Höst i paradiset

Dagens inlägg handlar inte så mycket om affärsverksamhet eller så. Idag handlar det om skönhet, om höst och om lyckan att leva här.

 Det verkar visst som att jag fått gröna fingrar.

Jag vet inte när jag fick det, för förr hade jag det inte.

Helt plötsligt hade jag det.

Mitt knep är att chansa hejvilt. Jag gräver ner plantor och buskar här och där och så blommar det.

Jag är rätt stolt över att jag fått saker att blomma på ställen där man, sen jag flyttade hit, sagt mig att det inte är nån idé att plantera. Egentligen finns det ingen anledning för mig att vara stolt, då jag bara stoppat ner saker i jorden. Det handlar nog mer om att vi fyllt på med välgödslad jord. (Gammalt kobajs) och en hel del om ren tur. Och inte har jag gjort det ensam heller. Maken är nästan lika delaktig. Jag är stolt i alla fall jag.

 

Framsidan av vårt hus. Här lyser solen en liten stund på förmiddagen...och jorden är...sådär. Här växte absolut ingenting förut.

Men klätterrosor har satt fart på båda sidor om trappan och på sidan har vildvinet börjat ta sig. Om några år kommer det vara rent underbart. Har jag bestämt.

 

 

För många år sedan, när jag var rätt nyinflyttad och min yngste son var väldigt liten byggde Lasse en sandlåda. Nu har det blivit så att vi mest hänger på baksidan av huset, så jag bestämde mig för att göra sandlådan till en japansk rabatt. Och faktiskt så är två av kärleksörten just japansk kärleksört. I övrigt är det inget japanskt över den alls. Men jag har sett "Karate Kid" massor av gånger och min favoritdel är när Mr Miyagi gör bonsaiträd. Och nej, små barrväxter är inte samma sak som bonsaiträd, men den går fortfarande under benämningen "Den japanska rabatten"

 

Det här får en att känna sig väldigt liten och fantastisk.

Vi (pappa) har tagit ner tre sådana här lönnar som var fallfärdiga. Det har gett oss aningens mer ljus på framsidan, en betydligt frodigare gräsmatta och bara fyra ton lönnlöv att kratta istället för nio ton. Jag krattade ihop de flesta av löven igår.

Ja just ja, vi har två stora och ett tiotal små till...

De är vansinnigt vackra.

Och i slutet på oktober är de halloweenläskiga i mörkret.

 

 

 

 

Den här rosen "slängde" jag ner förra sommaren på prov. Den växer vid ett staket nedanför huset. I morse när jag gick till bilen för att skrapa rutor och skjutsa barn till skola och dagis såg jag detta och det angav tonen för dagen. Jag tycker att det är så otroligt vackert och jag är så djupt tacksam för att jag är där jag är, får göra det jag gör och har det jag har!