Före champagnen

Vi har lärt oss att det är som allra bäst att slutföra ett projekt helt och hållet när man är igång. 

Annars är det så lätt att provisoriska lösningar blir massåriga och vissa fina idéer aldrig blir genomförda. Och sådant blir inspirationen lite vissen av.

Så nu har vi listat allt som ska göras innan "projekt bygga ut hönshus" kan anses fullständigt färdigt.

Sen ska vi fira med skaldjur och champagne...jag och Lasse alltså.

Sedan mitt förra inlägg har vi kunnat stryka fyra saker från "före champagnen-listan" som den nu kallas i folkmun.

Jag har då skurat utrymmet där vi fram tills för någon vecka sedan hade ett hönshus.

Det tog mig några härliga timmar och under tiden lyssnade jag på en riktigt sliskig, men genomskönt underhållande kärleksroman av Nora Roberts. Det känns liksom rätt att lyssna på berättelser om vackra ögon i magiskt månsken och beskrivningar om sammetslen hud och sidenunderkläder när man själv står där i regnställ och undrar hur gammalt hönsbajset på kinden är.

För övrigt är jag nu, fyra timmar och ett varmt bad senare, fortfarande frusen och stel.

Kvar på listan finns att måla det nu skurade området vitt och pyssla med lite foderförvaring.

Måleriet ska inträffa i morgon har jag hört.

Den andra grejen vi kunde stryka från den berömda listan är det arbete som min man pysslade med medan jag förlustade mig i fjäderfäavföringens ljuva land.

Han byggde fodertrågsfinesser. Nu kan man alltså köra in i lilla hönskorridoren med en foderfylld skottkärra och ösa ner foder i de här "facken", så rinner det stillsamt ner i själva fodertrågen.

Då kan man således också fylla dem rätt fulla och tanken är att det ska ramla ner foder lite eftersom hönsen pickar i sig. Då behöver man inte fylla på foder så jätteofta och man behöver aldrig böja sig till en, för ryggen överdum, ställning.

Här följer en mycket konstnärlig bild av hur fodertrågsfinesserna ser ut inifrån hönshuset.

Han är mycket händig, min make.

Grej nummer tre är att vi byggt klart golv över hela dyngrännorna.

Det gjorde skillnad för helhetsintrycket. 

 Detta är en ogjord grej som står på listan.

Det där hålet i taket leder upp till höskullen. Där slängde man ner hö på foderbordet och så släpade man runt det till de skrikande, stångande, hungriga kossorna.

Där under tänker vi bygga ett skåp för att förvara den halm vi bäddar hönsens reden med.

Vi kallar det ett bôs-skåp. (bööösskåp)

 Grej nummer fyra är viktig. Mycket viktig. Vi har satt dit dörrarna.

Dessa dörrar ska vi använda när vi ska in och mocka och ströa åt hönorna.

Vi har ju som synes en del att fixa med. Tillexempel så ska det ju vara vägg ovanför dörrarna. 

Och så ska det vara dörrfoder runtom.

Men de här dörrarna är finfina och det känns väldigt bra att de är på plats.

Dessa dörrar är ju också ett mycket trevligt återbruk. 

Här står ett snirkligt "P" och på en annan plats står det skrivet "P H 1925" 

Det är Lasses farfar som skrivit.

Vi vet inte säkert var de suttit tidigare, men vi gissar att de långt tillbaka har suttit någonstans i lagården.

Det känns ju enormt roligt att kunna använda dessa dörrar i vårt projekt. Vår dröm. Vårt företag. 

Dessutom är det riktigt fina dörrar!

Arbetet flyter på väldigt bra nu och faktiskt brast jag ut i ett sånt där litet "hoppajämfotaochklappahänderna"-moment när vi fått upp dörrarna.

I morgon blir det lite vitmålning och lite gardinupphängning.

Jag återkommer.