Alltså...alla projekt är ju inte jätteroliga hela tiden. Och det kan man väl kanske inte begära heller, men jag ju så sjukt dålig på att göra tråkiga saker!
Det här är vår lada.
Den ska vara typ tom.
Det är den inte.
Det hade kunnat vara värre. Vi har städat ur halva ladan en gång för tre år sedan. Det året fyllde jag trettio och Lasse fyrtio, så på sommaren hade vi sjuttioårskalas här uppe. Väldigt trevligt må jag säga!
Men vi hade ju halva ladan kvar. Och så har vi slängt upp mer halm här när vi städade ur det som ska bli getbostad.
Här uppe står två husvagnar. Vår husvagn och grannens husvagn. De ska stå där, men det är också det enda.
Så vi måste få undan ett lass brädor, lite vagnar och en gammal flygel (!)
Men det värsta är halmen.
All denna förbaskade halm!
Vi har en maskin för att göra småbalar. Jag trodde det skulle vara en jätterolig maskin som gjorde små, söta, prydliga, lätthanterliga balar.
Det är det inte.
Det är en skitmaskin som gör halvstora, slappa, fula, svårhanterliga balar som kanske, eller kanske inte har ett helt snöre runt sig.
Jag vill kräkas på den här maskinen.
Och jag vill lägga mig ner på golvet och skrika och sparka. Sen vill jag knipa ihop ögonen och hålla för öronen i en minut och när jag öppnar ögonen igen ska halmen vara borta.
Jag tänkte att vi kunde springa ut en förmiddag och liksom bara pressa lite balar sådär trivsamt och glatt. Så skulle det vara klart sen.
Vi var ute en hel dag och försökte få objektet att fungera. Sen fick vi ihop ungefär sju jättefula balar. Sen gick vi därifrån och jag har försökt förtränga tankarna på halmen från helvetet.
Sååååå sjuuuuuuuuuuukt trååååååååååååkigt!!!
Ja, jag vet.
Jag är som ett litet barn.
Jag är som en femåring.
Men det står jag för...typ.
Till slut försöker jag hitta på bra idéer för att få problemet ur världen.
"Kan vi elda upp ladan?"
"Kan vi öppna portarna och låta vinden ta halmen?"
"Kan vi stjäla grannens kor och släppa upp dem på ladan?"
Nej, nej och nej.
Tydligen.
Varför är det så viktigt då?
Varför kan inte halmen få ligga där?
Jo, för att det kommer bli så fint och underbart sen.
Tanken är att få till en trivsam, prydlig och väl fungerande foder- & halmförvaring.
För allt sånt som var jobbigt förr, när vi hade mjölkkor, vill vi göra mycket trevligare nu.
Det kanske låter lite pretentiöst att foderförvaringen ska vara trevlig, men det vill vi i alla fall.
Och vi har ju så bra utrymmen till det.
Här inne är det tänkt att det ska vara.
Här ska det stå tunnor, balar och säckar. Prydligt och trevligt.
En regel vi satt upp är att detta med djuren aldrig får växa så att något moment blir för jobbigt.
Vi ska alltså inte ha så många djur så att utfodringen blir ohanterlig. Då får vi tänka om. Vi ska INTE tillbaka till det som var förr. Det SKA vara roligt. Naturligtvis kommer inte allt att vara roligt varje dag. Självklart kommer det att vara jobbigt ibland. Men i grunden ska det vara kul. Lätt. Bra.
Ni fattar va?
Här inne har vi nu...
Dattaradattada!!!
SKRÄP!
Och en gammal hötork.
Och därunder kanske en värdefull skatt....eller något väldigt dött. Vem vet?
Allt det här måste bort.
Och det är tungt.
Och sååååååååååå sjuuuuuuuuuukt trååååååååååkigt!!
Här finns också en gammal slåttermaskin.
Den ska vi inte använda.
Men den är fin!
Och så en sån häringa vagn.
Den är jättefin tycker jag.
Jag är svag för sådana.
Den ska vi inte heller använda, för vi har ingen häst. Och vi lär inte skaffa nån häst heller.
Den här tänkte vi sälja. Den 3:e maj.
Vad händer dårå?
Det ska jag berätta en annan dag. Snart.
Nu vill jag att ni ska ge mig bra och livsavgörande tips på hur jag ska klara av det här sjuuuuukt trååååkiga. Helst före helgen. Och det får inte gå ut på att jag ska skärpa mig. Det måste vara nåt smart.
Och så ska det bli massor av tid över så jag kan baka frallor istället.
För det är mycket roligare.
Tack på förhand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar