Igår var en riktigt bra dag.
Jag sov elva (!) timmar natten till igår.
Sen tog jag en halvmil på löpbandet, vi åt gott, men sunt, hela dagen, nästan hela familjen var till aquarena och simtränade och lekte och dagen avslutades med fjortonåringens sista fotbollsmatch för säsongen.
Dessutom hade jag och maken ett riktigt, riktigt bra arbetspass på förmiddagen.
Nu är verkstadsprojektet igång på riktigt.
Jag kommer visa er några före- och efterbilder. För det tycker jag är skoj. Allra bäst blir det om ni tänker er att det är en film. Ni vet, när man liksom jättefort klipper till efterbilden så att det nästan framstår som magiskt. Eller så föreställer ni er det i realtid. Tre timmar. Och tänker "Hujhujhuj vilka nästan obegripligt beundransvärda muskler och arbetsiver dessa människor besitter."
Om ni nu inte räknar ut att det faktiskt inte var så mycket jobb som det ser ut som på bilderna.
Man skulle också kunna ha andra invändningar.
Som t ex:
"Hm...har de inte redan städat ur gammellagårn en gång?"
Sant.
Dock städade vi inte ur utrymmet vid spaltboxarna. Där själva verkstaden ska uppenbaras.
Och resten av rummet...ja, ni vet hur det är...hoppas jag. Det är så förtvivlat lätt att ställa in saker. Så länge. Lite provisoriskt. Så länge inte rummet är klart. Helt städat. Så länge rummet är...sådär, så är det väldigt lätt att bara...ja.
Vårt mål är ju att inget, inget utrymme på vår gård ska vara ett sånt där utrymme som man går in i och tänker "uuuuuuuh! Här inne skulle man ha...uuuuuuh!"
I alla fall och hur som helst.
Här är högra delen av den blivande verkstaden före:
Poff!
Smutsigare kameralins, men tommare utrymme.
Mittenutrymmet före:
Poff!
Och så det vänstra:
Poff!
Vad ska nu göras här inne?
Jo för det första ska spaltboxarna plockas bort.
Nu händer det sig att jag har en bror.
Ska man vara noga, så händer det sig att jag har tre bröder.
Jag ska inte peka ut någon av dem, för man ska inte hänga ut människor som kanske vill vara anonyma. Den här broren vill i alla fall ha våra spaltboxar. Det jublar vi åt. För det är alltid roligt när man inte behöver slänga saker. Det är väldigt roligt när nån annan kan få glädje av saker som man själv absolut inte har nån glädje av längre. Och så slipper man ju besväret med att placera det som skulle ha varit skrot för oss, på något bra ställe tills det är dags för en skrotcontainer.
Alla glada.
Nu vill vi inte montera ner spaltboxarna förrän den fina brodern varit här och kollat in grejorna ordentligt.
Så det är absolut ingen brådska, jag vill absolut inte stressa någon, men så fort boxarna är borta så får jag gå loss med högtryckstvätten här inne.
Det längtar jag fantastiskt mycket efter.
Jättemycket längtar jag.
Men det är ingen brådska.
Jag har annat att göra.
Idag ska jag skura hönshuset.
Men du är väldigt välkommen nån dag, en av mina allra bästa anonyma bröder!
Och du får naturligtvis obegränsat med kaffe också!
Resten av gammellagårn då?
Jo...
Och POFF!
Ehum...
Och POFF!
Nu ser det ut så här när man kommer in genom dörren.
Vi har inte glömt, eller struntat i grejorna till höger.
Det är sånt som ska vara i verkstaden.
Dock har jag ett problem med det här rummet. Det skulle kunna vara det smutsiga taket, men det ska min långe son måla i helgen.
Ett annat problem. Inte ett jätteproblem.
Inget som håller mig sömnlös.
Men en...irritation.
Kolla noga på bilden.
Och här är samma sak, sett från utanför dörren.
Och här är mitteningången till spaltboxarna / verkstaden.
Fotograferat rakt framifrån.
Ser ni?
Det är ju inte symmetriskt!!
Foderbordet är inte mittför ingången.
Fönstret är inte mittför foderbordet.
Spaltboxarna och krubborna är inte mittför spaltboxingången!
Varför är det inte byggt symmetriskt?
Förmodligen för att det är väldigt funktionellt på nåt annat sätt som absolut inte skulle ha funkat om man varit noga med symmetrin och det är ju naturligtvis mycket mer begåvat, men ändå!
Jag har svårt med detta.
Min make misstänker att jag är asymmetrifob.
Å andra sidan misstänker jag att min make i smyg samlar på trasiga skottkärror.
Jag får leva med detta.
Hoppas att getterna, som sen ska bo där till vänster om foderbordet, gillar asymmetri.
Man skulle kunna undra var vi gör av allting.
Det som vi inte eldar upp, donerar till anonyma bröder, återanvänder på något sätt, eller kan kasta omedelbart.
Jo, vi har ett ställe...
Förut kallade vi det här för verkstaden, men nu när vi gör en ny, fin verkstad och inte vill röra till det så får det här stället heta...
Den sista utposten!
Det här utrymmet ska få ett helt eget kapitel någon dag.
Var beredda.
Det här är ett "uuuuuuuh"-kapitel.
Som kommer bli ett fantastiskt familjeprojekt som mynnar ut i en fantastisk belöning, en gigantisk lättnad och eventuellt storhetsvansinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar