Styrdokument, prioriteringsfrågor och utvärdering i det Hägglundska företaget

 

I morse hade vi personalmöte, jag och Lasse.

Gick igenom vad som gjorts och vad som måste göras.

Här är listan på vad som är kvar att göra före den tionde maj.

Ett prioriterings- och styrdokument.

En del saker är lätta att fixa, andra lite trixigare.

Men jag är ganska säker på att vi klarar av det.

 

 

Här är de gamla listorna.

Vi har alltså klarat av en hel del.

Men det är klart att jag då och då drabbas av någon form av "vi har tagit oss vatten över huvudet"-skräck.

Nu när vi bjudit in folk. Gjort det officiellt.

Och så finns också "tänk om folk blir besvikna"-skräcken.

Att det här blir sämre än vad jag gjort sken av.

Att andra förväntar sig något mer.

Jag vet att det inte borde spela nån roll, men det gör det.

Hur som helst är jag rätt säker på att vi klarar av vår lista.

 

 

 

Förra veckan klarade vi av det här:

 

Och jag måste nog tycka att det är en förbättring från det här:

 

 

Och så gjorde vi det här:

 

Som man väl också får tycka är lite bättre än det här: 

 

Vi byggde alltså dörrar, hängde upp dörrar, målade en vägg vit och spikade för brädor där det fattades vägg. Jag lyssnade på en dokumentär om Svartenbrandt.

Sen hade vi en rent ljuvlig helg.

Vi krattade undan en hel del framför lagårn och gjorde fint.

Sedan fick vi vid två tillfällen den stora glädjen att gå runt och visa allt vi gjort för nyfikna vänner.

Ett överraskningsbesök av en gammal vän, med fru, till Lasse och ett planerat besök av min bror med familj. Dessutom fick jag på fredagen ta en visningssväng med några vänner.

Och det är så roligt att visa. Och nyttigt för oss att inse vilken skillnad det är. Saker som vi vant oss vid och nästan glömt bort att vi gjort.

Och på söndagen fick vi sjunga ihop, jag och Lasse.

Vi fick tvätta oss, klä oss helt och rent och sjunga vackra sånger tillsamman.

Mycket trevligt!

 

Idag har vi städat undan en del efter oss. Sågspån och spillvirke.

Lasse har fixat utgödsling, jag har fått fyraåringen besiktad (godkänd utan anmärkning)

Hönsen har fått städat och planen för veckan är fastställd.

 

Sockret då? Jodå, det går bra.

Men.

Igår åt barnen socker.

Döttrarna kyrkfikade och yngstingen var på kalas.

Inga hejdlösa mängder, men det märktes på kvällen.

Det var surt, osamst och en hel del ohyfs.

Äldste sonen hade en dag för nån vecka sen med mycket snabba kolhydrater som resulterade i väldigt dålig mage och en missad hockeymatch. Han vill inte göra så igen.

Vilket naturligtvis stärker oss i vetskapen om att vi gör rätt.

 

Denna vecka tänkte vi städa gammellagårn efter oss, vänta på att nyhönsen ska börja värpa, införskaffa gardiner och lampor till butik och entré, kolla efter ett kylskåp, ordna trasmattor, fixa förpackningar till bröd och kakor och mocka efter kalvarna.

Här under uppkörsbron har det nämligen då och då gått kalvar och de har inte städat efter sin ohygieniska framfart. Enligt min åsikt är gammalt kalvbajs inte direkt inbjudande vid entrén till en gårdsbutik. Eller någon annanstans.

Fyraåringen hävdar att det där utrymmet är ett ställe där man kan dö, så vi får vara försiktiga.

Sen blir det blomlådor med klargula Tagetes framför dessa fönster.

 

 

 

Vår tanke är ju att alla utrymmen på hela gården ska vara välstädade, vackra och inbjudande.

Och mysiga.

Många ställen där vi aldrig förut tänkt tanken på att fixa till något.

Ställen som varit avstjälpningsplatser, skrotupplag, djurpassager eller bara brännässelplantage.

Ställen som vi helt enkelt inte fattat att vi skulle kunna ha det fint på.

Ställen som man ser när man går, eller åker, förbi gården.

Ställen som är det första vi ser när vi kommer hem.

Hädanefter kommer det att vara välkomnande.

Och mysigt.