Drömmen om en gårdsbutik

Jag har aldrig haft någon riktig idé om vad jag "ska bli när jag blir stor"

När jag var liten tänkte jag bli hårfrisörska, men det slog jag ur tankarna ganska fort. Sen hade jag nån liten dröm om musikalstjärna, men den drömmen var inte särskilt allvarlig.

 Jag har pluggat musik och jag har jobbat i lanthandel. Jag har sommarjobbat vid hemtjänsten och jag har provat på att jobba på begravningsbyrå. Nu jobbar jag lite då och då som kyrkomusiker. Inget fel på nåt av jobben. Tvärtom.

Men jag har inte haft nån klar bild av vad jag vill göra. Jag är inte och har aldrig varit särskilt orolig över det heller. Mycket på grund av att jag på nåt vis tycker att det där med att jobba är lite...onödigt. Alltså, klart man måste tjäna till brödfödan och att man ska jobba med något om man brinner för det. Men att jobba bara för att jobba...jag har mycket bestämt bestämt mig för att inte hamna i det där berömda ekorrhjulet. Hellre dra ner på utgifter än att behöva jobba mer.

Nu kanske ni tror att jag är lat, men det är jag sannerligen inte. En smula bekväm ibland - absolut, men inte lat.

Jag kan bara inte tänka mig att man, när man funnit den man vill dela livet med och satt några finfina ungar till världen, ska tillbringa 90% av den vakna tiden ifrån dem.

Nåväl, så tänker jag.

Och så fick vi den här idén som har vuxit sig allt starkare. Vi har ända sedan vi träffades varit inne på att arbeta tillsammans. Vi funkar väldigt bra så.

 

Och så häromdagen när jag stod och fyllde äppelmos i burkar, satte på etiketter och ett fint lock, eftersom vi provar på att sälja lite äppelmos, så slog det mig, att det här har jag drömt om.

 

När jag var...typ ung...så såg jag en film som hette "Baby boom" med Diane Keaton. Jag minns inte mycket, men hon var nån sorts karriärkvinna som av någon anledning motvilligt fick ett litet barn på halsen och extremt missnöjt flyttade ut till nån gård på landet. Där började hon på något sätt tillverka sylt och annat jox...barnmat, tror jag, som hon hade i små söta burkar och slumpartat började sälja. Sen tror jag det växte till nåt företag och hon träffade den rätte och allt gick strålande.

Hur som helst - ända sen jag såg den filmen har jag haft nån diffus, romantisk idé om de där små burkarna och jag insåg när jag stod där att jag äntligen kommit på vad jag vill bli när jag blir stor.

En gårdsbutik, det är tamigtusan min dröm!

 

Senare, framåt höstlovet ska jag berätta om var och hur själva gårdsbutiken ska vara, men eftersom den inte kommer kunna dra igång förrän tidigast nästa år, så är vår plan att börja prova oss fram.

 

Här inne står en kyl där vi ställer in ägg. Grannar och andra tittar in, plockar åt sig ägg och lägger pengar i en låda. Mycket trevligt. En väldig åtgång och vi kommer bygga ut hönshuset och skaffa fler höns.

Här inne kommer att göras en rejäl uppiffning. Några klädskåp (till höger utanför bilden) ska plockas bort, det ska målas, sättas upp nån hylla och pluttas lite.

Sen tänkte vi prova oss fram med olika saker vi tänkt oss. Som en väldigt liten, provisorisk, experimentfylld gårdsbutik. För kul. Och för att vi kanske ska få en liten bild av vad som funkar.

 

Sen är det ju det här med priser. Vi tänker så här...om man vill att människor ska handla närproducerat, miljövänligt, nyttigt...då måste man se till att det går. Jag vet att många människor är beredda att betala några kronor extra för det, men om man är en vanlig familj med några barn, så kanske man inte alls har råd med de där extra kronorna för allt möjligt. Man måste helt enkelt se till att det sockerfria är billigt. Att det närproducerade kostar mindre än det från Irland och att en vanlig människa har råd med det miljövänliga alternativet. För jag tror att om man ser till att alla har råd med, och därmed väljer det närproducerade, så kommer de andra alternativen att slås ut. Jag tror att det är en bättre väg att gå än att tjata på människor att de ska betala mer.

Visst kan jag ha fel, men jag är ändå en vanlig människa med fyra barn som inte är beredd att betala dubbelt så mycket för svenskt kött som för danskt. Även om samvetet säger att jag borde.

Däremot lägger jag extra pengar på det sockerfria och på det vetemjölsfria. På det mer hälsosamma. För det ansvaret har jag mot mina barn. Jag ska inte göra mina barn överviktiga och sjuka.

Men jag vet också att jag inte har full koll på jordbruks- eller miljöpolitiken. Jag vet att det finns andra åsikter och jag är inte ute efter en debatt om det. Jag tror heller inte att vår lilla gårdsbutik kommer att omkullkasta något för någon.

 

Så. Våra ägg är inte dyrare än de i affären och det har vi inte tänkt att framtida varor ska vara heller. För att vi vill att man ska ha råd med det nära och det sunda.

Vi vill inte att grannar och vänner ska handla av oss för att vara snälla eller så, utan för att vi kommer att ha bra grejor till ett bra pris.

Och för att det är min dröm.