En bäck

Lika mycket som det handlar om att hitta saker att spara utgifter på eller tjäna till brödfödan - minst lika mycket handlar det om att se till att gården är estetiskt tilltalande. För andra och inte minst för oss.

Sen långt tillbaka har jag drömt om att ha vatten som ett inslag i bilden. Allra helst ett rinnande vatten, som en bäck eller så, för att jag tycker att det är vackert. Men jag har slagit bort tanken när jag tänkt på hur otroligt mycket jobb det skulle krävas för att fixa det. Vi har enats om att vi inte vill ha en damm eller pool, då vi har småbarn och vi konstant skulle ha hjärtat i halsgropen med en damm i trädgården.

Hur som helst har det inte känts aktuellt.

Men...

Nu råkar det vara så att vi har en bäck. Dold av sly, björkar, lönnar och framförallt en stor risig lada rann en bäck. Slingrande och stenig. Precis som det ska vara. Vi har naturligtvis alltid vetat att bäcken rinner där, men trott att det var ett alltför jobbigt projekt att göra något trevligt med den.

Ladan som stod framför var den lada som vi upprepade gånger nogsamt förbjöd barnen att gå i närheten av. Den var sned och fallfärdig.

Nu råkar jag ha den stora turen att ha försetts med en pappa som äger en grävmaskin. Och förmågan att framföra den.

Vi plockade ut massor av saker ur ladan. Även den var, precis som det vi gjorde växthus av, ett rejält, fint bygge. På dålig grund. Vi plockade ut gamla fönster, vävstol, hästselar, vagnar, trätunnor, kistor, skåp, skidor, soffa och miljoner andra grejor. För två veckor sedan rev pappa ladan. Förra måndagen kom han och snyggade till. Lasse hjälpte till och yngste sonen övervakade det hela noga.

 

 

Där nere bland träden rinner bäcken...

Vi har fortfarande inte vant oss vid att där inte står någon fallfärdig lada och riskabel snickarbod.

Det är en märklig, men tillfredsställande känsla att den är borta. Vi har pratat om det och suckat över det i sådär åtta år och nu är den borta!

Till höger i bild har vi anlagt en liten rabatt, liksom för att demonstrera skillnaden och där lerkrukan med blommor står, därunder finns avloppsbrunnen. Till höger, utanför bild lever grisarna.

Nästa steg är att gallra bland träden, rensa bort en del sly och riktigt plocka fram bäcken.

Sen får vi se. En stengång kanske. En liten bro...jag har alltid velat ha en liten bro. Möjligheterna tycks oändliga. Men det kommer att bli otroligt vackert.

Och snart, snart ska jag sitta på en sten nere vid bäcken och tänka storslagna tankar om framtiden. Och om pappa.

Vi hörs!