Nästan, nästan klart! (Och lite sockergnäll)

Ja, jag vet att jag sa att jag inte skulle rapportera förrän det var klart och vi är faktiskt inte riktigt i hamn än. Men vi har gjort jättemycket och jag har ett påträngande behov av att skryta lite.

Så här kommer lite före- och efterbilder.

 

Se här så mycket man kan göra med en hel del vit färg! Luckorna ska svärtas också.

 Helt klart en finare vägg nu, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Vid den högra väggen, som alltså är muren till ugnen, ska det vara hyllor där brödet kan stå på jäsning.
Och så skulle det ju vara fint med en liten matta. Vi raggar gamla trasmattor.

Lite fräschare va? Väggen har målats, benen på bänken bytts ut, bänkskivan är hyvlad och lackad. Det är ju här vid fönstret som själva bakbordet ska stå.

 

 

 

Lister och färg runt fönstret och ett litet draperi. Ja åsså en traktor utanför fönstret!

 

 

 

 

Lilla kaffehörnan och avställningsbordet, byggt av det gamla kylkaret. Det fattas en kaffebryggare och lite myspysattiraljer.

 

 

I morgon ska vi sätta upp hyllor ovanför spisen och småpyssla med lite allt möjligt. Sen ska vi försöka få tag på ett litet kylskåp att ställa på bänken i hörnet och några smala stänger att ha mellan de större stängerna i taket - där knäckebrödet ska hänga på tork. Så om någon har ett litet kylskåp att sälja är ni varmt välkomna att höra av er.

Vi har också lite belysning att fixa med och så väntar vi ju på plåtslagare och sotare. Plåtslagaren har varit hemma med sjukt barn, så han kom inte förra veckan.

Nåt tag ska vi väl också försöka fixa innefönster till det stora fönstret, för värmens skull. Vi har ju råkat bygga växthus av alla gamla fönster...

 

Vad gör vi mer då?

Jo vi provar lite recept och förbereder oss inför sockerexperimentet. Idag har vi bakat nyttiga chokladbollar och limekokostoppar.

"Ska vi sälja dem?" frågade den något företagsskadade straxfyraåringen och såg mycket glad ut när jag sa att vi faktiskt skulle äta dem själva. Det blir veckans lördagsgodis.

Vi hade åttaårskalas häromdagen.

Bjöd på korv och bröd, men skippade fikabrödet. Det blev dock en "vanlig" tårta, men varm choklad på redig mjölk, kakao och stevia. Och så fick det bli låtsastatueringar istället för godis i fiskdammen.

Jamen vad tusan - man måste ju börja nånstans.

Jag håller på att bli galen av allt godis överallt, hela tiden.

"Jamen det är klart att de måste få äta lite godis och kakor när det är kalas"

För det första: Nej. För godis är inte en mänsklig rättighet. Godis och socker är inget man behöver.

För det andra: Jamen kanske då om det var ett kalas om året. Men barnen har kompisar som fyller år och vissa perioder är det kalas varje vecka. Och så lördagar. Och så aktivitetsavslutningar där det ska firas med nån liten godispåse och nån liten fikastund. Och så ska man belöna barn som skött sig med lite godis eller lite fika. Och varför inte en massa saft?

Och jag inser att det här kommer bli jobbigt. Inte mest på grund av barnens inställning utan på grund av andra vuxna. Det kommer att bli konstiga blickar och spydiga kommentarer om hur synd det är om våra barn.

Men kom igen! Vi hjälps åt att förgifta dem och påstår att det är snällt.

Kan vi inte bara...kan vi inte bara lägga av?

 

Jahaja, där fick jag ur mig det. Veckans trökkärring avklarad!

 

Jag avslutar med en bild som är fullspäckad av stolthet, glädje och förväntan...

Nu ni är det nära....