Inför semestern

Nu är det snart dags. Om några timmar loggar vi ut, stänger av och stänger ner. Då får man kommunicera med mig genom att ringa eller vahettere...vahettere...hälsa på!

Jag hoppas och tror att det kommer bli en kul vecka. Att vi ska få mycket gjort och få massor av ny inspiration. Jag hoppas att barnen kommer känna sig delaktiga och jag hoppas att vi alla kommer att tycka att det är ett skönt avbrott från den konstanta kommunikationen och informationsflödet. Jag hoppas att vi inte kommer vara utleda på varandra redan på tisdag. Just nu kan jag meddela att det är svårt att blogga samtidigt som en snartsexåring låter en lakritsstjärna dansa på ens näsa.

 

Nåväl.

Jag skrev om det där med planeringen sist. Och jodå. Vagnen är tömd och jag har skaffat material till kransar. Och så har jag gjort kransar.

 

Sånne blev det.

Den längst ner till höger är nu i min mors ägo.

De andra tänker jag lägga ut i vår lilla lilla butik nu i veckan och så kan man komma hit och införskaffa en. Eller så kan man säga till mig. Eller så kan man beställa en ny av mig. Pris då? Gaaaah. Sånt där är ju så sabla svårt. Naturmaterialet är inhämtat från vår egen skog. Kransarna har per styck kostat mig sådär trettiofem spänn och fula händer. Ska vi säga femtio dårå?

 

Just ja, jag gjorde en sån däringa gravprydnad också.

Det hade varit finare om jag städat upp på bänken innan jag fotograferade...

 

 

Just den här ska min systerdotter få lägga på sin pappas grav.

Själv har jag inga gravar att gå till.

Jag kom på att jag kan göra sånt här.

Jag har gått en kurs faktiskt.

Jag kan binda buketter och göra låga bordsdekorationer också. Faktiskt så har jag gjort en brudbukett en gång.

För några år sedan när vi pratade om att göra oss av med kossorna, men inte hade bestämt oss så skojade jag lite om att vi kunde bygga en liten "atelje" till mig där jag kunde pyssla med sådant här.

Nu känner jag att det kanske inte bara var skoj ändå.

Lustigt hur det kan bli.

 

Jamen dåså.

Då ses vi om sådär en vecka va?

Var väldigt rädda om varandra och kom ihåg att kramas. Det är viktigt med sånt!

 

Planeringmästare!

Jag har några starka sidor.

Komma på idéer och planera till exempel.

Så har jag några svaga sidor.

Hålla mig till planeringen, göra saker i rätt ordning, ha tålamod, mäta och göra noggranna förberedelser till exempel.

Jag kan vara otroligt effektiv och få väldigt mycket gjort. Det är bara inte alls säkert att det var de sakerna jag planerat att göra.

Min make har väldigt många goda sidor. Intelligent, arbetssam, händig, stark, logisk och framförallt följsam.

Så i början av vecka planerade vi. På tisdagen skulle vi plocka av virke från en vagn, så att vi kan lasta saker på vagnen nästa vecka när vi ska städa ur det som ska bli butik.

På måndagkvällen sa jag "i morgon tömmer vi vagnen"

På tisdagmorgon sa jag "nu går vi ut och tömmer vagnen"

Sen gick jag ut och sa "Usch vad kallt. Vi målar istället. Har vi nån roller?"

Det hade vi. Färg råkade vi också ha.

En del kanske tycker att man ska förbereda. Tejpa lister, täcka över saker, spackla, tvätta.

Jag tycker att sånt tar bort glädjen från saker jag vill göra NU.

"Vi kör och ser hur det blir!" säger jag.

 

Vitt blev det. Och bra.

Slängde in ett bord som jag kan ställa kransar till försäljning på. Jag planerade att skaffa material till kransarna i morgon.

Så nu åker jag och spelar på Hällagården. Sen åker jag och skaffar materialet till kransar.

I morgon ska jag sjunga i kyrkan. Men först ska vi tömma den där vagnen.

Fast å andra sidan har vi en stor burk med blå färg och det här före detta mjölkrummet som ska målas

 

 

 

Så vi får se vad som händer i morgon.

På lördag ska jag tillverka fina kransar.

Tror jag.

 

Höstlovsprojekt

Det här är ett väldigt speciellt rum. Här har det bland annat förvarats foder. Mången gång har man gått in här med skottkärran och fyllt på koncentrat åt kossorna. Mörkt, kallt och eländigt. Typ.

Fortfarande går man in hit för att krossa säd.

Här inne ligger också brädor, skrot, skräp, verktyg och massvis av gammalt rammel.

Detta ska bli vår gårdsbutik.

Det är ett så enormt fint rum.

Fina bjälkar, fina väggar, fina fönster.

 

 

Så vi har ett höstlovsprojekt.

Åh vad jag hoppas på ett milt höstlov...

Vi vill ju att barnen ska vara delaktiga i allt detta. Vi vill att de ska känna att de är med och bidrar. Vi vill att de ska lära sig att man också kan leva så här. Att man inte måste in i ekorrhjulet. Att man inte måste ha stressiga mornar, ett jobb som man inte riktigt trivs med, hämta på dagis med andan i halsen, stressa in i matbutiken, käka pastaberg i skenet av Bolibompa, skjutsa till aktiviteter oavbrutet. Vi vill att de ska lära sig att man kan välja något annat.

Och vi vill göra saker som en familj.

Så...

på höstlovet stänger vi av datorerna.

Japp. Inget internet. Inget facebook, inga nyheter, inga dataspel, inget chattande, inget bloggande. Vi stänger av yttervärlden en vecka. Eller fem dagar i alla fall. Tv/film på kvällstid går bra. Telefonen får vara igång för nödsituationer. Men inget internet.

Avgiftning.

För oss och för barnen.

Tonårssonen såg trumpen ut när vi berättade om planerna. Surade i några minuter och sen:

"Jag klarar en vecka utan dator!"

Jag tror det blir jobbigast för snartfyraåringen.

Vad ska vi göra då?

Vi ska röja ur detta rum.

Vi ska hjälpas åt att tömma det. Slänga det som ska slängas. Flytta det som ska flyttas. Elda det som ska eldas. Röja det som ska röjas.

Belöningen?

Ja, förutom att vi förhoppningsvis kommer känna enorm tillfredsställelse över vad vi åstadkommit så blir det skräckmiddag till helgen. Jag trycker undan mitt motstånd mot att blanda ihop allhelgona och halloween och kör halloweenmiddag en vecka för sent. Det är ju ändå "bara vi". Men definitivt inga halloweenfester under allhelgonahelgen! Hör ni det?! Såja. Lugna mig.

I alla fall så tycker barnen (jorå, mamman och pappan med) att det är jätteroligt att fixa middag med blodspaghetti, fläskfilésnigel, avklippta fingrar, brödmumier, bajskorvar, marshmallowsspöken och annat läskigt. Så det blir belöningen.

 

Vi ser detta som ett viktigt arbete, en rolig grej och ett experiment.

Kommer barnen tycka att det är så roligt som vi hoppas? Kommer de känna sig delaktiga? Kommer vi hålla sams? Kommer jag få internetabstinens? Människoabstinens?

Helt avskärmade från världen kommer vi inte vara. Yoga, personalmöte och körövning ska vi väl få in också. Men det kommer vara skillnad.

 

 

Här ska det bli ingång till butiken...Ja, vi behöver städa lite. Och riva lite vägg. Och piffa lite. Men det kommer bli fantastiskt. Ja, fantastiskt. Detta blir nog inte gjort under höstlovsveckan. Vi kanske får ta det till våren. Jag ville bara visa. För att ni ska se skillnaden sen. För att man nu tittar på bilden och känner lite "nja". Men jag lovar att det kommer bli fantastiskt.

Jag kan se framför mig hur fint det kommer bli. Mysigt. Jag kan se skylten utanför och jag kan se rabatten med blommor som ska vara där utanför.

Jag kan se hyllorna med det hembakta brödet inne i butiken. Jag kan se äppelmosburkarna och äggkylen. Jag kan se...jag ska inte ens avslöja allt jag tycker mig kunna se, för det är så mycket som inte är färdig idéer, utan bara små frön till något som skulle kunna bli en idé. Men jag kan se allt.

Det finns inga begränsningar.

 

Där har ni vårt höstlov.

Vi ska umgås, arbeta, slita, äta god och sund mat, andas frisk luft och åstadkomma underverk.

Dä ni!

 

 

 

 

Höst i paradiset

Dagens inlägg handlar inte så mycket om affärsverksamhet eller så. Idag handlar det om skönhet, om höst och om lyckan att leva här.

 Det verkar visst som att jag fått gröna fingrar.

Jag vet inte när jag fick det, för förr hade jag det inte.

Helt plötsligt hade jag det.

Mitt knep är att chansa hejvilt. Jag gräver ner plantor och buskar här och där och så blommar det.

Jag är rätt stolt över att jag fått saker att blomma på ställen där man, sen jag flyttade hit, sagt mig att det inte är nån idé att plantera. Egentligen finns det ingen anledning för mig att vara stolt, då jag bara stoppat ner saker i jorden. Det handlar nog mer om att vi fyllt på med välgödslad jord. (Gammalt kobajs) och en hel del om ren tur. Och inte har jag gjort det ensam heller. Maken är nästan lika delaktig. Jag är stolt i alla fall jag.

 

Framsidan av vårt hus. Här lyser solen en liten stund på förmiddagen...och jorden är...sådär. Här växte absolut ingenting förut.

Men klätterrosor har satt fart på båda sidor om trappan och på sidan har vildvinet börjat ta sig. Om några år kommer det vara rent underbart. Har jag bestämt.

 

 

För många år sedan, när jag var rätt nyinflyttad och min yngste son var väldigt liten byggde Lasse en sandlåda. Nu har det blivit så att vi mest hänger på baksidan av huset, så jag bestämde mig för att göra sandlådan till en japansk rabatt. Och faktiskt så är två av kärleksörten just japansk kärleksört. I övrigt är det inget japanskt över den alls. Men jag har sett "Karate Kid" massor av gånger och min favoritdel är när Mr Miyagi gör bonsaiträd. Och nej, små barrväxter är inte samma sak som bonsaiträd, men den går fortfarande under benämningen "Den japanska rabatten"

 

Det här får en att känna sig väldigt liten och fantastisk.

Vi (pappa) har tagit ner tre sådana här lönnar som var fallfärdiga. Det har gett oss aningens mer ljus på framsidan, en betydligt frodigare gräsmatta och bara fyra ton lönnlöv att kratta istället för nio ton. Jag krattade ihop de flesta av löven igår.

Ja just ja, vi har två stora och ett tiotal små till...

De är vansinnigt vackra.

Och i slutet på oktober är de halloweenläskiga i mörkret.

 

 

 

 

Den här rosen "slängde" jag ner förra sommaren på prov. Den växer vid ett staket nedanför huset. I morse när jag gick till bilen för att skrapa rutor och skjutsa barn till skola och dagis såg jag detta och det angav tonen för dagen. Jag tycker att det är så otroligt vackert och jag är så djupt tacksam för att jag är där jag är, får göra det jag gör och har det jag har!

Drömmen om en gårdsbutik

Jag har aldrig haft någon riktig idé om vad jag "ska bli när jag blir stor"

När jag var liten tänkte jag bli hårfrisörska, men det slog jag ur tankarna ganska fort. Sen hade jag nån liten dröm om musikalstjärna, men den drömmen var inte särskilt allvarlig.

 Jag har pluggat musik och jag har jobbat i lanthandel. Jag har sommarjobbat vid hemtjänsten och jag har provat på att jobba på begravningsbyrå. Nu jobbar jag lite då och då som kyrkomusiker. Inget fel på nåt av jobben. Tvärtom.

Men jag har inte haft nån klar bild av vad jag vill göra. Jag är inte och har aldrig varit särskilt orolig över det heller. Mycket på grund av att jag på nåt vis tycker att det där med att jobba är lite...onödigt. Alltså, klart man måste tjäna till brödfödan och att man ska jobba med något om man brinner för det. Men att jobba bara för att jobba...jag har mycket bestämt bestämt mig för att inte hamna i det där berömda ekorrhjulet. Hellre dra ner på utgifter än att behöva jobba mer.

Nu kanske ni tror att jag är lat, men det är jag sannerligen inte. En smula bekväm ibland - absolut, men inte lat.

Jag kan bara inte tänka mig att man, när man funnit den man vill dela livet med och satt några finfina ungar till världen, ska tillbringa 90% av den vakna tiden ifrån dem.

Nåväl, så tänker jag.

Och så fick vi den här idén som har vuxit sig allt starkare. Vi har ända sedan vi träffades varit inne på att arbeta tillsammans. Vi funkar väldigt bra så.

 

Och så häromdagen när jag stod och fyllde äppelmos i burkar, satte på etiketter och ett fint lock, eftersom vi provar på att sälja lite äppelmos, så slog det mig, att det här har jag drömt om.

 

När jag var...typ ung...så såg jag en film som hette "Baby boom" med Diane Keaton. Jag minns inte mycket, men hon var nån sorts karriärkvinna som av någon anledning motvilligt fick ett litet barn på halsen och extremt missnöjt flyttade ut till nån gård på landet. Där började hon på något sätt tillverka sylt och annat jox...barnmat, tror jag, som hon hade i små söta burkar och slumpartat började sälja. Sen tror jag det växte till nåt företag och hon träffade den rätte och allt gick strålande.

Hur som helst - ända sen jag såg den filmen har jag haft nån diffus, romantisk idé om de där små burkarna och jag insåg när jag stod där att jag äntligen kommit på vad jag vill bli när jag blir stor.

En gårdsbutik, det är tamigtusan min dröm!

 

Senare, framåt höstlovet ska jag berätta om var och hur själva gårdsbutiken ska vara, men eftersom den inte kommer kunna dra igång förrän tidigast nästa år, så är vår plan att börja prova oss fram.

 

Här inne står en kyl där vi ställer in ägg. Grannar och andra tittar in, plockar åt sig ägg och lägger pengar i en låda. Mycket trevligt. En väldig åtgång och vi kommer bygga ut hönshuset och skaffa fler höns.

Här inne kommer att göras en rejäl uppiffning. Några klädskåp (till höger utanför bilden) ska plockas bort, det ska målas, sättas upp nån hylla och pluttas lite.

Sen tänkte vi prova oss fram med olika saker vi tänkt oss. Som en väldigt liten, provisorisk, experimentfylld gårdsbutik. För kul. Och för att vi kanske ska få en liten bild av vad som funkar.

 

Sen är det ju det här med priser. Vi tänker så här...om man vill att människor ska handla närproducerat, miljövänligt, nyttigt...då måste man se till att det går. Jag vet att många människor är beredda att betala några kronor extra för det, men om man är en vanlig familj med några barn, så kanske man inte alls har råd med de där extra kronorna för allt möjligt. Man måste helt enkelt se till att det sockerfria är billigt. Att det närproducerade kostar mindre än det från Irland och att en vanlig människa har råd med det miljövänliga alternativet. För jag tror att om man ser till att alla har råd med, och därmed väljer det närproducerade, så kommer de andra alternativen att slås ut. Jag tror att det är en bättre väg att gå än att tjata på människor att de ska betala mer.

Visst kan jag ha fel, men jag är ändå en vanlig människa med fyra barn som inte är beredd att betala dubbelt så mycket för svenskt kött som för danskt. Även om samvetet säger att jag borde.

Däremot lägger jag extra pengar på det sockerfria och på det vetemjölsfria. På det mer hälsosamma. För det ansvaret har jag mot mina barn. Jag ska inte göra mina barn överviktiga och sjuka.

Men jag vet också att jag inte har full koll på jordbruks- eller miljöpolitiken. Jag vet att det finns andra åsikter och jag är inte ute efter en debatt om det. Jag tror heller inte att vår lilla gårdsbutik kommer att omkullkasta något för någon.

 

Så. Våra ägg är inte dyrare än de i affären och det har vi inte tänkt att framtida varor ska vara heller. För att vi vill att man ska ha råd med det nära och det sunda.

Vi vill inte att grannar och vänner ska handla av oss för att vara snälla eller så, utan för att vi kommer att ha bra grejor till ett bra pris.

Och för att det är min dröm.

Köttet

Jag är köttätare.
Inte militant eller extrem köttätare, men jag gillar kött och det utgör en hyfsad del av familjens kost. Då faller det ju sig naturligt i vårt "projekt" att vi ska ordna vårt kött själva...
Så vi har två grisar som ska slaktas före vintern och därefter fylla frysen.
"Ujuj" säger vissa. "Klarar ni av att slakta dem?" och "Vad säger barnen om det?"
Vi kommer inte slakta dem själva, även om det vore det optimala. Att vi hade kunskapen och tillåtelsen att göra det. Jag är rätt oblödig med djur på det viset. Missförstå mig inte. Jag tycker om djur. Jag tycker att man ska behandla dem riktigt, riktigt väl. Jag grinar över plågade djur och jag har sörjt många husdjur. Men för mig är grisar nyttodjur. Mat. Jag uppvuxen med det. Våra barn har heller inga problem med det. Tror jag. Vi är ju liksom inte där än. Men de vet om vad som ska hända och de verkar okej med det. Grisarna är glada grisar. Leriga, springande, bökande, ätande grisar.

Vi var för en vecka sen iväg nån mil och hämtade lamm (ej levande) som jag är säker på haft ett mycket gott och fint liv. Min plan är att vi någon gång även ska ordna detta med lammkött själva.
Jag skriver MIN plan eftersom både får och getter fortfarande är på förhandlingsstadiet med maken. Jag är tämligen säker på att vinna förhandlingen. Hästar, inser jag, är kört, men getterna ska jag ha. (Maken är skeptiskt till getter, men han var för länge, länge sen skeptisk till barn också och dom gillar han skarpt vid det här laget. Jag har koll på argumenten)

Tanken är också att när hönsen ger upp värpandet så ska de få bli mat. Vi vet inte hur man gör än, men vi ska lära oss. Det känns liksom vettigt att ta vara på hela vägen...om ni förstår.

Så...fläskkött, lammkött, fjäderfä och...(en liten ko, kanske..?.viskar jag försiktigt)
Ja, och så älg då.
Maken tog ju jägarexamen för ett antal år sedan. Så blev han sjuk hösten efter och hösten efter det väntade vi barn nummer tre och sen...sen blev det inte.
Men nu blev det.
För det är klart vi vill ha älgkött i frysen å!
Och man kan ju inte ha en jägarexamen liggandes och skräpa.
Han ville. Och jag tyckte det lät mycket bra.
Så idag var första dagen av älgjakt.
Faen, vad jobbigt! För mig alltså.
För man har sett spår av björn i närheten.
Jag är rädd för björn jag.
"Ja, men ska du smyga ut till passet du då? Om björnen kommer då då? Hur långt är det till närmsta jägare som kan komma till undsättning? Ja men hur lång tid kan det ta att springa femhundra meter då? Vet du var du ska sikta på björnen? Du skriker väl jättemycket om du ser en? Kan du sms:a jätteofta så jag vet att du är okej? En arg björn struntar ju i om du skriker. Det är ju inte säkert att björnen dör även om du träffar. "
"Vill du att jag ska stanna hemma?"
"Närå. Klart du ska jaga. Det är lugnt."
Ojojoj vad jag ska njuta av varenda älgköttstugga i framtiden. Jag ska äta med andakt.
Bra projekt det här.
Skitbra.

The köksträdgård!

 

 

Det här är vår köksträdgård. För tre år sedan fanns här ingen köksträdgård. Då var detta en ler- och gräsblandad plan som hade huserat ensilagebalar. Där fanns balplast, en trasig släde med en enorm hög av gamla brädor, en skrothög, en annan sorts skrothög, maskiner. Till vänster växte en hög häck som skuggade.

Vi har tagit ner häcken till en mer lämplig höjd, städat, städat, städat och röjt.

Vi har som sagt byggt ett växthus och vi har gjort ett grönsaksland, dit vi burit, burit och åter burit tegel (från grunden till den där snickarboden jag skrev om tidigare) för att lägga runt om landet.

Vi har flyttat upp bärbuskar från ett ställe nedanför den där fallfärdiga ladan jag skrev om tidigare, och vi har tagit en hallonhäck från samma ställe. Vi har planterat Ölandstok och släpat dit en stock. Vi har duttat ut blommor, flyttat dit rabarber och byggt två små gångar från vår "vanliga" trädgård, som tillsammans med huset ligger till vänster om detta. Vi har åtskilliga gånger klappat varandra och oss själva på axlarna och sagt "inser du vilket jobb vi gjort?!"

Vi är rent ut sagt skitnöjda!

 

Tanken är ju, vilket jag upprepat några gånger och förmodligen kommer upprepa ett antal gånger till, att vi ska försöka att i möjligaste mån bli självförsörjande på allt möjligt vi finner lämpligt.

Jag tror att vi lyckats med lök...

Den här sommaren och hösten har ju varit vår första odlingssäsong och nu ska vi ta itu med utvärderingsarbetet - vad funkade bra? Vad funkade sämre? Vad funkade inte alls? Vad glömde vi totalt bort att prova och vad ska vi göra annorlunda?

Gräsmattan har vi i alla fall haft en otrolig tur med. Grön, fin, hyfsat jämn och tät. Det är ren tur. Plus att jag har en väldigt nära relation till vår gräsklippare och lullar runt med den stup i kvarten. Jag tycker alltså väldigt mycket om att klippa gräset. Med en ljudbok i öronen är det arbete, motion och ren hjärnavslappning i ett!

Lök fick vi då mycket av.

Blomkålsblad också. Dock nästan ingen blomkål, men grisarna har fått njuta av bladen.

Broccoli fick vi massor.

Sockerärtor fick vi jättemassor.

Gurka fick vi enormt mycket av.

Purjolöken råkade jag plantera typ under gurkan, så den blev det inget av.

Bärbuskarna frodas och rabarbern verkar nöjd.

Vi har ju, tack vare tidigare karriär, massor av välgödslad jord till vårt förfogande.

I växthuset fick vi till slut väldigt många, fina tomater.

Vi fick sallad under hela sommaren, spenat, några paprikor, en klase vindruvor, en del jalapeno och riktigt mycket peppar.

Några rödbetor blev det visst också, även om blasten lovade mer än den höll.

 

Nästa år då?

Rädisor vill vi ha. Morötter likaså.

Och så ska vi göra ett potatisland nere vid växthuset. Vi äter inte särskilt mycket potatis, men till midsommar...och kanske till en shysst potatissallad.

Eftersom pappa, när han var här med grävmaskinen, passade på att gräva ett dike där vi kunde lägga ner rör och leda bort vatten från vår fuktiga potatiskällare, så ska vi få till rediga utrymmen att förvara alla härligheter i också...och eftersom vi ska få till en ordentlig verkstad kan vi rensa ut resten av källaren och....fast det får jag berätta om en annan gång.

Vi ska bygga ut grönsakslandet en bit, flytta upp en till krusbärsbuske, dra dit vatten för att underlätta lite. Och så ska vi längta som tusan till nästa odlingssäsong.

Då vi kan börja tidigare eftersom vi inte behöver bygga något växthus nästa år...

Och så ska vi njuta hur mycket som helst.

Om jag är mallig?

Jajemen.

 
 
 

En bäck

Lika mycket som det handlar om att hitta saker att spara utgifter på eller tjäna till brödfödan - minst lika mycket handlar det om att se till att gården är estetiskt tilltalande. För andra och inte minst för oss.

Sen långt tillbaka har jag drömt om att ha vatten som ett inslag i bilden. Allra helst ett rinnande vatten, som en bäck eller så, för att jag tycker att det är vackert. Men jag har slagit bort tanken när jag tänkt på hur otroligt mycket jobb det skulle krävas för att fixa det. Vi har enats om att vi inte vill ha en damm eller pool, då vi har småbarn och vi konstant skulle ha hjärtat i halsgropen med en damm i trädgården.

Hur som helst har det inte känts aktuellt.

Men...

Nu råkar det vara så att vi har en bäck. Dold av sly, björkar, lönnar och framförallt en stor risig lada rann en bäck. Slingrande och stenig. Precis som det ska vara. Vi har naturligtvis alltid vetat att bäcken rinner där, men trott att det var ett alltför jobbigt projekt att göra något trevligt med den.

Ladan som stod framför var den lada som vi upprepade gånger nogsamt förbjöd barnen att gå i närheten av. Den var sned och fallfärdig.

Nu råkar jag ha den stora turen att ha försetts med en pappa som äger en grävmaskin. Och förmågan att framföra den.

Vi plockade ut massor av saker ur ladan. Även den var, precis som det vi gjorde växthus av, ett rejält, fint bygge. På dålig grund. Vi plockade ut gamla fönster, vävstol, hästselar, vagnar, trätunnor, kistor, skåp, skidor, soffa och miljoner andra grejor. För två veckor sedan rev pappa ladan. Förra måndagen kom han och snyggade till. Lasse hjälpte till och yngste sonen övervakade det hela noga.

 

 

Där nere bland träden rinner bäcken...

Vi har fortfarande inte vant oss vid att där inte står någon fallfärdig lada och riskabel snickarbod.

Det är en märklig, men tillfredsställande känsla att den är borta. Vi har pratat om det och suckat över det i sådär åtta år och nu är den borta!

Till höger i bild har vi anlagt en liten rabatt, liksom för att demonstrera skillnaden och där lerkrukan med blommor står, därunder finns avloppsbrunnen. Till höger, utanför bild lever grisarna.

Nästa steg är att gallra bland träden, rensa bort en del sly och riktigt plocka fram bäcken.

Sen får vi se. En stengång kanske. En liten bro...jag har alltid velat ha en liten bro. Möjligheterna tycks oändliga. Men det kommer att bli otroligt vackert.

Och snart, snart ska jag sitta på en sten nere vid bäcken och tänka storslagna tankar om framtiden. Och om pappa.

Vi hörs!

 

 

 

Gammalt blir nytt.

Det är väldig roligt att skaffa sig det man önskar.
Ännu roligare är det om det är gratis.
Så kan man höja det ännu ett snäpp genom att använda något gammalt och göra det till något nytt och fint.

Vi hade pratat om ett växthus bra länge. Ett ganska rejält växthus ville vi ha. Ett fint. Vi funderade på att köpa ett - var nära att slå till några gånger, men det kändes inte riktigt rätt.

Vi visste att vi hade en hel del gamla fönster i vår ägo och ville gärna bygga av dem. Nu är det så att vare sig jag eller Lasse egentligen besitter några riktiga snickerikunskaper...hur som helst så hade vi två byggnader vi bestämt oss för att riva p g a att de byggts på så dålig grund att de var riskabla. Barnen fick inte gå i närheten av dem. Det var en lada - där alla gamla fönster fanns - och en snickarbod. En rejäl, jättefin snickarbod. Ordentligt byggd med fint virke. Rejäla takstolar och allmänt snygg. Men byggd på jättedålig grund. Den stod och balanserade på en (!) tegelvägg.

Lasse började prata om att vi skulle kunna ta takstolarna och använda till växthuset. Jag tyckte det lät bra. Så vi började riva tak och väggar och bestämde oss till slut för att helt enkelt flytta hela boden, ställa den där växthuset skulle vara och bygga på stommen. Eftersom boden bestod av två rejäla rum, plockade Lasse fram motorsågen, sågade loss det som skulle bli växthus, lastade det på lastmaskinens pallgafflar (med hjälp av diverse redskap, muskelkraft och kompetent körteknik) och körde iväg. Vi grävde ner block som grund och ställde huset på grunden. Efter att ha stabiliserat stommen med armeringsjärn, satte vi dit fönster och väldigt fina frästa ribbor som satt mellan brädorna på snickarboden. Även dörrarna från snickarboden använde vi. Vi byggde hyllor och pallkragar och det enda vi köpte var taket som består av korrugerad plast.

Nu har vi ett fantastiskt vackert växthus där tomater, gurka, paprika, sallad, spenat, chili, smultron, rödbetor och jalapeno har växt som tusan hela sommaren. Och det känns riktigt, riktigt roligt att vi kan använda det som Lasses farfar och hans bror byggt så rejält och förhoppningsvis varit riktigt, riktigt stolta över

.

 

En annan grej som fanns på gården var en "kräklåda"

En låda som man fraktade kräk i . Dvs kreatur. En djurtransport av trä.

Kräklådan  var uttjänt och vi tänkte göra oss av med den. Vi la den på kasen och tänkte sätta eld på den, för att sen ta reda på skrotet. Men så kom Lasse på att vi behövde en hydda till grisarna vi skulle skaffa här under sommaren, så han for ner och körde tillbaka den, sågade av överdelen och...simsalabim:

 

 

 

Tredje grejen, som vi inte gjort om till något annat, utan helt enkelt plockat fram som den är, är en fantastiskt vacker stensättning.

Bredvid vårt hus fanns en "gammelträdgård" som användes för väldigt länge sedan. Sen blev det en plats där man krattade ner alla löv. Allt växte igen och vi tänkte inte så mycket på det.

Där fanns en stensättning som förmodligen Lasses farfarsfar ordnade dit av stenar som blev över när de rev det gamla huset som stod där. Jag fick för mig att vi skulle plocka fram den stensättningen och den trädgården....I somras frågade jag Lasse hur många gånger det hänt när jag kommit med en idé (oftast är det jag som slänger ur mig förslag och projektidéer till höger och vänster) som han tänkt "Nä, Eva....det här...näe..." och då svarade han att när jag föreslog "projekt gammelträdgård" så tyckte han att det var bra onödigt. Men han lät mig hållas, vi krattade, klippte, grävde, slet, sågade och kämpade och....dattaradattadaaaa:

 

Här har påbörjats, men ska påfyllas, en trädgård med rosor, pioner och annat vackert. Det står en bänk där som vi hittade i den gamla ladan som nu är riven. Där ska vi sitta, framför syrénhäcken och dricka lemonad och titta på människor som går förbi.
                                                             
                                                                    Än´t de vackert så säg!
                                                                                Vi hörs!

 

 

 

Projekt Åkre

Hej!
Första inlägget i "Projekt Åkre".
Åkre är alltså namnet på gården vi bor på. Jag, Lasse och fyra barn.
Gården köpte vi 2005 och då hade vi mjölkkor och brukade jordbruksmark. I och med att vi väntade fjärde barnet och ladugården var så gott som fallfärdig stod vi inför valet att antingen satsa hårt med större besättning, ladugårdsbygge och modernisering, eller att göra något annat. Vi valde att sälja korna, arrendera ut åkrarna och göra något annat.
Sedan dess har idéer kommit, vuxit och genomförts.
Vi har gått från att småpyssla lite med smågrejer till att fullt ut vilja göra gården till något fantastiskt.
Vi vill inom så många områden vi finner möjligt och lämpligt vara självförsörjande.
Egna ägg, grönsaker, bär, kött....och allt möjligt annat som dyker upp under vägen.
Vi vill öppna en gårdsbutik och har massor av idéer om vad som kan säljas i den butiken.
Vi städar, rensar, piffar, river, bygger, snyggar till och putsar.
Vi drömmer, planerar, diskuterar och slår till.

Gården är Lasses barndomshem och Lasses farfarsfar byggde huset och ladugården runt sekelskiftet 18-1900. Före det stod här en hälsingegårdsbyggnad som flyttades hit i och med skiftesreformen på 1870-talet och då av farfarsfaderns svärfar.

Jag tänker inte gå in på vilken generation vi är på gården, för det är totalt oviktigt och i de flesta fall bara ett sätt att göra klasskillnad på landet. "Han har mer att säga till om, för han tjänar mer pengar" tycker vi är något helt åt skogen, men "Lyssna på henne, han är 12:e generationen på byns äldsta gård" är för många något väldigt fint. I samma andetag som man tycker att det är vrickat att kronprinsessan har den position hon har bara för att hon fötts av vissa föräldrar, kan man uttrycka beundran för någon som råkat födas i en familj på en gård där släktingar har bott i ett visst antal generationer tillbaka. Och där man då förutsätter att inga "snedsteg gjorts" utan angiven fader alltid är den biologiska. Där det bara är blodsband som räknas. Jag undrar hur många unga män som inte fått leva ut sina drömmar för att de varit tvungna att ta hand om släktgården och sitt så kallade ansvar mot tidigare och kommande generationer.
Jag tycker det är fantastiskt att tänka på vad tidigare ägare gjort i olika byggnader och att jag kanske står och gör ungefär samma sak där just nu.
Jag tycker det är häftigt att fundera på vilka drömmar man haft och föreställa mig glädjen hos dem när något nytt stod färdigt.
Men det spelar inte så stor roll för mig vilka de människorna var släkt med.

Inte heller är vi ute efter att återställa bostadshus eller andra byggnader till något ursprungligt skick eller på ett gammeldags vis. Vi tycker det är väldigt roligt att återanvända gamla saker, att kunna ge dem nytt liv och vi tycker om att blanda gammalt och nytt.
Vi vill att de som kommer bo här efter oss, oavsett om det blir något av våra barn eller någon helt annan, ska vara lyckliga, leva ut sina drömmar och göra det de vill.
Vi förutsätter att den som byggde huset ville detsamma.

Till att börja med städar vi väldigt mycket, för som de flesta vet rådde det förr i tiden ett annat sätt att sopsortera. Högar med skrot, lador med skräp, skrymslen med bråte är standard på många gamla gårdar - så även här.
Vi vill utnyttja alla lokaler, för det är underbara byggnader! Platsen där vi tänker ha vår gårdsbutik är sagolikt fin!

Idag så har vi 33 höns och en tupp, två grisar, fyra katter och en lösdrivande kanin.
Vi har anlagt en köksträdgård och byggt ett växthus. Vi har äppelträd och skog.
Skogen är det vi huvudsakligen lever på just nu.
Dessutom jobbar jag lite i Svenska kyrkan där jag vikarierar som kyrkomusiker och lite annat smått och gott. Och så sjunger jag lite här och där.
Vi äter lågkolhydratkost och försöker i det mesta undvika vetemjöl och socker och det kommer vi så klart att utgå ifrån i det vi tillverkar och säljer.

Tanken med den här bloggen är förutom att naturligtvis göra lite reklam för oss, att få berätta. För ni vet, eller jag hoppas att ni vet, hur det är när man har så mycket idéer, så roliga planer och så storslagna projekt att man nästan spricker av längtan efter att få dela med sig. Jag vill berätta! Jag vill gärna inspirera och jag vill gärna få fler idéer och glada tillrop av er!

En annan del i detta är att vi gärna vill kunna göra en del insamlingar till välgörande ändamål.
Evenemang där andra kan hjälpa oss att hjälpa dem som har det svårt.
Det första är en "marknadsdag" som vi tänkte ha i våras, men eftersom jag fick hjärtmuskelinflammation i februari tappade vi farten, kom av oss och fick ladda om. Vi siktar på att ha den nu till våren. Där kommer vi sälja en del gamla saker som vi hittat i städningarna. Gamla, fina, rejäla grejor som vi inte har användning för, men som kan glädja någon annan. Vi kommer även sälja, ägg, bröd, äppelmos och en del annat. Naturligtvis ska vi bjuda på fika också! Från den dagen ska hälften av intäkterna gå till Rädda Barnen.
 
Jag kommer bjuda på före- och efterbilder, "föreställerhurdethärkommerattbli"-bilder, dåliga bilder, vackra bilder och glada bilder. Jag vill ha positivitet, glädje och kärlek. Från mig och från er.
Så inleder vi detta och jag vill gärna att ni är med på resan mot något, förhoppningsvis, fantastiskt och storslaget!
/ Eva