varmt välkomna att höra av er.

Vi har också lite belysning att fixa med och så väntar vi ju på plåtslagare och sotare. Plåtslagaren har varit hemma med sjukt barn, så han kom inte förra veckan.

Nåt tag ska vi väl också försöka fixa innefönster till det stora fönstret, för värmens skull. Vi har ju råkat bygga växthus av alla gamla fönster...

 

Vad gör vi mer då?

Jo vi provar lite recept och förbereder oss inför sockerexperimentet. Idag har vi bakat nyttiga chokladbollar och limekokostoppar.

"Ska vi sälja dem?" frågade den något företagsskadade straxfyraåringen och såg mycket glad ut när jag sa att vi faktiskt skulle äta dem själva. Det blir veckans lördagsgodis.

Vi hade åttaårskalas häromdagen.

Bjöd på korv och bröd, men skippade fikabrödet. Det blev dock en "vanlig" tårta, men varm choklad på redig mjölk, kakao och stevia. Och så fick det bli låtsastatueringar istället för godis i fiskdammen.

Jamen vad tusan - man måste ju börja nånstans.

Jag håller på att bli galen av allt godis överallt, hela tiden.

"Jamen det är klart att de måste få äta lite godis och kakor när det är kalas"

För det första: Nej. För godis är inte en mänsklig rättighet. Godis och socker är inget man behöver.

För det andra: Jamen kanske då om det var ett kalas om året. Men barnen har kompisar som fyller år och vissa perioder är det kalas varje vecka. Och så lördagar. Och så aktivitetsavslutningar där det ska firas med nån liten godispåse och nån liten fikastund. Och så ska man belöna barn som skött sig med lite godis eller lite fika. Och varför inte en massa saft?

Och jag inser att det här kommer bli jobbigt. Inte mest på grund av barnens inställning utan på grund av andra vuxna. Det kommer att bli konstiga blickar och spydiga kommentarer om hur synd det är om våra barn.

Men kom igen! Vi hjälps åt att förgifta dem och påstår att det är snällt.

Kan vi inte bara...kan vi inte bara lägga av?

 

Jahaja, där fick jag ur mig det. Veckans trökkärring avklarad!

 

Jag avslutar med en bild som är fullspäckad av stolthet, glädje och förväntan...

Nu ni är det nära....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tjatar vidare om brödstugan

 

Hej på er!

Ursäkta att jag är lite tjatig om vår brödstuga, men vi har haft två dagar av intensivt arbete där nere och jag är sååå stolt och vill så gärna visa vad vi åstadkommit.

Dessutom - om ni följer arbetet så här nogsamt, kommer det kanske kännas som att vi alla gjort det tillsammans sen....

 

Den här fina dörren leder ut från rummet.

 

 

 

Själva vedugnen är nu vitmålad och fräsch. Den vänstra sidan är dock omålad, för färgen tog slut. Igen. Det går åt mycket vit färg. All puts målas vit. Vår tanke är att vi gärna vill behålla det lite gammeldags. Lite så där rejält och...genuint. Men det ska vara fräscht och mysigt.

När jag stod här och målade idag, så funderade jag över dem som stått här och gräddat bröd förut. Dom som jag aldrig träffat.

Undrar om de fann någon glädje i det, eller om det bara var slitsamt och jobbigt? Undrar om de stirrar ner från sin eventuella himmel och tycker att vi är dumma i huvudet som med glädje vill börja använda något som de förmodligen var jätteglada över att slippa när andra möjligheter kom.

Undrar om de till och med skulle tycka att det var oförskämt...eller skulle de tycka att det var roligt? Att vi gör det bra? Undrar om de skulle tyckt om mig. Förmodligen inte.

I alla fall kommer ljuvligt goda saker att gräddas i den här ugnen!

 

 

 

En av sakerna som återstår att fixa är lite lister och jox runt det här fönstret. Träväggen ska få vara kvar som den är.

Till vänster, vid proppsamlingen, ska vi hänga ett draperi. Lampan ska flyttas 

 

 

 

Här ser vi en man som målar ett tak.

Färgen droppade jättemycket.

Så hämtade han stora plastsjok och täckte golvet.

Då slutade färgen droppa.

Han får måla taket eftersom han är lång och ståtlig till skillnad från mig.

 

 

Kaffepaus är också viktigt. Vi ska ordna hit en kaffesoffa i morgon.

 Och så ska taket få en andra strykning.

Väggen var grå i förrgår. Nu är den vit och mycket fin.

Den låga bänken som står där bakom tapetserarbordet ska vara kvar, men få nya fräscha ben. Det är nämligen något väldigt coolt med bänken...

 

 

 

Det syns väl inte så bra på den här bilden, men bänken är liksom figursågad efter väggens form.

När nu någon har gjort sig det besväret, så ska bänken få vara kvar!

Dock ska den hyvlas och klarlackas.

  

 

 

Tapeten blev ju inte direkt så där gammeldags som vi hade tänkt.

Faktum är att jag överlät tapetvalet helt och hållet till min man och våra två yngsta barn.

Jag la alltså detta viktiga beslut i hans händer, trots att det kändes märkligt.

Han valde inte som jag skulle ha gjort.

MEN

han valde bra.

Jag satte upp tapeterna.

Det där betongkaret, som använts som kylkar, står ju liksom där lite klumpigt och halvfult. Så kan vi inte ha det...

 

 

Så det målades vitt och ska få en skiva över sig. Poff, så har vi byggt oss ett avställningsbord.

Jag tror det kommer göra sig fint mot stenväggen. 

  

 

Här, i det vänstra hörnet
(som alltså är utanför bilden) ska vi ha kaffehörnan. En liten soffa och ett litet bord.

Där ska vi sitta och provsmaka knäckebrödet och känna oss förträffliga.

Vid nästa rapport är vi klara!

Rapport från brödstugan.

 

Nu är vi igång!

Vi räknar kallt med att sotaren ska ge klartecken för eldning och då vill vi ha hunnit så långt som möjligt, så nu finns ingen hejd på arbetsglädjen.

Dessutom provbakade Lasse dinkelknäcke häromdagen och det blev farligt gott, redan med vanlig ugn. Nu längtar vi som tusan efter att få grädda det här inne och höja det ett snäpp.

Jag ska ta någon ruskigt kall dag och experimentera med lchf-bröd.

De senaste två dagarna har vi  och en varmluftsfläkt hängt här inne.

Nu är brödstugan tömd på sådant som inte ska vara här och idag fick jag gå loss med högtryckstvätten. Väggarna och golvet är noggrant skurade och eftersom jag ska ägna mig åt mitt andra jobb och fara på ett möte i morgon får rummet stå och torka tills på torsdag.

Då ska några väggar målas vita.

 

 

 

Den här väggen ska tapetseras med en tapet som vi inte har bestämt ännu. Något lite gammaldags, och...typ gulligt. I kontrast till väggen som består av stora stenblock.

 

 

En del av den här bänken ska tas bort, en högre bänk ska byggas och ställas framför fönstret. Det blir alltså själva bakbordet. Vid det bakbordet kan man stå och knåda och drömma samtidigt som man njuter av utsikten...av våra bilar som brukar stå parkerade utanför. Jag kanske kan klistra massor av majblommor på motorhuvarna...

 

 

 

Och se här - brödspadar och brödformar!

Kanske har makens farmor stått just här med just dessa brödspadar, med dessa brödformar, svettats, slitit och hängt upp bröd för torkning i taket.

Kan ju inte bli annat än fantastiskt bröd!

 

 

 

Taket är välbehållet och ska förmodligen målas vitt. Det är lågt i tak och rätt mörkt här inne, så det skulle vara skönt att ljusa upp det lite.

Golvet är av betong och är som sagt väldigt noggrant skurat nu. Vi har tänkt täcka en stor del av det med gamla trasmattor.

 

 

 

Här finns det lite puts- och målningsarbete att göra, men visst är det fint?!

 

 

Här är rummet där vi ska ha pizzagäster!

Här ska det också skuras, kassaskåpet (alldeles till vänster i bilden) ska flyttas härifrån, ugnen som står längst där inne ska flyttas in i själva brödstugan (för att t ex värma degspad på), en vägg här inne ska tapetseras (med samma tapet som i andra rummet och som vi ännu inte bestämt), en liten gardin i fönstret, några fina bord med fina dukar...Jag ser det framför mig.

 

 

Det här är så otroligt roligt. Det är så roligt att planera, fantisera och genomföra.

Och aldrig hade jag trott att jag skulle tillbringa mina vinterdagar i en källare och drömma om brödbak och pizzagäster...

Men...då ses vi här inne i sommar då?!

