Köttet

Jag är köttätare.
Inte militant eller extrem köttätare, men jag gillar kött och det utgör en hyfsad del av familjens kost. Då faller det ju sig naturligt i vårt "projekt" att vi ska ordna vårt kött själva...
Så vi har två grisar som ska slaktas före vintern och därefter fylla frysen.
"Ujuj" säger vissa. "Klarar ni av att slakta dem?" och "Vad säger barnen om det?"
Vi kommer inte slakta dem själva, även om det vore det optimala. Att vi hade kunskapen och tillåtelsen att göra det. Jag är rätt oblödig med djur på det viset. Missförstå mig inte. Jag tycker om djur. Jag tycker att man ska behandla dem riktigt, riktigt väl. Jag grinar över plågade djur och jag har sörjt många husdjur. Men för mig är grisar nyttodjur. Mat. Jag uppvuxen med det. Våra barn har heller inga problem med det. Tror jag. Vi är ju liksom inte där än. Men de vet om vad som ska hända och de verkar okej med det. Grisarna är glada grisar. Leriga, springande, bökande, ätande grisar.

Vi var för en vecka sen iväg nån mil och hämtade lamm (ej levande) som jag är säker på haft ett mycket gott och fint liv. Min plan är att vi någon gång även ska ordna detta med lammkött själva.
Jag skriver MIN plan eftersom både får och getter fortfarande är på förhandlingsstadiet med maken. Jag är tämligen säker på att vinna förhandlingen. Hästar, inser jag, är kört, men getterna ska jag ha. (Maken är skeptiskt till getter, men han var för länge, länge sen skeptisk till barn också och dom gillar han skarpt vid det här laget. Jag har koll på argumenten)

Tanken är också att när hönsen ger upp värpandet så ska de få bli mat. Vi vet inte hur man gör än, men vi ska lära oss. Det känns liksom vettigt att ta vara på hela vägen...om ni förstår.

Så...fläskkött, lammkött, fjäderfä och...(en liten ko, kanske..?.viskar jag försiktigt)
Ja, och så älg då.
Maken tog ju jägarexamen för ett antal år sedan. Så blev han sjuk hösten efter och hösten efter det väntade vi barn nummer tre och sen...sen blev det inte.
Men nu blev det.
För det är klart vi vill ha älgkött i frysen å!
Och man kan ju inte ha en jägarexamen liggandes och skräpa.
Han ville. Och jag tyckte det lät mycket bra.
Så idag var första dagen av älgjakt.
Faen, vad jobbigt! För mig alltså.
För man har sett spår av björn i närheten.
Jag är rädd för björn jag.
"Ja, men ska du smyga ut till passet du då? Om björnen kommer då då? Hur långt är det till närmsta jägare som kan komma till undsättning? Ja men hur lång tid kan det ta att springa femhundra meter då? Vet du var du ska sikta på björnen? Du skriker väl jättemycket om du ser en? Kan du sms:a jätteofta så jag vet att du är okej? En arg björn struntar ju i om du skriker. Det är ju inte säkert att björnen dör även om du träffar. "
"Vill du att jag ska stanna hemma?"
"Närå. Klart du ska jaga. Det är lugnt."
Ojojoj vad jag ska njuta av varenda älgköttstugga i framtiden. Jag ska äta med andakt.
Bra projekt det här.
Skitbra.