Dag 2.

Dag två började väldigt bra.

Morgonpromenad, omplåstring av arbetsskador, frukost, matsäcksfixning och konstaterande att arbetsglädjen verkade lika stor som igår hos hela skaran.

Glada i hågen satte jag och tjejerna igång med att bygga reden igen.

Dock använde vi andra sorts brädor den här gången och allt gick fel.

Jag var dessutom lite stressad över ett möte jag skulle på under eftermiddagen så mitt tålamod var allt annat än tåligt. Efter många böjda spikar och brädor som lossnade, slängde jag hammaren i golvet och var beredd att skita i allt vad hönshus heter.

Efter att Lasse konstaterat att brädorna var grövre och spikarna helt enkelt för små så fixade han till det hela lite, jag kunde be om ursäkt för mitt dåliga humör och så byggde vi klart redet.

Sen hämtades det in bättre brädor och jag kände att jag ville ha lite revansch, så vi satte igång att supersnabbt bygga ännu en sats med reden. På grund av hur golvet är byggt så konstaterade vi att vi måste göra resterande längder kortare. Okej, vi bygger fem reden istället för sex. Jag och Iris byggde. Snabbt, lätt, skickligt och glädjefyllt. När vi var klar frågade lillasystern varför vi bara gjort fyra reden....fasen. 

Det här är alltså reden för de tjocka hönsen.

Så blev det lunchrast.

Och fotvärmardags.

Idag festade vi loss på lchf-pannkaka.

Så for jag iväg på mitt lilla möte.

Jag passade också på att införskaffa häftklamrar och spik av den mycket trevlige, förstående och hjälpsamme herrn på järnhandeln.

Jag hade nämligen enormt dålig koll på vad det var jag egentligen skulle ha.

Han löste det.

Väl hemma hade den yngre delen av barnaskaran utrustats med skruvdragare.

Och Lasse och Adam hade byggt klart ramar till alla nätdörrar.

Nu kunde de även sätta igång att häfta fast nät på dem.

Jag och döttrarna byggde ännu en omgång reden, vilket gör att vi bara har en längd kvar att tillverka.

Imorgon ska de sista dörrarna nätas, vi ska sätta nät upp till taket överallt och vi ska sätta igång med sittbrädor till hönorna.

Nu är vi hungriga och rätt trötta, men vid gott mod.

Jag har klämt tummen och handlederna är trötta.

Barnen är fortfarande entusiastiska och fantastiskt arbetsvilliga.

Det här är verkligen jätteroligt!

Vi hörs i morgon!