 

Sockerexperimentet

Det här inlägget handlar inte egentligen inte så mycket om "projekt Åkre", men det handlar om vår livvstil, så jag tyckte ändå att det kan platsa.

Vi har precis kommit överens - hela familjen- om ett litet projekt. Ett litet experiment. Eller egentligen ett ganska stort experiment.

Jag har ju tidigare skrivit om hur vi vill att de produkter, det bröd och det äppelmos och allt annat, som vi kommer att sälja, ska vara fritt från socker och vitt mjöl.

Jag är nämligen övertygad om att det är väldigt, väldigt dåligt för kroppen. Jag är övertygad om att socker och vitt mjöl ligger bakom väldigt, väldigt mycket ohälsa.

Hemma äter vi, på det stora hela, nån sorts LCHF-inspirerad kost. Så lite snabba kolhydrater som möjligt och vi är inte rädda för det naturliga fettet.

Men visst har det blivit läsk till vår fredags-Gi-pizza och visst får barnen "vanligt" lördagsgodis. Visst blir det saft ibland och en hel del pepparkakor slank ner under decembermånaden.

Men nu läste jag resultatet av en undersökning som visar att socker kan vara lika farligt som cigaretter. Lika farligt som nikotin.

Dessutom är det betydligt svårare att sluta med socker. Det kan jag själv skriva under på. Jag slutade nämligen snusa för några år sedan. Jag ska absolut inte påstå att det var lätt, men ALLA tyckte att det var bra. ALLA förstår och applåderar att man slutar med nikotin. INGEN har NÅNSIN sagt till mig "men EN snus kan du väl ta?" ingen har tyckt att jag ska "unna" mig en snus nån gång ibland. Ingen har tyckt att det vore en god idé med en liten fredagssnus. Ingen antyder att man är nån märklig fanatiker för att man tror att nikotin är dåligt för kroppen.

Men socker. Ojojoj. "EN kaka kan du väl ta?" "Man måste UNNA sig ibland också!" "Men barnen får väl godis i alla fall?!"

Minst lika provocerande att inte äta fikabröd som att avstå från alkohol trots att man inte är gravid eller måste köra bil.

Och jag erkänner - jag har också tänkt att ungarna måste få godis och läsk ibland. "Jag kan ju inte vara så fanatisk så att barnen inte ska få lördagsgodis"

Det finns inte mycket som kan få en unge att hamna så utanför som om de inte får äta godis.

Men så slog det mig:

Skulle jag tycka att det var okej om ungarna rökte nån cigarett då och då? En lördagscigg kanske? Om alla andra får då?

Nä.

För jag VET att det är giftigt.

Och jag VET att socker är gift.

Alltså har vi precis kommit överens om att efter Augusts födelsedag (han fyller den fjärde februari) så kör vi.

Varför inte på en gång? 

För att vi tror att det krävs lite planering från vår sida innan vi stryper allt vad socker heter till fyra barn. Om vi föräldrar vill behålla vår mentala hälsa alltså. (Ja, jag vet att det finns de som påstår att jag ingen sådan hälsa har) 

Vi kommer trappa ner också.

Nu tror jag i och för sig att vi redan konsumerar mindre socker än den genomsnittliga barnfamiljen, men vi kan ändå trappa ner. Dessutom är det så att i januari och februari infaller födelsedagsexplosionen i min familj. Brorsan, Iris, Mamma, Agge, en till brorsa, jag, pappa och brorsson. Även om man slår ihop en del, så blir det ett och annat kalas. Nästa år kommer födelsedagar inte vara undantag, men i år, just nu är vi inte riktigt redo.

Jo, till min födelsedag blir det LCHF-tårta.

I alla fall då...

6:e februari kör vi.

Då blir det inget lördagsgodis i "vanlig" bemärkelse. Då ska vi hitta andra alternativ. Det blir ingen läsk. Det blir ingen saft. Så det är ingen idé att bjuda oss på fika då. Ingen idé att ge våra barn glass.

Vi ska tillsammans läsa på innehållsförteckningarna för att hitta det lömska, gömda sockret.

Vi ska avgifta våra barn.

För att de ska lära sig att uppskatta annan mat. Känna smaken av saker. Tänka till.

Vi börjar med två månader.

Sedan kommer en belöning.

Barnen har önskat belöningen som består i att åka till Östersund och besöka äventyrsbadet. Och ta med husvagnen och hälsa på några finfina vänner (om vi får, jag har inte frågat dem än)

Vi ska alltså inte belöna oss med godis.

Jag hoppas att det ska vara tillräckligt med tid för att få in alla på ett annat spår. Att alla ska ha lärt sig att uppskatta det sockerfria livet. Att alla ska känna hur gott man mår. Annars fortsätter vi, men ett nytt mål i sikte.

För vet ni - man mår inte bra av att "unna sig" socker.

Och även om jag inte har, och aldrig har haft, ett sockerberoende så är jag fullt på det klara med att det finns många som inte kan ta EN kaka. Precis som att man inte tar EN cigarett när man slutat.

Jag är inte fanatisk.

Det är inte svårt att få reda på HUR dåligt socker egentligen är.

Jag är övertygad om att om några år så är det självklart för alla.

Jag är också övertygad om att om några månader så kommer denna familj, som redan nu mår rätt bra, att må alldeles förträffligt!

 

 

Är ni med?

Brödstugan

 

Jag har varit och nosat på det här ämnet tidigare, men nu börjar det här projektet ta form på allvar i våra hjärnor.

Brödstugan.

I morgon blir det ett samtal till en plåtslagare för att få hjälp med anordning på taket till den här byggnaden, så att vi kan få en sotare att kolla om vår vedeldade ugn är okej.

Sen ska insidan av ugnen rengöras, utsidan fräschas upp och hela rummet noggrantstädas och skuras.

Men ni kan väl se det framför er?

Hur vi står här med brödspaden i högsta hugg...Jag har huckle på mig. Jag är inte alls bekväm i huckle, men det känns som att man ska ha det i en sån här byggnad. Jag kanske kan hitta ett riktigt coolt huckle?

Det är varmt och doften av bröd sprider sig.

Jag kan se det.

  

 

En låg avställningsbänk finns kvar här inne. Vi får se om den får vara kvar. Benen är ruttna och behöver bytas ut. Vid fönstret, som är ungefär mittemot ugnen, ska bakbordet vara.

Väggarna ska skuras och göras vita. Taket ska målas vitt.

Mellan stängerna i taket ska brödet hängas på tork.

Hyllor och kanske något skåp ska sättas in. Ett bord för att paketera brödet.

En hel del arbete kommer det bli, men vår stora förhoppning är att vi ska kunna göra det godkänt för brödbakning, vilket inte verkar omöjligt.

Och jag har sett en sån fin stämpel att stämpla brödet med.

"HOME MADE"

Och så ska vi ju baka pizza.

Vi har ju pizzakvällsdrömmen också!

I morgon börjar vi rycka i trådarna, trycka på knapparna eller vad man nu vill kalla det.

Nu kör vi!

 

 

Det kommer att bli bra. Jag känner det på mig,

 

För övrigt så började jag bläddra i den här häromdagen:

 

 

En underbar bok som min underbara vän kom med förra året när jag låg sjukskriven.

Efter lite bläddrande och dreglande har jag bestämt att detta: 

 

 

om några år mer ska påminna om detta:

 

Fullt genomförbart, eller vad tror ni?

Ska vi slå vad?

Jag satsar allt jag har och återkommer!

Konstprojekt

 

Hoppas ni alla hade en trevlig nyårsafton. Det hade vi definitivt.

God mat, fina summeringar av det gångna året, diverse halvlöften och förhoppningar inför nästa år och ett par omgångar "Alfapet".

Så skål och välkommen till 2014´s Projekt Åkre!

 

Här hemma har vi fortfarande jullov allihop och lägger inte i  några höga växlar om dagarna. Mest pussel, Nalle Puh-spel och Alfapet. Och en del yoga för min del.

Men alla projekt finns ju i huvudet och planer smids.

Dock kände vi att det var dags att aktivera oss på ett mer avancerat sätt och drog igång ett konstprojekt.

Nu är varken jag eller Lasse särskilt konstnärliga av oss och teckning och målning är inte våra främsta talanger, men jag fick i höstas en idé om en tavla...så vi hittade en stor masonitskiva som vi klädde in i ett vitt lakan, rotade fram färger och penslar och täckte ett golv med gamla tidningar...

 

...Och här är vi igång...

Tavlan, som nu står och torkar, ska hänga mittemot inne-ingången till vår blivande gårdsbutik:

 

 

 

Och den ska symbolisera att detta är något som vi gör tillsammans med våra egna händer, fötter och...jajemen - hjärtan.

Jag är nöjd!