måndag 26 maj 2014

Ett sånt där inlägg som jag inte skulle göra

Idag har jag gått i regnet och klippt gräsmattan.
Vi har ju, som jag nämnt, en väldigt stor gräsmatta och en liten grej för att göra det hela mer spännande är att jag aldrig klipper på samma sätt.
Jag har alltså ingen rutin, inget mönster när jag klipper. Jag försöker alltid komma på en ny ordning, ett effektivt sätt att klippa allting.
För när man inte är så äventyrlig och inte vill klättra i berg eller hoppa fallskärm, då får man helt enkelt hitta på andra utmaningar i livet.
Jag har i vanligt ordning lyssnat på några dokumentärer, men jag har även tänkt en del.
Det var ju val till EU-parlamentet igår och jag röstade.
Jag är inte så insatt som jag borde vara, så jag gjorde ett sånt där test på svt´s hemsida. Svarade på ett antal frågor jag egentligen inte förstod och fick upplysningen att jag borde rösta på centern. Så då gjorde jag det.

Och nu blir det här ett sånt där inlägg som jag från början sa att jag inte skulle göra. En massa åsikter.
Men det är viktigt. Förbannat viktigt. Och det har definitivt med livsstil och "projekt Åkre" att göra.

Det är så att alla har och möts av fördomar.
Till exempel om vad man röstar på.
"Du som är småföretagare på landet röstar så klart på centerpartiet."
"Du som är typ religiös måste ju rösta på kristdemokraterna."
"Du som pysslar med sång och teater är väl vänsterpartist?"
Så här ligger det till:
Jag vill egentligen inte rösta överhuvudtaget!
Jag gör det.
Av den enda anledningen att jag är av den bestämda åsikten att sverigedemokraterna inte ska ha något som helst inflytande någonstans och då vill jag ta min röst från dem.
Men jag vill egentligen inte vara med.
För jag är tacksam för att jag bor i ett land där det hålls demokratiska val. Jag är tacksam för att åsiktsfrihet och yttranderätt finns. Jag är väldigt tacksam för det.
Men valkampanjer är inte uppbyggligt för fem öre.
Det finns inget som förbittrar landet, människor, sociala medier, nyhetsrapportering så mycket som valkampanjer.
Det ska grävas upp skit om alla.
Det ska ironiseras över människor, hånas, förlöjligas.
Man dumförklarar varandra.
Man dumförklarar politiker och man dumförklarar dem som röstar.
Facebookflödet fylls av länkar till artiklar som på ett elakt och nedlåtande sätt talar om varför den sittande regeringen är idioter.
Skämtteckningar om varför alla som funderar på att rösta på F! är idioter.
Bitska rapporteringar om "vänsterextremister"
Smutskastning av skolministern.
Det handlar till 99% om att göra ner "motståndarna" i stället för att föra fram vad man vill.
Och jag blir så ledsen.
Jag blir så otroligt ledsen över den råa ton som råder.
Över den respektlöshet och elakhet som flödar.
Vissa säger att det är "spelets regler"
Fine.
Men då vill jag inte vara med och leka.
Jag accepterar inte de reglerna och vill följaktligen leka något annat.
Jag kommer förmodligen att hålla mig från facebook någon månad före och ett bra tag efter valet, för med erfarenhet från förra riksdagsvalet är det en fruktansvärd ton som råder där då. En ton som får mig att må dåligt på riktigt.

Jag är dessutom övertygad om att det inte spelar någon roll vilket eller vilka partier som styr landet. Jag tycker att vår politik, vårt sätt att leva har spårat ut för länge sen och samtliga som någonsin har bildat regering har varit med på det.
Man har gjort allt större och större.
Större skolor, större mejerier, större affärer, större vägar, större hallar.
Mer arbete, mer effektivt arbete, mer barnförvaring.
Vi har ett land fyllt av människor som kliver upp tidigt, lämnar det mest värdefulla de har till andra, för att de ska sköta om dem, jobbar i åtta timmar, stressar hemåt, handlar, hämtar det mest värdefulla de har, men inte orkar uppskatta, slänger ihop något vete- sockerfyllt snabblagat och trycker i sig, ständigt kollar mobilen, knaprar Alvedon och näst intill lever enbart för de fem veckors semester man slitit sig till och då man tror att man ska kunna bli en god förälder och en lycklig människa.
Det spelar ingen som helst vem som sitter vid makten så länge vi som människor går med på detta märkliga spektakel som vi kallar "livspussel"
Och sen skyller man på regeringen.
Eller den förra regeringen.
"Samhällsklimatet är sådant"
Bullshit.
Det är du och jag som är samhället och klimatet runt omkring mig är precis sådant som jag bestämmer att det ska vara.
Jag vill ha en kärleksfull relation med mina nära, alltså har jag det.
Jag vill skänka en slant till välgörenhet eller en tiggare. Alltså gör jag det.
Jag vill ha tid för vänner. Alltså ser jag till att ta mig tid.
Det sitter inte i huruvida det är en moderat eller en socialdemokrat som är statsminister.
Och det bekymrar mig när vi människor beter oss illa mot varandra och skyller det på politiker.
Det bekymrar mig jättemycket.

Nu går alltså sverigedemokraterna framåt och det är tragiskt. Djupt tragiskt. Och även liknande högerextrema krafter går framåt i andra europeiska länder. Det är så sjukt sorgligt.
Och då tänker jag så här.
Sverigedemokraterna är mörker.
Och hur bekämpar man mörker?
Jo, med ljus.
Man kan aldrig, aldrig vinna över mörker med mörker.
Man besegrar hat med kärlek.
Och nu är det så att en bred, jättebred, förkrossande stor majoritet i Sverige sympatiserar INTE med sverigedemokraterna. Och det är glädjande.
Och om alla andra riksdagspartier går ihop så är sd en fis i rymden. Typ.
Men slösa då för i h-vete inte bort det med att hacka på varandra.
Lägg ner partipolitiken som inte gör mycket mer än att låsa fast människor i åsikter man är beredd att försvara tills man inte minns om man verkligen hade de åsikterna från början eller inte. Partipolitik som skapar "vi" och "dom" och som blir brickor i ett maktspel som plockar fram det värsta hos annars trivsamma människor. Där man ska deala procent och ministerpostrar. Lägg ner att tramsa om skatteören, förbaskade bandyhallar som vi inte har råd med, vem som eventuellt inte betalade för sin Toblerone, och vems fel det är att tågen inte kommer i tid. Ta en lunch ihop, bestäm vad som är viktigt och bekämpa mörkret.

För rädsla, ilska och osämja öppnar upp för mörka krafter.
Och då måste vi hjälpas åt att motverka det.
För det funkar inte om man ena stunden står och pratar om ett öppnare, vänligare, finare samhälle, använder sig av antirasistiska dekaler, går på demonstrationer och argumenterar för varför sverigedemokraterna inte är vänligt och man nästa stund länkar till en ironiserande, elak, tilltvålande text om varför sittande regering är inkompetenta idioter.
Då får man lägga av.
Det är inte trovärdigt att predika kärlek med ena handen och utdela käftsmällar med den andra.

Jag menar att all elakhet i media, i omklädningsrum, i fikarum, på syföreningsmöten, på facebook och på insändarsidorna öppnar för såna som sverigedemokraterna.
Du öppnar för det när du delar ett bitande klipp om varför Björklund är dum i huvudet.
Du öppnar för det när du förklarar att alla som jobbar på försäkringskassan är känslostörda idioter.
Du öppnar för det när du hånar Blondinbella.
Du öppnar för det när du skriver "Vad är det för j-a idioter som röstar i melodifestivalen??!!"
Du öppnar för det när du ironiserar över "lchf-sekten"
Jag öppnar för det när jag på ett bitskt sätt pikar dem som förklarar mig psykiskt sjuk.
Vi öppnar för det när vi sprider ilska omkring oss.

Så vi kanske ska sluta med det?
Jag är beredd att göra det.
Vi slutar ösa galla.
Jag menar inte att vi inte ska få beklaga oss över saker. Huvudvärk, sena tåg, besvikelser, bedrövelser. Jag menar inte att man måste vara positiv hela tiden.
Men att vi slutar med elakheter.
Att vi slutar håna. Förlöjliga. Förminska. Förnedra.
Att vi slutar snacka skit om varandra.
Att vi kommunicerar på ett konstruktivt sätt.
Att vi tar ansvar för samhällsklimatet.
Kan vi inte ge det nån månad?
Gå in för det. Sprida kärlek.
Och nu kanske ni tycker att jag är lite flummig...lite...sektaktig.
Men okej, jag kan ta rollen som sektledare.
En förbaskat dålig sådan, för jag är inte så karismatisk, jag är ett monster när jag har pms , jag har dålig koll på ekonomiska frågor och i min sekt får ingen äta socker och vete.

Men ändå.
Vi kan väl försöka?
Bekämpa mörker med ljus.
För det är så jag vill ha det.
Det är så jag vill leva.



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar